Gott Nytt 2013!

Jag har alltid blandade känslor i början av ett nytt år. Det var så många saker som jag hade tänkt göra men som jag inte hann med det förra året. Vanligtvis ligger alla måstensomaldrigblevav och skaver. År 2013 tänker jag testa något nytt; jag lägger alla måsten och borden åt sidan. Eftersom de totalt stjäl min energi och kreativitet.

Trots att jag inte kunde kryssa för allt på min alltid lika långa måste-göra-lista hann jag ändå med en del under 2012. Två resor till Kalifornien, sex veckor i Sverige, en lada som blev till nytt sommarhus i Värmland, fortsatt arbete inom SWEA i både PR-kommitté och med flerspråkighetsprojektet - bland detta drivandet av vår facebookgrupp för det sistnämnda som nu har nästan 600 medlemmar över hela världen (helt fantastiskt kul!) - styrelsearbete på Svenska Skolan, initiering av socialt media för företaget, opimering av företagets hemsida för sökbarhet, en utbildning till yogalärare - och framförallt massor med tid med mina underbara killar som fortsätter växa och utvecklas.

Det är lätt att fokusera på allt man inte lyckas med i livet. Ändå är det våra misslyckanden som lär oss mest och får oss att växa som människor. När alla står brevid och nickar gillande eller applåderar åt allt man gör skapas det inte lika utrymme för utveckling av ens livsfilosofi och medkänsla.

Stanna upp och tänk på allt Du faktiskt gjort det sista året. Varje lista med arbetsuppgifter Du har kryssat av  borde sparas och läsas igenom i slutet av varje månad istället för att åka ut med pappersåtervinningen en gång i veckan. Vi dröjer alldeles för sällan kvar i ett ögonblick och tänker efter. Märker vad vi har uträttat. Fyller oss själva med tacksamhet över allt det som faktiskt fungerar och skapar mening.

Numera titulerar jag mig misslyckad akademiker med en ton av tacksamhet i rösten. För annars hade jag inte släppt den livsstil som inte gjorde mig lycklig. Det kändes mest som en strävsam vandring uppåt i den höga smala trappa som universitetslivet bestod av. Om man har starka ben kommer man ändå upp och kan njuta av utsikten. Mina knän gav vika halvvägs. Det var först efter ett antal downward dogs som benen började bära mig igen.

Gott Nytt År alla ni som fortsatt läsa mina bloggar. Det kan tyckas vara ett narcissistiskt sätt att existera på men för oss som hittar livsmening genom ord - andras och ens egna - är det det enda konstruktiva sättet att existera på.  Jag fortsätter skriva när andan faller på och när jag tycker att jag har något att säga.

Nedan finner ni ett kollage av julbilder.

Namaste

Ingen jul utan snaps!

Middag dagen innan julafton - hamburgare!

Julkalenderfrukost fjärde advent med
rödgröna jul-rice crispies. 

Istappar från stugtaket.

Färdiga för lek i snön.

Den frusna sjön.

Ett uppbyggt hopp i pulkbacken kan man ha kul med!

Wildeman

Gunga i snön - visst går det.

Wilde framför granen

Thor framför granen

Och så granen som faktiskt inte var så hemskt
skev som den brukar vara. Man får ta vad man hittar under
de stora elledningarna i skogen.

I vår familj har vi inte svensk tomte. Vi väntar tills Santa kommit genom
skorstenen och lämnat paket som vi öppnar på juldagsmorgonen.

Dukat till vinmiddag den 29 december.

God Jul!

Thor, Wilde och jag på festival of Lights i van Dusen Garden.

Sitter i stugan i Whistler och inser att jag stökat färdigt. Dagen innan dopparedagen är över. Gravlaxen, köttbullarna och risgrynsgröten är färdiga. Resten fixar jag imorgon. Det blir en mindre variant av smörgåsbord med redan nämnd mat, samt sill, ägg, sillsallad, skinka, långkål, brysselkål, grönsallad, revbensspjäll och Janssons frestelse. Godisbord med Ris a la Malta, choklad praliner och svenskt smågodis som avslutning.

För tredje året i rad kommer en tysk-amerikansk familj på middag på julafton. Det förvånar mig alltid att de vill komma tillbaka. Svensk julmat är en inlärd smaksupplevelse. Vissa i utlandet reagerar med fasa över speciellt sillen. Men jag längtar redan.

Gpod Jul allesammans! Njut av ledigheten och varandra!

Tid & tacksamhet hör ihop för utlandssvensken

Foto: Vancouvers Lucia med följe 2011.

