Barn lär sig 80 % av svenska ord från böcker

På Läs- och skrivardagen som arrangerades av Lärarfortbildning AB den 17 maj (grattis Norge) pratade Sveriges läsambassadör Johan Unenge om "Vägar till läslust". Enligt Johan, som också är en populär barnboksförfattare och serietecknare, lär sig svenska barn ca hundra nya ord varje vecka vilket under nio grundskoleår blir det närmare 50 000 nya ord. Av dessa kommer ca 80 % av orden från böcker.

Visst får det en att reflektera över vad ens barn läser för böcker? Eller snarare hur ofta de eller du läser och på vilket språk? För vad händer med det svenska ordförrådet om barnen mest läser böcker på andra språk än svenska?

I Sverige är det bara ca en tredjedel av föräldrar som läser för sina barn varje dag. Genomsnittstiden för högläsning har minskat från en halvtimme till en kvart. Annan media och högt samhällstempo påverkar vår tid tillsammans med barnen och böcker negativt.

Thor har precis avslutat en bok på engelska om musen Geronimo Stilton. Nu hägrar tre till som vi köpt på franska i denna komiska bästsäljande serie med mer än sextio böcker som publicerats av det italienska förlaget Edizioni Piemme of Milano. Böckerna har runt 300 sidor men är lättlästa och har en del kluriga gåtor att fundera på under den rolige journalisten Geronimos äventyr. De lämpar sig väl för barn som lär sig visuellt (ca 30% av barn inklusive min visuella Thor), vilket man förstår när man ser böckernas upplägg där barnen lär sig kartläsning, geografi, historia, sport, palenotologi och massor av annat skoj genom finurliga illustrationer. Serien riktar sig till barn som är 9-12 år, men även yngre barn läser dem med stor behållning. De finns översatta till svenska på Bokus  men verkar vara slutsålda på förlaget. Synd, eftersom jag gärna lagt till några i Thors läshylla på svenska.


Hur ofta läser du? Vad läser du? Vad läser dina barn?

Gästblogg om svensklektorskonferens i Berlin

Här diskuterar man svenskundervisning i Berlin.

Svenskundervisningen utomlands är i ständig förändring och våra lärare i svenska möts regelbundet för att vidareutbilda sig. Här gästbloggar svensklektorn Monica Bravo Granström om den sista konferensen för svensklektorer i de tysktalande länderna. Tack för ditt inlägg Monica!

Som svensklektor utomlands brukar man få förmånen att bli inbjuden till konferens med kollegorna runt om i landet där man undervisar. I år stod Svenska ambassaden i Tyskland för inbjudan till oss lärare i Tyskland, Österrike och Schweiz. Vi var något fler än 40 lektorer som träffades i Berlin den 2-3 maj 2013.

Intresset för svenska är väldigt stort i Tyskland; undervisning sker på hela 45 universitet/högskolor och otaliga kvällsskolor. Över hela världen undervisas faktiskt svenska på 220 universitet, vilket är bra gjort för ett språk som i Europa annars kan anses som litet. Först fick vi information om ambassadens arbete av kulturrådet Marika Lagercranz. I dagens digitala värld kan man följa ambassaden inte bara på hemsidan utan även på Facebook, Twitter och Flickr. Information gavs även av Svenska Institutet (www.si.se) som arbetar med att öka omvärldens intresse och förtroende för Sverige, däribland intresset för det svenska språket.

Senare på eftermiddagen fick vi höra på ett intressant och diskussionsväckande föredrag av författaren (till t.ex. böckerna ”Lasermannen”, ”De apatiska barnen”) och journalisten Gellert Tamas angående  diskriminering i Sverige. Hur är situationen i Sverige för personer som inte är födda i Sverige? Jonas HassenKhemiris artikel om att byta skinn med justitieminsitern Beatrice Ask har varit en av de mest lästa och vidarerekommenderade artiklarna på senare tid. Här kunde jag som utflyttad svensk känna igen mig i flera saker, även om man som svensk ofta är besparad diskriminering. Inte heller tror jag att Tyskland har kommit lika långt som Sverige i frågor som rör diskriminering av invandrare.

På kvällen var vi inbjudna till ambassadörens eleganta residens på middag. Det bjöds även på cool jazzmusik av Umeå-musikern Simon Reinikainien. Under den andra dagen var det dags för mer praktiskt inriktade workshopar, som t.ex. utbyte av undervisningsmaterial där jag själv var med. Det var mycket lärorikt att höra vilket material kollegorna använder sig av. Själv brukar jag använda mig mycket av för att hitta material och nu fick jag tipset om som är en liknande internationell plattform.

På fredagseftermiddagen var det dags för finissage (sista visningsdagen och avslutning) av utställningen Innovative Sweden som visade upp nya spännande svenska uppfinningar åkte jag till Kreuzberg (färgstark stadsdel i Berlin) och tog en drink på en bar med en kompis.

Överhuvudtaget var konferensen väldigt givande med många nya idéer från de andra kollegorna. Det är alltid lika trevligt att lära känna de nya kollegorna och träffa de kompetenta personerna från SI och ambassaden.

