söndag 28 april 2013

Vilka olika typer av flerspråkighet finns det?


Barn lär sig språk snabbt och enkelt. ”Fel, fel, fel”, som Brasse skulle ha sagt i ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Detta är en myt. Språk tar lång tid att lära sig. Ju yngre barnen är när de lär sig ett språk, desto bättre blir de på uttal. Men bara för att ett barn som har lärt sig svenska utomlands låter svenskt, betyder detta inte att det kan lika mycket grammatik och ord som ett jämnårigt svenskt barn. Dessutom kan den abstrakta förståelsen på svenska vara mycket mer begränsad än på det språk som dominerar för barnet.

I svenska skolan talar man om ytflyt. Ett barn med föräldrar som kommer från ett annat land lär sig vardagsspråk på 1-2 år. Genom sin flytande svenska är det lätt att få uppfattningen att de har samma förståelse av svenska som sina kompisar som har svenska föräldrar. I själva verket tar det 6-8 år i skolan för att de ska få samma förståelse i skolspråket.

Hur väl vill du att dina barn ska prata svenska? Detta är ofta en fråga som dyker upp när barnet är några år äldre och kanske inte svarar på svenska, blandar ord och uttryck på landets huvudspråk och svenska eller har stora luckor i ordförrådet jämfört med barn i Sverige i samma ålder. Oavsett vad det är som får en att reagera på ens barn svenska, sker det oftast när barnet har ett etablerat språk.

Din situation som utlandssvensk förälder är alltid unik, och formas av många faktorer. Du som människa är naturligtvis en viktig faktor, men inte den enda. Du kan ha en klar målsättning av att lära ditt barn svenska, men kan ha andra faktorer emot dig. För att kunna diskutera dessa måste vi först förstå vilken nivå ditt barns svenska kan hamna på när du bor utomlands. Nedan förklaras begreppen passiv, aktiv, absolut typ och simultan flerspråkighet samt s.k halvspråkighet med utgångspunkt i situationen för utlandssvenska barn.

Passiv flerspråkighet:  När man har en åldersanpassad nivå i ett modersmål/förstaspråk men bara förstår svenska utan att kunna eller vilja tala det.

Aktiv flerspråkighet:  När man har en åldersanpassad nivå i ett modersmål/förstaspråk men endast förstår och talar svenska i begränsad utsträckning.

Absolut flerspråkighet: När man kan båda språken lika bra. Också kallat en ”hög grad av flerspråkighet”, vilket innebär att man talar båda språken som en infödd talare.

Simultan flerspråkighet: Barn har inledningsvis lätt att få s.k. simultan flerspråkighet genom att de växer upp med föräldrar som talar varsitt respektive språk. Båda språken lärs in simultant genom att båda föräldrarna talar sitt språk med barnet. Båda språken kallas för modersmål eller förstaspråk, oavsett vilken förälder som talar det med barnet. Ju äldre barnet blir, desto mer dominerande blir omgivningen runt barnet. Trots detta finns många exempel på svenska föräldrar som lär sin barn svenska simultant med landets huvudspråk genom att fortsätta använda svenskan som huvudspråk.

Additiv flerspråkighet: Detta betyder att första och andra språket har utvecklats vid sidan av varandra. Absolut och simultan tvåspråkighet är additiv.

Subtraktiv flerspråkighet: Detta innebär att man lärt sig ett andraspråk på bekostnad av det första språket. Ett exempel är när ett barn i Nordamerika lär sig engelska bättre än svenska. Subtraktiv svenska är också passiv enligt definitionen ovan.

Halvspråkighet: När kunskaperna i båda språken man talar blir otillfredsställande. Detta kallas ibland för halvspråkighet. Många lingvister avfärdar detta som lämplig terminologi av olika skäl, men termen används fortfarande i många sammanhang. Den klingar dock ganska negativt.

Successiv flerspråkighet: Detta innebär att det andra språket lärs in efter cirka tre års ålder i landet där målspråket talas eller utanför målspråkslandet. Ett exempel är engelskan som barnen lär sig i skolan i Sverige. Detta är en formell inlärning som sällan ger samma nivå som en simultan inlärning som sker från barnets födsel. I detta fall kallas språket andraspråk.

En vanlig form av flerspråkighet bland svenska barn utomlands omfattar passiv svenska. Hur vanlig denna är vet vi inte eftersom det aldrig gjorts en systematisk undersökning bland svenska barn utomlands. Den passiva svenskan kan uppstå från början, när barnet är några år gammalt eller i tonåren. När barnet är litet verkar den vanligaste orsaken till att svenskan blir passiv vara att att föräldrar blandar svenskan med huvudspråket i landet på ett icke-konsekvent sätt. Skälen kan vara att man inte är medveten om betydelse av att vara konsekvent i språkanvändningen när ett annat språk än svenska dominerar runt en. Man kanske inte heller vill upplevas som oartig mot folk runt en som inte förstår svenska. Det kan också vara så att man vill underlätta diskussioner inom familjen.