Det är redan den 6:e december. Jag vet att tid är relativ men kan ändå inte låta bli att förundras över att den går snabbare för varje år. När jag var liten verkade tiden vara oändlig. Nu dränks den av allt spring och körande mellan aktiviteter, stress, samt alla arbetsuppgifter inom volontära organisationer och på vår klinik.

November och december är trots mörker och kyla produktiva månader för mig. Jag trivs när jag får sitta inne, värmd inom- och utombords av mina stearinljus och min brasa, vilket får mycket att bli gjort. Detta även om brasan är gasdriven och styrs av en knapp på väggen. Gasbrasor - när jag kom hit förstod jag inte helt vitsen med dem. Nu njuter jag alltsomoftast av vår i köket, men saknar naturligtvis sprakandet av ved som brinner.

Under tiden runt jul ser jag tydligast hur hårt många utlandssvenskar arbetar för att bevara sin och sina barns kulturella identitet. I Vancouver anordnas julpyssel, julfester, julavslutning, julmarknad och Lucia. Inte i samma ordning som i Sverige. Nej, här får vi anpassa oss efter alla andra aktiviteter i kanadensisk regi. Därför har vi julmarknad i mitten av november och firar Lucia 1-2 veckor tidigare än i Sverige. Men, who care's? Inte jag i alla fall. För att vi alla ska kunna delta och njuta av det som vi känner igen, får vi ibland ta till pragmatik.

När jag ser utlandssvenskar här i Vancouver som arbetar hårt med alla svenska evenemang, slås jag som alltid av hur mycket tid ett fåtal eldsjälar lägger ner. Alla kan inte hjälpa till lika mycket p.g.a. av begränsningar i tid och rum. Men faktiskt också i motivation. Istället för att fokusera på dem som lätt slinker undan varje år vill jag här uttrycka ett tack till alla er som byggt upp och fortsätter driva våra svenska föreningar i Vancouver. Svenska Kulturföreningen, Svenska Skolan & SWEA - det finns många som är verksamma i alla tre.

Tack alla ni volontära förmågor som fortsätter förgylla min familjs svenska tillvaro här i Vancouver! Jag är så otroligt tacksam för ert engagemang och all den tid  ni lägger på att få främlingar och vänner att trivas här på andra sidan jordklotet. Jag tar er inte för givna och ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.

Alla Hjärtans Dag

Glad Alla Hjärtans Dag!

Thors Valentinekort till mormor

Idag tänker jag på alla som jag älskar. Jag är lyckligt lottad. Det finns många underbara människor som betyder mycket för mig och som gör mig lycklig, både när och fjärran. Även om dagen säkert är alldeles för kommersialiserad här i Nordamerika är det en fin idé att fira kärlek med uppskattning mot de som står en nära.

 
Wildes skola har alltid Alla Hjärtans Dag-fika med en speciell gäst. Vanligtvis en mor- eller farförälder, vilket inte fungerar för oss eftersom Ritchies pappa bor i Alberta och min mamma bor i Karlstad. Istället bjöd Wilde in Thor; brorsan och bästa kompisen.
Thor har gått på samma förskola, en fransk-engelsk förskola som man går på två och en halv timme om dagen vid tre och fyra års ålder. Pedagogiken är lekbaserad och baserar sig på både franska och engelska om språk. Sånger är mest på franska, medan böcker verkar vara på engelska. Efter två års skolgång kan barnen inte prata franska, men förstår och kan uttala många ord på franska. Wilde verkar dessutom föredra att räkna på franska.

Vikta hjärtan för alla Valentinekort
på Wildes skola.

Dagens fest avslutades som den alltid gör, med boken "Love you forever" av amerikanske Robert Munsch som nu verkar i Kanada. Sheila McGraw har illustrerat boken. Denna bok, publicerad 1986, är en vacker berättelse om den ovillkorliga kärlek en mamma känner för sin son genom hela livet. Varje sida i boken avslutas med att hon smyger in i sonens sovrum, omfamnar honom och vaggar honom till en sömns med sången "I'll love you forever, I'll like you for always, as long as I'm living my baby you'll be". I slutet av boken orkar hon inte längre. Iställer vaggar sonen den gamla mamman och sjunger för henne.

Rosor från maken.

Varje år gråter jag när Madame Isabelle läser den här berättelsen. Sedan vänder jag mig om i rummet för att se på alla andra vuxna. Det finns alltid ett flertal vuxna som sitter med helt rödgråtna ögon och försöker se oberörda ut, med en näsduk som de smyger ner i fickan.
Totalt har ca 8 miljoner av boken sålts. Jag kan varmt rekommendera den. Den finns att köpa på Amazon, där det finns över trehundra recensioner av boken. Den har och fortsätter beröra många. 