Gästbloggare: Monica Bravo Granström

SWEA-projektet "Svenska som modersmål utomlands" byter namn

SWEA-projektet ”Svenska som modersmål utomlands” har bytt namn till ”Barn utomlands & svenska språket” (BUS)

Kärt barn har många namn. Hittills har vårt projekt som syftar till att inspirera och utbilda föräldrar utomlands i hur man lär sina barn svenska både kallats  ”Svenska som modersmål utomlands” och ”SWEAs flerspråkighetsprojekt.” Inget av namnen har helt beskrivit vår målgrupp. Efter mer än ett års debatt i arbetsgruppen och den internationella styrelsen har nu namnet ”Barn utomlands & svenska språket” valts. Förkortningen BUS kommer att användas, eftersom begreppet är lätt att komma ihåg och kan användas i marknadsförning på ett kreativt sätt.

BUS täcker nu alla barn utomlands i förhållande till Sverige som har svenska som förstaspråk eller andraspråk. Namnet BUS förmedlar energi, lust och fantasi, något som vi vill ta fasta på i projektet. Vi håller även på med en logga som ska spegla vårt syfte och våra aktiviteter.

Vårt första webbinarium med Monica Bravo Granström är nu tyvärr fullt. Det fyllde upp på bara några dagar. Bara Sweor fick plats i denna omgången, men vi arbetar på en lösning för att göra det tillgängligt för flera.

BUS arbetsgrupp har även fått en ny medlem, Sofia Martin som är vice ordförande för SWEA Perth. Välkommen Sofia! 

Lägg märke till att vår facebookgrupp fortsätter heta "Svenska som modersmål utomlands". Till skillnad från BUS drivs denna alltså i fortsatt privat regi av undertecknad och fungerar som en plattform för samtliga intresserade, oavsett vilken organisation man tillhör.

Tigermammans tankar om 420 minuter svenska i veckan

420 minuter svenska i veckan. Så mycket läser barnen svenska i veckan på lågstadiet enligt min bror som är lärare. När jag kikar på målen för Sofia Distans ser jag att de också nämner 420 minuter för åk 2.

På Svenska skolan i Vancouver går barnen 120 minuter i veckan. Detta verkar vara försvinnande lite jämfört med de officiella svenska målen. Jag undrar hur man som förälder till flerspråkiga barn utomlands där svenska är ett språk ska ställa sig till detta? Behöver barnen mer undervisning hemma än den man kan få genom den kompletterande undervisningen?

När jag ser de svenska läroplansmålen för åk 2 tror jag att min 7-åring som går den kanadensiska versionen av åk 2 kanske skulle klara de flesta, med ett undantag av de muntliga beskrivningarna där hans begränsade ordförråd ställer till det. Om vi fortsätter med vårt nuvarande upplägg med Svenska skolan i Vancouver som enda undervisning i svenska verkar det ganska sannolikt att han kommer att få svårare och svårare att klara av de svenska målen i framtiden. Gap blir till svåröverkomna klyftor med mer tid. Men hur mycket kan ett barn som redan går i skolan heltid orka med?

Visst, om man bara vill att barnen ska kunna leka med kusinerna i Sverige och prata med mormor och vänner så spelar målen ingen roll. Men för mig som vill ge mina barn möjligheten att välja ett liv i Sverige i framtiden utan att behöva känna sig underlägsen p.g.a. av språksvårigheter ter sig verkligheten annorlunda.

Jag har också svårt att se varför våra skolor utomlands ska följa läroplanen för svenska som andraspråk. Svenska är mina barns förstaspråk trots att de bor utomlands; jag kan inte helt se parallellen är identisk och tycker inte att samma upplägg är helt riktigt för barn utomlands som försöker lära sig svenska. Våra barns situation skiljer sig markant från barn i Sverige med ett annat modersmål än svenska. Varför? Jo för att våra barn inte är omgivna av svenska i samhället. Därför tycker jag att vi borde ha speciellt utvecklade läroplaner för svenska skolor utomlands och officiella rekommendationer för hur man stöttar sina barn i att lära sig en fungerande muntlig och skriftlig svenska trots att de bor där de bor. Men igen, vad orkar ett barn med när de redan studerar 1-2 ytterligare språk?

Är du pedagog eller förälder med anknytning till en svensk skola utomlands? Vilken målsättning har du för dina elevers eller barns svenska? Hur tycker du att man når dit? Vad tror du att ett litet barn orkar med innan man sliter ut dem med extrastudier?

Baklänges Coca Cola på Ruby's Diner

I Sverige debatterar man allt som oftast särskrivning. Jag är inte heller någon vän av fenomenet, även om det då och då uppenbarar sig i mina texter. Fast då oftast av misstag. Titeln för dagens blogg är således säkert helt felaktig, men eftersom det är spring break och jag befinner mig i Orange County där jag njuter av sol och värme med mina två superaktiva söner som håller låda från morgon till kväll, så skiter jag faktiskt i huruvida det är korrekt eller ej.

Skit. Får man skriva och säga det? Jag tycker inte om när folk runt mig svär, men av någon anledning har jag svurit mycket de sista dagarna. Kanske för att jag umgås med min syster, och för att våra samtal slår som höga vågor mellan väggarna i hennes nyrenoverade hus. Kärvänliga, trevliga och givande diskussioner om människor och känslor, men med en intensitet som får många att utmattat låta oss prata i fred. Trots våra systerliga debatter i ljusets hastighet hinner en och annan svordom smyga sig in för att förstärka påståenden. Detta trots att jag  inte annars brukar svära.