När barnet blir äldre kan en annan bidragande faktor kan vara att man lever i en helt enspråkig miljö, och att barnet inte vill vara annorlunda än omgivningen. Barnet upplever att det blir pinsamt när mamma talar ett annat språk framför kompisarna. I tonåren kan det också vara del av frigörelseprocessen, man vägrar prata det språk som föräldern talar som en strävan att överta makten i relationen.

Skälen är många, men samma förhållningssätt kan alltid användas tills barnet blir mottagligt för att prata svenska igen. Rådet är att fortsätta prata svenska och att repetera vad barnet säger för att ge dem den svenska versionen av allt som sägs. Det upplevs som tjatigt men är ett väl använt sätt att få barnet att fortsätta lära sig svenska när man inte lever i en svensk miljö eller kan resa hem under längre perioder.

Om du arbetar med språk, vad tycker du om termerna ovan och sättet att dela in flerspråkighet i olika kategorier? Vissa av termerna ovan har varit kontroversiella och vissa kanske till och med inte helt stämmer utan är mer baserade på den enspråkiges attityder. Utveckla gärna ditt svar nedan.

Källor: 
"Tvåspråkighet hos barn i Sverige" av Gisela Håkanson. 

måndag 8 april 2013

Pratar barn på annorlunda sätt på sina olika språk?

Pojkarna med söööta Hundis & guuuulliga Nallis.
Ibland när jag lyssnar på hur pojkarna pratar på svenska och engelska så tycker jag nästan att de låter som olika personer.

Om de leker med actiongubbar och bilar så är det engelska som gäller med mycket utrop om hur coolt något är, eller imitationer av höga ljud som ska föreställa bilkrascher eller explosioner av ett rymdskepp. Men när mjukisdjuren blir fokus för leken växlar de direkt till svenska. Deras röster blir mjukare och tonen går upp. "Mmm, vad gullig den är!" säger Wilde med nästan falsettröst varpå Thor svarar med sin ljusaste lilla pojkröst "Ja, jag vet, den är så himla sööööt!".

Varför är det så? Jag reagerar också på hur det låter när Thor har med sig kompisar hem hör i Kanada, jämfört med lek med de svenska kusinerna. De låter hårdare och tuffare på något sätt. Jag kan inte helt klura ut det, men hittade en studie som kanske kan ge ett förslag på förklaring. 

Hundis får cheese string vid fikan.
På Frank Porter Graham Child Development Institute i North Carolina har man gjort en studie om hur pappor påverkar barns språkutveckling i familjer där båda föräldrarna arbetar. Om en av föräldrarna är hemmavarande (läs mamma, eftersom pappor sällan är hemma i Nordamerika) borde det vara den personen som påverkar mest. Men här tittade man alltså på hur mycket pappor påverkade sina barns språkutveckling i familjer med två yrkesarbetande när barnet var två och fann att pappor med mer varierat ordförråd ett år senare hade barn som var duktigare på att prata (jag är osäker på hur man hade utvärderat detta).


 Volleyboll i källartrappan, på engelska med pappa. Ibland gäller det att ducka!  

Enligt tidigare studieresultat pratar amerikanska pappor med sina barn på ett annorlunda sätt än vad mammor gör. Pappor pratar generellt mindre d.v.s. färre ord med sina barn, och leker oftare istället fysiska lekar. I samtal med barnen byter konversationen håll färre gånger när den sker med pappa, jämfört med vad som sker med mammor. En annan skillnad är att mammor ställer mer frågor till sina barn. Antal frågor i samtal är något som visat sig stimulera barn språkutveckling och även här hänger papporna inte med. Däremot ställer pappor mer öppna frågor, medan mammor kanske ställer mer enkla ja-och-nejfrågor, vilket helt logiskt borde stimulera mindre.

I vår familj sker samtal på engelska med pappa och samtal med mamma på svenska. Eftersom män enligt studien ovan pratar på ett annorlunda sätt än vad kvinnor gör borde detta inte bara påverka deras språkkunskaper, utan även hur de låter.

I somras lekte barnen ofta pappa-barn med sina tre kusiner från Karlstad. Alla är killar så ingen ville vara mamma. En dag blev det bråk när två ville vara pappa.

"Men kan ni inte vara pappor både två", föreslog jag.

"OK, men jag tänker inte vara kär i Hugo om han ska vara den andra pappan.", svarade Viggo med eftertryck.

Jag skrattar fortfarande över den diskussionen. Underbara ungar! Samtidigt frågar jag mig om killar i Nordamerika leker mamma-pappa-barn lika ofta som i Sverige? Jag tror inte det, i alla fall har jag inte varit med om det när det bara är killar som leker.

Leken tränar barnet på vuxenlivet. I Sverige deltar pappor i barnens liv på ett helt annat sätt än här, vilket speglas i leken. Kanske de också är därför pojkarna låter mjukare på svenska. Man behöver inte vara lika tuff som kille i Sverige. Man får vårda och tycka om djur och människor utan att bli ifrågasatt.