Jag älskar mina prinsar. Och påminner dem flera gånger varje dag. I love you. Jag älskar dig. Orden är mer laddade på svenska och används mer sällan. Här i Kanada använder man sig av orden mycket mer lättvändigt. Kanske för att svenskar på något sätt anser att kärlek finns mer i handling än i ord?

Nu har jag gjort slut med IKEA

So long, IKEA!

Jag har gjort slut med IKEA. I alla fall känns det så. Efter att ha varit företagets trogna, kärleksfulla partner genom alla år som utlandssvensk, har IKEA nu svikit mig genom sitt själviska beslut att sluta föra erkända svenska kvalitetsmärken av livsmedel. Jag gör härmed slut och slutar försörja honom företaget. I alla fall tar vi en paus från varandra. Som sann optimist hoppas jag dock på att IKEA tar sitt förnuft tillfånga och inser vilken trofast flickvän jag är... förlåt, kund menar jag.

Under de sista tio åren har IKEA varit min destination minst en gång i månaden. Detta gyllene exempel på svensk uppfinningsrikedom och organisationsförmåga har inte bara servat mig och min familj med snygga, innovativa möbler och förvaringslösningar, utan även - och kanske speciellt - med svenska livsmedel. När mina förråd av Kalles Kaviar, Ahlgrens bilar och Leksands knäckebröd har börjat sina har frustrationen växt och jag har vetat att stunden är kommen för ännu ett kärleksmöte.... eller nej, vad skriver jag? Shoppingrunda menar jag naturligtvis.

Längst in i hjärtat vet jag att det inte är mitt fel. Jag har verkligen gjort ALLT för att vår relation skulle fungera. Under varje matexpedition har jag spenderat hundratals dollar på andra produkter inne på varuhuset.  Som hängiven Sverige-ambassadör av amatörslaget har jag spridit kunskap om svenska produkter i Kanada. Detta genom att ge bort otaliga IKEA-inhandlade Dajmpåsar och Annas Pepparkakor på middagar och kalas, med hopp om att mina kanadensiska vänner ska vallfärda till närmaste IKEAdome. På barnens pannkakor har jag smetat decilitervis med blåbärssylt istället för den rekommenderade matskeden. Som SWEA-ordförande har jag hjälpt till att arrangera folkdräktsklädda volontärer som delar ut smakbitar på IKEA i Richmond och Coquitlam. Ett år stekte jag hundratals av IKEAs donerade köttbullar på den årliga festivalen Eurofest för att sprida svensk matglädje. Många gånger när hemlängtan till Sverige har blivit för stark har jag tagit bilen ut till Richmond för att avnjuta köttbullstallriken på IKEA-restaurangen med mina barn.

Om IKEA inte fattar vilket kap jag är som passionerad partner och volontär marknadsförare, så är det deras förlust.

Som vid alla uppbrott undrar jag vad som kommer ske med barnen? Vem ska ta hand om dem nu, när jag inte längre kommer att åka till IKEA för att släppa dem i lekrummets bollhav eller bland diverse PS-designade möbler på barnavdelningen, där hälften verkar ha hittat hem till oss till slut på något mystiskt sätt. Jag vet inte hur jag ska berätta för dem att det nu är slut med båda. Kommer de att bli traumatiserade av sin mammas uppbrott? Kommer deras små ansikten lysa av förtvivlan när jag avslöjar att det nu är Pottery Barn Kids som gäller?

Och nu det absolut största orosmomentet. Hur kommer detta att påverka min svenska midsommar och jul som alltid firas utomlands? Inga produkter från ABBA kommer att pryda mitt bord eller smaksätta mitt smörgåsbord. Jag måste nog åka hem till Sverige tidigare i sommar så att jag kan gå på ICA. Vad trodde han egentligen, Kamprad? Att jag skulle ersätta mitt svenska kulturarv med lågkostnadsalternativ i fula färger? No way, José! Som matälskare av den mest passionerade sorten vill jag veta vad det smakar innan jag köper något.

Nu måste jag definitivt börja dejta andra. Som t.ex. Butik Hemlängtan, en nätbutik som fortfarande inser det känslomässiga behovet hos oss utlandssvenskar av kända varumärken som vi associerar med vårt tidigare liv i Sverige. Fast kanske IKEA saknar mig när jag är borta? Jag är inte långsint. Jag har ett stort förlåtande hjärta för den man jag älskar..... Nu slant fingertopparna på tangenterna igen. Det företag jag håller av, menar jag.