Mina barn säger asfult, asroligt etc. Jag rättar inte eftersom jag tycker as låter bättre än skit. Dessutom blir jag lite stolt i smyg eftersom de låter som kusinerna från Karlstad. Total dubbelmoral eftersom jag nästan fick en hjärtattack när lilleman sade fuck för första gången (Tack Jacob, Thors klasskompis, för att du var så snäll och lärde honom detta ord! Han har fortsatt öva - ofta).

Thor är min helt egna och personliga svordomsbarometer. Om jag säger att något är skitfult hör jag hans röst från en okänd plats i huset, "Mamma, du sade S-ordet, jag hörde dig FAKTISKT!" Om jag säger hell på engelska hör jag återigen min lilla språkvårdare skrika "Mamma, nu använde du H-ordet - IGEN!

Det är nog dags att snart börja vårda mitt språk. Do as you teach and not as you say, och allt det där.

Innan jag avslutar för idag vill jag bara dela med mig dagens stora tvåspråkiga upplevelse. Barnen och jag var på Ruby's Diner i Tustin för att äta lunch. Miljön är som hämtad ut 50-tals filmen "Gänget och jag" och barnen älskar det, speciellt milkshaken och det elektriska tåget som går på en räls i taket. Som vanligt vimlade det av barnfamiljer med konservativt klädda hemmamammor. Hursomhaver, plötsligt upptäckte barnen en retro-reklam för Coca Cola.

"C-o-c-a-c-o-l-a...." Thor läste långsamt men högt. "Mamma, vad blir det baklänges"

"Det blir a-l-o-c-a-c-o-c", sade jag samtidigt som jag läste baklänges. Till min förskräckelse insåg jag simultant att delar av ordet inte var helt rumsrent. Med min vanliga tur blev Wilde störtförtjust i slutet av namnet och började sjunga:

"A cock, a cock, a cock!!!"

Halva restaurangen vände sig om och blängde på mig och barnen med ogillande blick.

"Öhhh, could I have the check, please?".... sade jag med något pressad och kanske till och med lite pankislagen röst.

Svär dina barn? Svär du? Vad tycker du är OK att säga som förstärkande uttryck? Bomber och granater finns ju helt klart som alternativ.

Slå på barnets svenska med språkströmbrytaren!

Slå på svenskan med språkströmbrytaren!

Feburarimorgon. Det är grått och kallt. Det regnar igen och kommer nog att göra det i två månader till. Sommaren känns långt borta.

Just nu märker jag hur barnens svenska blandas upp allt mer med engelska ord. Det är fem månader kvar till sommarlovet i Sverige vilket gör att jag funderar en del på hur jag kan få in mer svenska i barnens vardag. Jag hinner inte alltid sitta ner och prata innerligt eller läsa för dem, vilket är de kanske mest uppenbara och och mest effektiva sätten att göra svenskan mer levande i vårt hem.

På väg till skolan leker vi vår variant av 20-frågor. Barnen väljer djur, och vi gissar världsdel, storlek och typ av djur. Idag är djuren en grävling i "America" (sagt med oroligt kanadensiskt uttal) och en Beluga val i "the Archtic". Thor frågar vad "foresten" (svenskans skog) heter igen på svenska.

Det finns ett enkelt fenomen som kan användas för inlärning av svenska som första eller andraspråk utomlands: språkströmbrytaren. Innan vår 20-frågor-lek slår vi med hjälp av barnens inbyggda språkströmbrytare om till svenska vid köksbordet. Frukosten intas snabbt mot löfte att få spela datorprogrammet Bondgården som ligger på UR.se. Detta medan mamma springer runt och stressar för att få allt färdigt innan vi ska åka iväg. Vid första anblick verkar programmet mer vara en övning i finmotorik, men detta är för fumliga mamma som har svårt att få fingrarna att lyda. Thor klurar naturligtvis ut hela spelet på mindre än två minuter. Programmet övar svenska namn på djur på en bondgård, men har instruktioner på svenska som berikar svenskan lite mer än med enbart djurnamn. På gotländska, men barnen verkar förvånansvärt nog förstå det.

Det som jag tycker är mest intressant är att se vad som händer när man sätter två flerspråkiga barn framför ett svenskt datorspel. Vanligtvis är engelskan deras gemensamma språk, men direkt de börjar diskutera programmet och hur man ska lösa vissa uppgifter, slår de om till svenska. Språkströmbrytaren slår på automatiskt när barnen hör svenska och gav i morse 20 minuters diskussion och interaktion med datorn på svenska innan skolan.

På samma sätt står språkströmbrytaren på "Svenska - av" om barnen ser på kanadensiska TV-kanalen Treehouse, eller om de leker själva i lekrummet i källaren. En mening då och då från mig på svenska får dem genast att slå över.

Visst är det fascinerande? Språk som lärs tidigt i livet lagras på ett ställe i hjärnan. De språk som man lär sig senare i livet på ett helt annat. Språkströmbrytaren är så mycket trögare för oss som lärt oss ett språk som vuxna, kanske för att hjärnan ska koppla om mellan två helt olika delar av hjärnan? Om jag ska prata franska (vilket jag lärde mig som 30-åring) så tar det mer tid att komma igång och växla. Det kan kännas jättesvårt och klumpigt innan jag kommer igång, ändå hör jag och använder franska i barnens skola varje dag.

Engelska lärde jag mig tidigare, redan innan 6 års ålder genom att se på alldeles för mycket TV med min pappa. Fastän engelska är mitt andraspråk finns det nog en del lagrat i den del av min hjärna där svenskan finns också. På och av knappen mellan svenska och engelska fungerar bättre för mig, än den mellan svenska - tyska, eller svenska - franska. När jag försöker ställa om den från engelska till franska eller tyska - då blir det tyvärr kortslutning. De kablarna finns inte alls i min hjärna.