Hur låter dina barn på sina olika språk? Skiljer sig tonen, ordval? Skiljer sig språkval åt beroende på lek? Eller har du barn som låter helt lika på sina olika språk?

fredag 5 april 2013

Bästaste bantningtipset från näringsfysiologen

En portion räcker, även om det är gott!
Finns det någon mer än jag som är trött på alla olika dieter? Jag avskyr när mat slutar vara mat och blir till diet eller kost. Varför? Jo, för att jag tycker det är en förolämpning mot matglädje, matkultur och hälsa. Den ena dieten märkligare än den andra, med LCHF som herren på täppan.

Det finns bara en sanning om viktminskning. Energin som konsumeras i form av mat och dryck måste vara mindre än det som förbränns. Helt sant faktiskt och ganska enkelt att förstå. Visst man kan säkert lura insulinsvar om man skippar kolhydrater och baserar sin kost på ägg, kött, mejeriprodukter etc. Men hur kan man försvara att övervägande leva på livsmedel som tär enormt på jordens resurser? För att inte tala om hur negativt njurarna påverkas. Njursvikt ökar årligen, speciellt bland överviktiga. vem äter denna idiotiska LCHF kost? Jo, överviktiga. Say no more. Som vanligt letar människan efter the magic bullet.

Bästa tipset för att gå ner i vikt: ät mindre energi än vad du gör nu!
Det finns några saker som jag tycker är viktiga att tänka på om man ska gå ner i vikt. Du måste gilla och trivas med det du äter och kunna tänka dig leva på sådan mat länge. Det är också enklare om du inte behöver laga annan mat än den som familjen äter. Ställ dig själv följande frågor baserat på din nuvarande kost:

  1. Äter jag nyttigt? 
  2. Äter jag varierat?
  3. Småäter jag mellan mål (inklusive den där extra ostskivan som du drar av när du brer din macka) 
  4. Tar jag om vid middagen?

Ok, så vi börjar där. Här kommer en utmaning till er som vill gå ner en del innan sommaren: börja med att undvika småätande, byt ut smörgås/fikabrödet mot en frukt/råa grönsaker och ta en normal portion till middagen.

Rapportera tillbaka om två veckor, till mig eller för dig själv. Hur gick det?  Eftersom jag ställde mig på vågen igår och insåg att jag gått upp ca 4 kg det sista året kommer jag själv att återkomma med hur det går.



torsdag 4 april 2013

Wajiha, en modern Askunge

Igår såg jag första avsnittet av dokusåpan "Svenska till varje pris". Åtta invandrare följs under lika många veckor medan de tar C- och D-kursen av Svenska för invandrare (SFI). Sista programmet deltar de i ett standardiserat test som de potentiellt kan misslyckas med.

Det tog bara fem minuter innan jag satt med tårar i ögonen. Jozefina Persson som är SFI-lärare, skolledare och platschef från Borås förklarade vad fint hon tyckte det var med brytning. Precis som med dialekter kan en brytning antyda om man kommer från Luleå, Stockholm eller Balkan. Vad fint sagt! Jag brukar säga att mina barn har Vancouverdialekt. Ordet brytning associerar jag med något mindre lyckat eller kanske till och med fult. Varför måste det vara så? Jozefinas positiva vinkel berörde mig djupt.

Som i alla dokusåpor får man en favorit. Min är Wahija. I Sverige sedan mindre än tre år. Analfabet vid ankomsten; hon visste inte ens hur man höll i en penna. Skolgång var inte möjlig i Afghanistan, och istället arbetade hon som barnflicka sedan hon var 12 år. Vistelsen i Sverige, SFI och medföljande  familjemedlemmar har gjort att hon idag inte bara kan läsa och skriva, hon kan även prata en väl fungerande svenska. Ödmjuk, kunskapstörstig och tacksam över möjligheten för att gå i skolan. Jag skäms nästan över hur för givet jag alltid har tagit min skolgång när jag ser henne.

Wahijas historia är en modern version av Askungen. Prinsen är ersatt av SFI, och kärlek av kunskap. Kan det blir bättre?

Jag ser redan fram mot nästa veckas program. Men var det någon mer än jag som blev otroligt förvirrad av programmets upplägg, där Wahija ena stunden pratade sitt hemspråk med slöja på och andra sekunden svenska med håret utslaget och smink i ansiktet? I början förstod jag inte ens att det var samma person.


onsdag 3 april 2013

Nedräkning till sommaren i Sverige

Foto: Wilde på språng i Laguna Beach.
Tillbaka i Vancouver efter elva härliga dagar i Orange County hos min syster och hennes familj. Barnen lekte från tidigt till sent, och Thor  nästan grät efter att ha sagt hejdå då vi satt i vår town car på väg till LAX. Finaste älskling, som älskar sina kusiner så mycket. Det är alltid lite svårare att säga hejdå när man inte vet när man ses nästa gång.

Hemkomsten inleddes med magsjuka - bläh! Men bara tredje gången det sker sedan barnen föddes så jag antar att vi inte borde klaga. I Sverige verkar det vara vanligt att få det minst en gång per vinter, medan vi märkligt nog varit besparade från detta här i Kanada.

Nu är det nedräkning till vår sommar i Sverige. 86 dagar kvar! But who's counting? Haha.