Ha det bra IKEA, men min kärlek får Du inte längre. Inte mina pengar heller. Trots att du nu säger att du ska ta in vissa svenska varumärken tillfälligt tills du helt kan ersätta dem med bleka kopior. Jag vill att du återinför och behåller gamla älskade matprodukter med magiska namn som Delicato, Felix, Kavli, Önos och Mmmmarabou som alla förgyllde min uppväxt. Och därmed basta! ....... Fast nu sväljer jag stoltheten och viskar att jag kommer att sakna dig....

Håller du med om att IKEAs beslut att sluta med svenska varumärken är ett stort misstag? Om du inte orkar svara med en hel kommentar, använd rutorna nedan och kryssa i för att delge din åsikt.

BBQad grönkål & Janssons från medelhavet trots självaste julafton

Vår rödvita julgran i stugan i Whistler.

Vad händer när man skickar sin kanadensiske make att handla den svenska julmaten. Jo, julbordet berövas på rödkål, klassisk Janssons frestelse, julkorv och prinskorv. Istället står jag sent på julafton med ansjovis i olivolja som jag snabbt lägger in med balsamvinäger och vitt socker, dränker potatisen i grädde och stekt lök och hoppas att det smakar lite likt den som man gör med ABBAs ansjovis. Gjorde det det? Nja, lite medelhavsstuk på den var det nog. Den var god, men knappast julig.

Vanligtvis gör jag långkål, denna klassiska sydsvenska/danska delikatess där man stuvar grönkål i grädde med smör och skinkspad. De få vitaminer som finns kvar efter den tuffa behandling man utsätter de flikiga gröna bladen för uppvägs av kalorierna och den goda smaken. I år var mitt smörgåsbord magrare på delikatesser, vilket jag alltså skyller på mannen, eftersom det är lättare än att skylla på mig själv som inte planerade all mat i god tid. För att fortsätta på samma magra tema bestämde vi oss för att skippa både revbensspjällen och långkålen. Istället vände vi grönkålen i olivolja och salt och slängde den på barbien (BBQn). Julbord brukar vara mystiskt befriat från grön nyttig färg. Vår grillade grönkål balanserade färgen på senapssillen och sillsalladen med rödbetor. Och så är det ju nyttigt också.

Kvällen avslutades med mitt vanliga godisbord. Jag har  aldrig varit mycket för dessert, eftersom jag vanligtvis är för mätt när jag kommer till den delen av middagen. Därför har jag infört godisbord, där vi i år serverade smakprov av ris a la malta, smågodis, julkakor och fudge. Plockmat, så kan man själv bestämma hur mycket man orkar. Bra för aptitregleringen .... nu låter jag som den näringsfysiolog jag glömt bort att jag är.

God Jul. Hoppas ditt julbord dignade av läckerheter. Har du anpassat ditt julbord efter ditt nya land?

Julkalender-app för din iPhone

Julkalender-app. Vilket ord. Men det finns en sådan om du går till Apple store. D.v.s. om du har en iPhone.

Appen "Swedish Christmas" är en julkalender för vuxna med 24 minipresentationer om Lucia, recept för mat på det svenska julbordet och andra ting som händer innan jul i Sverige. Du kan till och med lyssna på vacker svensk julmusik

I Kanada kostar den $1.99 och finns redan nerladdad i min telefon. Allt för att komma i julstämning....

En hektisk, hektisk helg.

Söndagskväll och jag sitter upprullad i en varm filt i kalla skinnsoffan i husets lilla bibliotek. TV-rummet kunde jag kalla det, men bibliotek låter mer som ett rum att mysa i. För det gör jag just nu efter en otroligt aktiv helg. Vårt sociala liv kan inte möjligtvis gå fortare och fortare eftersom vårt schema oftast redan är helt maxat. Ändå upplever jag det så. Fysiskt känns det som om jag sprungit ett långlopp på minst en mil idag.

SWEAs julfest skedde alltså hemma hos mig i fredags. Fyrtiotvå glada svenskor tog med sig ett rikt utbud av julmat. Våra julbord och saillsexor har smörgåsbord som dignar av svenska läckerheter, ofta med stark fokus på fisk. Den varma maten hamnar nästan lite i skymundan. Personligen lägger jag upp så mycket av olika sillsallader att det oftast bara finns kvar plats för en köttbulle eller två.