Det skulle vara intressant att höra en neurolog eller språkvetares tolkning och beteckningar på det jag skrivit om här. Det finns säkert mycket mer att säga om ämnet.

Fundera lite på ditt eget barns språkströmbrytare. Hur lätt är det för barnet att slå om? I vilka situationer slår ditt barn om själv? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.

Mitt hör är blått!

Inget blått hår här men godisblå tungor.

"Nej mamma, jag kan inte lägga mig i sängen och lyssna på boken. Mitt hör är blått!"

"Va?"

"Mitt hör är blått?"

"Jag förstår inte, det ser väl inte alls blått ut?"

"Mitt hör är blå?"

Gapskratt från både Thor och mig, som kämpar vidare med att försöka förstå varandra. Äntligen trillar myntet ner för trötta mamman som gör sitt bästa för att fatta trots en mosig jullovshjärna.

"Aha, du menar att ditt hår är blött?"

"Ja, just det."

Vi fortsätter båda att skratta hejdlöst medan vi hämtar en handduk för kudden. Wilde verkar inte förstår helt vad vi skrattar åt, men fnissar ändå. Ens språk kan bli otroligt kul  när man lever utan svenska referensramar runt sig.

Tema "Halloween på svenska lekskolan

I lördags hade vi halloweentema i lekskolegruppen på Svenska Skolan. Vi låter barnen klä ut sig och pratar om deras kostymer. Alla prinsessors namn måste översättas till svenska. Till och med undertecknad var en prinsessa, en vampyrprinsessa närmare bestämt. Fast några barn röstade på spindelprinsessa eftersom jag hade en lång svart slängkappa som såg ut som ett vackert spindelnät.

Lektionen bestod av följande moment.

Bild: Boken Sopnedgasten och
andra monster. Perfekt
halloweenläsning.

• Gå igenom orden för halloween. Ställ frågan ”Vad heter Trick or treat på svenska?” (Svar: Bus eller Godis!)
• Gör ett liter rollspel där man pratar om hur man uppför sig vid dörren. Hur många godisbitar kan man ta? Vad säger man efteråt? Allt på svenska naturligtvis.
• Lek en spöklek med lakan över ett barn som ska identifiera de andra barnen. I lördags började vi med mig som spöke eftersom inte alla barnen känner varandra än. Sedan ville även barnen vara spöke och gissa på vem det var de kände på.
• Sjung Imse Vimse Spindel och lär ut handrörelserna. Sjung olika versioner: 1) På vanligt vis. 2) Med stora handrörelser. 3)  Med små, små handrörelser. 4)   Rockespindeln. 5)    Långsamma spindeln. 6) Snabba spindeln
• Förälder och barn gör stencilen ”Para ihop rätt ord med rätt bild” med Halloweenbilder. 
• Använd bild 1 och 4 i powerpointpresentationen av Elisabeth Olsson. Be föräldern läsa för barnet och barnet ringar in enligt instruktioner på sida 1. Sidan 4, be barnet eller föräldern klippa ut bilderna och skriva/göra en liten Halloweensaga. Antingen klistrar barnen in bilderna i boken. Mamma/pappa kan också skriva en liten bildtext på varje sida.
• Gör en egen pumpa av utklippta pappersbitar i olika färger. Tack Inkeri för att du förberdde!
•  Fika med film: Spöket Laban bakar kaka eller annan spökfilm.

Jag ville egentligen läsa boken Sopnedgasten och andra monster av Andreas Palmer som jag lånade på biblioteket hemma i Hagfors i somras. Heltokig och superläskig - jag var faktiskt lite förvånad över hur skrämmande den var. Men barnen älskade den, vi läste den flera kvällar i rad. Tyvärr går den inte att ladda ner den. Synd för den är verkligen kul för småbarn!

Temat "former" på svenska lekskolan

I oktober arbetade vi med former i lekskolegruppen på Svenska Skolan i Burnaby. Jag använde följande material och lekar.

• Genomgång av alla färger samt formerna trekant/triangel, fyrkant/kvadrat/rektangel, cirkel/oval. Använd ”Vi lär oss färger och former! För små barn."från lektion.se. Räkna gärna kanterna tillsammans.
• Sjung "Blinka lilla stjärna" med handrörelser. Forma en diamantform med båda händerna när ni sjunger orden "Lik en diamant i skyn". Introducera ordet romb efter sången.
• Ta ett papper. Repetera formernas namn genom att rita en trekant/triangel, fyrkant/kvadrat/rektangel, cirkel/oval, diamant/romb för barnen med en tuschpenna på ett block. Få barnen att räkna hörn tillsammans med dig och upprepa namnen.
• Titta dig omkring i rummet och hitta exempel på formerna. Dela upp barnen så att de gör det i tur ordning om de verkar entusiatiska.
• Sjung ”Min hatt den har trekanter”
• Ta ett långt snöre på en 4-5 meter och bind ihop ändarna. Få alla barnen att hålla i det. Forma en cirkel, en fyrkant, en rektangel och en trekant med hjälp av snöret.
• Gör stencilen ”Geometriska former” tillsammans med mamma/pappa/farmor. 
• Trolldeg, tryck ut formar och dekorera med glitter och färger. Tack Inkeri för tillagning av fin trolldeg.
• Se filmen: Katten, Musen, tiotusen. Om kub och kvadrat. Ligger på Ur.se. 