I fredags blev det ingen varm mat eftersom jag inte hann sitta ner och äta speciellt länge. Svårt när man har huset fullt av gäster. Det bästa med våra fester, i alla fall för mig som ofta är värdinna, är dock allas hjälpsamhet. Telefonen börjar gå varm på eftermiddagen med Sweor som undrar när de ska komma över för att duka och ställa i ordning. När festen sedan går mot sitt slut stannar alltid en liten trupp för att städa och diska. Underbart med sådana människor. Och för mig, härligt svenskt.

Jag minns första gången jag skulle hälsa på vänner som har en stuga på Galliano Island i skärgården utanför Vancouver. Glatt erbjöd jag mig att ta med lakan så att de skulle slippa tvätta efter mig. De tittade på mig som om jag vore galen och kontrade med ett nästan surt det behövde jag inte alls göra. De hade faktiskt lakan. De berättar fortfarande den historien för andra vänner som en galen, rolig historia om hur knäpp jag kan vara. Hjälpsamhet fungerar uppenbarligen på ett annorlunda sätt i Kanada.

Lördagen inleddes med trevlig julavslutning på Svenska Skolan i Burnaby. Barnen gick Lucia, dansande runt granen och lekte mellan borden när vi vuxna njöt av massor av julkakor och kaffe. Sedan kom tomten! Jag älskar att se barn så förväntansfulla. Fast Thor avslöjade efteråt att det nog inte var den riktige tomten. "Varför säger du det?", frågade jag undrande. Och lite nervöst får jag erkänna. Jag vill att han ska tro på tomten ett par år till.Tänk vilken härlig magisk värld 6-åringens värld kan vara! Men Thors kritiska tänkande har tydligen redan kickat in. Tomten hade nämligen en svart tröja som stack fram under tomtedräkten, och det har tydligen inte den riktige tomten. Eller Santa som barnen kallar honom för här. Även de svenska.

Söndag - mer städning efter julfesten och huset började äntligen se ut som sitt vanliga jag. Sedan försenat födelsedagskalas för Thor som fyllde sex år för en vecka sedan. Inte hemma, det bara orkade jag inte. Istället mötte Thor och Wilde tio vänner i åldern 4-6 år på ett gym för en introduktion i Martial Arts. När jag på morgonen förklarade för Thor att det var kampsport började han gråta. Han hade trott att namnet refererade till en konstklass där barnen skulle få måla. Först efter min långa förklaring om hur coolt Taekwondo var slutade tårarna rinna.

Ibland låter jag verkligen som en kanadensisk förälder. I alla fall när jag ska entusiasmera mina stundtals skeptiska killar. "Titta vad coolt den/han/hon är!" Om jag säger till Wilde att han är söt eller fin, rättar han mig genast och säger "Nä mamma, ja äj inte schöt, ja äj cool!". 

Partyt gick jättebra och jag var otroligt imponerad av den disciplin läraren lyckades genomföra klassen med. I slutet av klassen fick läraren Thor att säga tack till alla sina vönner som kommit på festen samt tack till både mig och Ritchie för att vi ordnat festen för honom. Wow! Jag kanske skulle få honom att ta fler klasser där?

 

Länk: Sirota's Alchemy

Svenska akademins ordbok finns att ladda ner!

Läste idag på Facebookgruppen "Svenska i Amerika" att Svenska Akademin har gjort sin ordbok tillgänglig som app för smart phones, eller som iPhone/androidmobiler som man säger på svenska. Härligt, som svensk utomlands behöver man all hjälp man kan få.

Här i Vancouver är julstöket i full gång fast det egentligen bara precis varit första advent. Svenska Skolan har julavslutning på lördag på Scandinavian Centre i Burnaby. Vi ska ta med lussebullar till fikat, hur jag nu ska ha tid att baka dem? Saffran kan man köpa på Safeway eller en av alla de kryddstarka affärer som finns i Indiatown i East Vancouver.

Idag ska jag hämta julskinkorna hos Allan i North Vancouver som är svensk pensionerad slaktare och som förser många, många svenska familjer här i Vancouver med sin variant av svenska julskinka. Den kanadensiska tillreds på ett helt annat sätt och kan inte jämföras. Allan är en variant som är lättare rimmad än den man brukar köpa i Sverige och därför är lite saftigare. Ganska komiskt faktiskt att den bästa julskinkar jag någonsin ätit tillreds av en svensk slaktare i Kanada.

För er som inte har tillång till en svensk slaktare så kan ni rimma själva. Jag har inte tid och ska till och med köpa pepparkaksdeg från Annie på Svenska Skolan. Annies morfar var bagare och hon använder hans egna hemliga recept när hon tillreder pepparkaksdeg till oss alla stressade småbarnsföräldrar i Vancouver med omnejd.