· 

Spökvatten - ordet som barn lär sina föräldrar

Foto: Mitt lilla spöke.

Människor är unika. Speciellt barn som inte har lärt sig samhällets och familjens förväntningar på hur de ska tala och uppföra sig. Men ibland liknar vi varandra mer än vad vi tror.

Sista numret av tidsskriften "Språk" tar upp beteckningen "spökvatten". Det sistnämnda är något som frekvent används av barn på förskolan i Sverige. Jag studsar till när jag läser det eftersom jag trodde uttrycket var något som var unikt för Wilde. Varje gång han häller vatten i glaset som precis rymt mjölk utbrister han "Spökvatten!" Och visst ser vatten som är dimmigt av mjölkrester lite läskigt ut.

I Vancouver har Wilde dock utvecklat begreppet spökvatten lite längre. Han leker med oss vid middagsbordet, tar en klunk spökvatten och ropar "Jag är osynlig! Ni kan inte se mig". Mamma och pappa spelar med och letar efter honom under bordet och bakom hans stol. Storebror som tar allt bokstavligen talat, men som nu vet att det är lek och inte verklighet, sitter tyst på sin stol och försöker lägga band på sig för att inte säga att vi visst ser honom. Vid nästa klunk ropar Wilde lika glatt "Nu är jag tillbaka igen!" och skrattar så att han kiknar.

Femåringar lever i en alternativ värld med mycket fantasi och bus. Deras hjärnor är fortfarande som svampar men lever också sitt eget liv. Hjulspåren för det svenska språket verkar finnas i Wildes hjärna fastän han sitter på andra sidan jordklotet och inte går på dagis i Sverige.

Spökvatten. Inget unikt för Wilde men ett tecken på att hans svenska leder honom framåt till samma språkliga slutsatser som barn i Sverige. På något sätt känns det skönt.

Asså typ mindfulness

Foto: Vissa moln fötjänar att fotas.

Jag är tillbaka i Vancouver efter en kall och regnig men ändå underbar sommar. Härligheten bestod i att vara hemma vid Rådasjön, se barnen springa benen av sig med kusinerna och många långa inspirerande samtal med mina vänner och familj.

Nu är jag tillbaka i den kanadensiska vardagen och försöker sätta kurs inför hösten. Jag märker att min hjärna inte helt har kickat in än. Jetlaggen försämrar fortfarande min mentala kapacitet och sommarens inaktivitet har till och med gjort att jag glömt hur man skriver @ på mitt kanadensiska tangentbord. På något sätt tycker jag att det är skönt.

Mindfulness. En stor trend i Sverige med både kurser och litteratur som ska stödja detta fenomen för att man ska må bättre mentalt. Själv har jag fått intensiv träning genom att vistas i tystnaden och stillheten i Värmland. Hemma studerar jag molnen automatiskt, jag behöver inte träna eller påminna mig. Även här hemma på andra sidan jordklotet ekar det uppbyggda resurskapitalet av lugn, och jag tycker än en gång synd om de nordamerikaner som inte har vett eller möjlighet att ta semester.

Barnens svenska låter som tidigare, men nu med tillägg av en massa nya uttryck och rim som de svenska kusinerna lärt dem. Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad över att mitt barn skulle säga "asså typ, mamma", men när Thor använder uttrycket kan jag inte låta bli att skratta.

Hösten närmar sig. Om två veckor börjar skolan. Tills dess ska jag kika lite mer på molnen, även om de är färre här än de var i Sverige.

SWEAs internationella styrelse har tillsatt en arbetsgrupp för projektet "Svenska som modersmål utomlands"

Nu har jag äntligen glädjen att presentera den nya arbetsgruppen för SWEAs projekt "Svenska som modersmål utomlands". Vi är sex stycken svenska kvinnor, varav fyra är lärare (!), som ska föra arbetet framåt för att få fler utlandssvenska barn att förstå, prata, sjunga och skämta på svenska. I gruppen mycket specialkunskap genom att vi har en docent i flerspråkighet och en doktorand i svenska som andraspråk som deltar.

Anna Bartler är 36 år och kommer ursprungligen från Uddevalla. Anna och hennes familj bor i Tokyo sedan november 2011 och är ganska nya som utlandssvenskar. Hennes två döttrar, Ebba och Agnes är 3 och 5 år. Anna är grundskollärare i ma/no 1-7 och har jobbat som klasslärare sedan 2000 på Tjörn och i Göteborg.

Carla Jonsson är urspungligen gymnasielärare i spanska och engelska men numera docent i flerspråkighet på Centrum för flerspråkighet vid Stockholms Universitet. Carla har varit SWEA-stipendiat och fick Agneta och Gunnar Nilssons stipendium för studier av interkulturella relationer, 2008, vilket hon använde för ett forskningsutbyte med University of California i Berkeley i USA.

Johanna Sundblad är 40 år och kommer ursprungligen från en gård utanför Väderstad i Östergötland. Hon har bott i USA i nio år, sedan Göteborg och Marstrand, och nu senast i Stockholm i åtta år. Mars 2011 flyttade Johanna och familj till Founex, utanför Genève i Schweiz. Johanna har barnen Greta, 4 år och Axel, snart 2 år. Johanna läser just nu till inredningsarkitekt. I Stockholm ägde hon en inredningsbutik men har även varit butikschef på Tibrokök, och inredare på Poggenpohl och Siematic. I USA var hon delägare i ett webdesignföretag. Inan dess arbetade hon som kock på privata yachter i Karibbien i  fem år.

Lotta Olvegård är 55 år och kommer ursprungligen från Skara i Västergötland. Hon har barnen Alice, 19 år, Olof, 16 år och Britta, 13 år. Lotta är ämneslärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk. Sedan 2006 är hon doktorand på institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet.  Lotta bor i Ann Arbor i Michigan, USA, dit hon flyttade för första gången 1991 för att arbeta som svensk lektor på University of Michigan. Lotta bodde i Michigan till 1998 då hon och hennes familj flyttade till Trollhättan i Västergötland. Där undervisade Lotta i svenska som andraspråk och i svenska för invandrare på Komvux. 2008 flyttade familjen tillbaka till Ann Arbor och har bott där sedan dess.

Pernilla Stridh, 41 år, kommer ursprungligen från Stockholm och bor i Tokyo sedan ett år tillbaka. Innan dess bodde hon med sin familj i New Delhi i tre år. Hon har två söner, Gustav, 9 år, och Oskar, 7 år. Pernilla är dataingenjör som arbetade som projektledare på Rikspolisstyrelsens IT-utvecklingsavdelning innan familjen flyttade till Indien 2008. Under utlandsåren har Pernilla arbetat som lärare i svenska, med kompletterande svenska och Sofia distansundervisning, eftersom hon har har ett förflutet som lärare i svenska och historia.

Arbetsgruppen har redan haft ett första möte och återkommer med en uppdatering i september när vi har sammanträtt igen. Projektet kommer att behöva byta namn för att bättre spegla att svenskan utomlands är del av flerspråkighet. Kanske du har ett förslag på vad vi skulle kunna kalla det?

Svensk-kanadensiska Amanda har lärt sig svenska som vuxen

En grå söndagförmiddag träffar jag Amanda på Blenz. Jag vill prata med henne om hur hon lärt sig svenska så bra, fastän hon nästan aldrig pratade svenska som barn?

Amanda är lite småsliten efter en sen kväll på det extraknäck hon har i downtown, men väntar redan på mig när jag kommer in på kaféet. Hon har två jobb; dels som receptionist på en mäklarbyrå och dels som servitris på en restaurang. Hon jobbar hårt för att spara ihop pengar till en långresa i Asien. Amanda är äventyrlig och osäker på vad hon vill göra i framtiden. Hon har precis läst färdigt på UBC men vet inte helt vad hon vill göra med sin utbildning i internationella relationer och antropologi. Att resa själv i Asien med allt vad det innebär av nya intryck och möten med människor, kommer att ge henne perspektiv som hjälper henne att bestämma sig för vad hon ska göra när hon kommer hem. I alla fall hoppas hon det.  

Allt detta berättar hon på en långsam och eftertänksam svenska som faktiskt låter otroligt svensk. Detta med tanke på att hon enligt sig själv bara kunde några få ord innan 18-års ålder. Amanda kan själv tycka att avsaknaden av brytning är lite jobbig. När hon använder svenska tror ofta svenskar att hon förstår lika bra som hon pratar, något hon är noga med att poängtera att hon inte gör. Trots detta flyter vårt samtal på genom ämnen som handlar om hennes uppväxt och hur hon ser på sin svenska och nationalitet.

På frågan varför hon bestämde sig för att lära sig svenska som vuxen, svarar Amanda att hon inte är riktigt säker. Efter gymnasiet började hon fundera på vem hon ville vara som vuxen. I denna tankeprocess upptäckte hon att hon tyckte det var synd att hon inte kunde svenska, eftersom hon är halvt svensk.

Amandas mamma Gunilla kommer från Sverige och var den som till slut lärde henne svenska. Häpnadsväckande nog har Amanda inte studerat speciellt mycket svenska. Hon har bara gått ett år i Svenska Skolan i Burnaby (hon slutade när hon var 6 år) och, enligt utsago, fuskat sig genom en vuxenkurs. När hon bestämde sig för att lära sig svenska hjälpte Gunilla henne. Amanda beskriver situationer där de båda satt i bilen och hon pekade på saker och frågade vad de hette, varpå Gunilla berättade. Inledningsvis bestod ordförrådet av frasen ”Jag heter Amanda”, och orden elefant, tallrik och fönster. Efter ett år av haltande samtal p.g.a. begränsad vokabulär lossnade det och resultatet har blivit en funktionell svenska där Amanda kan beskriva både vad hon tycker och känner. Inlärningen var mycket enklare och mer naturlig jämfört med franskan i skolan.

Jag märker efter en halvtimmes diskussion att Amanda börjar blir trött och söker orden mer än tidigare, men hon är ovan att prata svenska så jag tycker inte det är konstigt att hon behöver en paus. Från den stunden så växlar vi fram och tillbaka mellan språken, men vi pratar fortfarande mest svenska. Amanda har aldrig bott i Sverige. Hon hade planer på att läsa i Uppsala, men tre veckors vistelse i Växjö under en sommar fick henne att tycka att det var svårt att lära känna folk och ge upp de planerna.

När jag frågar Amanda vad hon tyckt stöttat henne mest i inlärningen av svenska, nämner hon Svenska Kulturföreningens aktiviteter i Vancouver som centrala och viktiga faktorer. Alla aktiviteter på Skandinaviska Centrat i Burnaby, som t.ex. midsommar och Lucia, har gjort att Amanda hört mycket svenska trots att Gunilla valde bort att prata svenska med Amanda som barn. Gunillas man var brittisk. Det gemensamma familjespråket var engelska hemma för  att ingen skulle känna sig utanför. Amandas närvaro i en svensk miljö har uppenbarligen präglat hennes förmåga att lära sig svenska, och framförallt hennes uttal, starkt. Jag kan fortfarande inte komma över hur svensk hon låter, när hon beskriver sin barndom och uppväxt.

Amanda tycker att det bästa med att lära sig sitt modersmål har varit den positiva attityd från svenskar som upptäckt att hon bemödat sig med att lära sig svenska. Hon beskriver hur förvånade vissa blivit över att hon pratar svenska trots att hon är född och uppvuxen i Kanada. Speciellt på släktkalas har hon fått mycket positiv bekräftelse vilket stärkt hennes identitet och som människa.

När jag frågar vilken nationalitet Amanda upplever att hon har svarar hon utan att tveka kanadensisk, och också lite svensk. Men, lägger hon till med ett skratt, inte när hon är i Sverige. Där känner hon sig helt kanadensisk.

Badkarspanik

Svensk-kanadensiska familjen firar påsk i stugan norr om Squamish under avsaknad av påskris och påskkärringar. Istället åker vi skidor, njuter av all snö och vackert väder med sommarlik temperatur. Längdskidor åker man till och med i shorts och t-shirt.

Barn & au pairer i spabadet på Spring Break.

Efter skidåkningen badar vi alla fyra i vår hot tub, s.k. spabad på svenska. Därefter badar barnen tillsammans i badkaret inomhus för att få bort allt brom från huden. I Kanada använder man inte klor i spabad, utan istället brom som är snällare mot huden och luktar lite mindre. För känslig barnhud är det bäst att tvätta av.

Plötsligt ropar Thor ut till mamma som gått ut i köket för att hämta något.

Thor: "Mamma, Wilde har dränkat sig"!

Mamma: "Nej, nej, Wilde har drunkat, heter det!"

Tystnad från badrummet.

Mamma: "Vad sade du, sade du?"


Ibland kanske jag borde tänka mer på vad de säger, än hur de säger det?

Jack, Wilde, Molly, Thor & Maja i vårt badkar
under Spring Break.

Rimlexikon

Det finns få företeelser som jag och min man hellre fotar än när våra barn sover. Jag älskar att vara med dem, men erkänner skamlöst att jag njuter mest när de precis somnat. Jag ligger kvar en stund, tätt intill dem, och njuter av deras närhet men även tanken på att kvällen med lite egen tid hägrar.

Idag hittade jag ett svenskt rimlexikon. Jättekul! Inspirerad av bilderna ovan och med hjälp av det skrev jag en liten dikt om barnen. Busenkelt, men kanske fusk?

 

Barnagull

Mina söner, barna-gull,

sover nu, med dagen full.

En liten hand, mot min kind.
Hjärtat sväller, min kärlek blind.

Fyra ben, bland med mina två,
täcketrassel, det mjuka blå.

Fulländning, i mitt hus.

Trots alla dagar med mycket bus.

Mitt livs mening på små ben.
Hur kan vi dela en enda gen?

En kopp thé mig nu lockar,

efter städning av era sockar.

En del av mig förblir i sängen,

jag vägrar klippa navelsträngen.

Bokrecension av Martin Widmarks "Simborgarmysteriet"

"Simborgarmysteriet" av Martin Widmark är den 22:a i serien om Lasse Majas detektivbyrå. Boken är skriven för barn som är 6-9 år gamla. Författaren använder enkel svenska som är lätt för utlandssvenska barn att förstå. Boken får tre solar av tre möjliga.

Historien utspelar sig på badhuset i Valleby, dagen efter julafton. Det är dags för det årliga stora julsimmet som många av stadens invånare deltar i. Den berömda simhopparen Racke Bolinder är hedersgäst och förgyller tillställningen till deltagarnas förtjusning och irritation. När dörrarna är låsta töms de låsta skåpen på värdesaker, vilket blir ett spännande mysterium för Lasse Majas detektivbyrå att lösa.

Boken är illustrerad av Helena Willis och har bilder på varje uppslag. Detta gör det lättare att läsa för barn som är 6 år och som inte har vant sig vid kapitelböcker än. Illustrationerna är färgglada och detaljrika, i en unik och mindre gullig stil än den jag är van vid från Nordamerika.

Historien är finurlig och lätt för min sexåring att förstå. Ett roligt inslag är att en av huvudpersonerna är lesbisk och är kär i en av sina kvinnliga medarbetare. Inte så vanligt perspektiv för en barnbok i Nordamerika, men bra utgångspunkt för en diskussion om vad det betyder att vara homosexuell.

"Simborgarmysteriet" tog oss tre kvällar att läsa. Varje kväll var det lätt att få Thor att hoppa i säng, vilket alltid är det bästa betyget på om boken är intressant eller ej. Boken kan köpas på Adlibris.

Ladda ner appen för Lasse Majas Detektivbyrå. Appen är ett roligt men lite svårt spel, där du får ledtrådar av Lasse och Maja och kan hjälpa till att gripa tjuven. Det bästa är att känna till karaktärerna i Valleby, men man kan också använda logik när man spelar. Det är bra att sitta brevid barnet första gången man spelar, eftersom instruktionerna ibland bygger på negativa påståenden, t.ex. "tjuven jobbar inte på skolan". Instruktionerna är på svenska och till skillnad från många andra appar så tränar denna faktiskt språket.

Ny sida på bloggen: Råd & Tips

Nu kommer en ny sida på bloggen. Sidan Råd & Tips som du finner i menyn ovanför bloggen samlar några goda råd och tips för dig som bor utomlands och som lär dina barn svenska.

Sidan Råd & Tips är baserad på min personliga filosofi och är utökad med kunniga och kreativa förslag från alla de fantastiska människor som jag kommit i kontakt med på Facebook via gruppen "Svenska som Modersmål utomlands".

Vår grupp har idag 274 medlemmar. Facebookmedlemmar kan lägga till sina vänner eller så kan du be om inträde så lägger jag till dig.

Undertecknad på SWEAs världsmöte i Kuala Lumpur,
mars 2011. Ett forum med viss debatt.

Jag kan redan säga att min egen uppfattning har vidgats och nyanserats åtskilligt på under de 26 dagar som gruppen funnits. Det finns så mycket roligt man kan göra för att inspirera sina barn att prata samma språk. Det explosionsartade intresse som funnits för gruppen påvisar behovet av att sprida kunskap och inspiration, något som jag nu vill fortsätta arbeta på inom ramen för SWEA. Hur vi ska gå vidare är nu en fråga för debatt inom vår organisation, även om jag inte sticker under stol med att jag vill att SWEA ska sköta ledarskapet i ett projekt där vi leder vägen på ett inkluderande sätt.

Tack alla ni som deltar och sprider svensk språkglädje över hela världen. Ni är era egna barns hjältar som ger dem chansen att lära känna en viktig del av sig själva.

I Kanada måste föräldrarna läsa läxan också

Thor har börjat läsa. Efter ett jobbigt år i Kindergarten, samt ett mer meningsfullt halvår i årskurs 1 läser han. Inte fort. Långsamt och stakande, men definitivt något som kan kallas läsning. Han har fått mig att inse att ett barn som knäcker läskoden snabbt kan läsa på fler språk än det man lärt sig läsa på. I alla fall om man pratar mer än ett språk. Ändå är det med blandade känslor jag betraktar hans framgångar.

Vid terminsstarten av åk 1 är Thor bara 5 år och 9 månader. Ev av hans lärare ringer upp mig och berättar att han är rejält efter i läsning pga av det odiagnosticerade synfel som vi slarviga föräldrar missat. Han har grav stigmatism och är översynt vilket vi bara lyckats inse i slutet av Kindergarten. En kombination som får honom att se dåligt på både långt och nära håll. Han har med andra ord varit halvblind.

Typisk diskussion mellan osmarta mamman och försummade Thor innan glasögonen landade på hans näsa:

"Thor, titta där. Där är skylten till Whitespot." *

*Whitespot är favvisrestaurangen i Vancouver för barn pga av sin "Pirate pack" med chicken nuggets och pommes frittes lastade i ett stort pappersskepp, med chokladguldpeng och glass som avslutning.

Thor tittar sig förvirrat runt fastän vi bara är 20 m från skylten men ser den inte. Mamma pekar igen med något högre röst och tydliga armrörelser i riktning mot skylten. Thor ser fortfarande inte och mamma suckar uppgivet över hur okoncentrerad sonen är. Precis under skylten sträcker plötsligt Thor på sig, pekar upp mot skylten och utbrister förvånat:

Så här tittade killarna på TV innan Thor fick glasögon.
Dock inte alltid med mössor.

" Mamma, där är skylten!"

I efterhand kryper jag skamset ihop när jag ser hur många ledtrådar som fanns till att han såg dåligt. Min tredje au pair Christine frågade försynt direkt hon började jobba för oss, om jag inte trodde att Thor såg dåligt när hon såg honom sitta limmad vid TVn. Bokstavligen, 30 cm från skärmen. "Nej, nej", sade osmarta mamman, "Vet du inte att ALLA barn gillar att sitta nära TVn?"

Thors lärare ringer alltså i september och frågar då också om vi är intresserade av extraundervisning av Thor 30 minuter om dagen i läsning på engelska. Javisst, svarar jag förvånat. Självklart, om han får gratis privatundervisning. No brainer, liksom.

Läraren, Madame N, utelämnar dock att nämna att med extraundervisningen följer en hemläxa som ska läsas dagligen. Dessutom missar jag att andra läxor skickas hem med Thor. Det är först i november som Madame N tar mig till sidan, men inom fullt hörbart avstånd från tio andra mammor, och drar sitt förmaningstal om att varför läser jag inte läxan med Thor, och vill jag inte att han ska lära sig läsa ordentlig? Hon tror egentligen att han kan komma ikapp snart så att hon kan använda hans läsplats i gruppen till någon som verkligen behöver hjälp om jag BARA LÄSER LÄXAN MED HONOM!

Madame N är irriterad på mig, och jag känner mig förödmjukad över att ha blivit uppläxad inför skaran med föräldrar. Jag sväljer och räknar till tio för att inte svara med ett arrogant "Men ska barnen inte lära sig dessa saker I skolan?". Till slut får jag ur mig ett halvkvävt "Jag hör vad du säger, jag ska försöka bli bättre på att hjälpa honom". Oförberedd som jag är på samtalet nämner jag inte att jag faktiskt inte ens fattat att han har haft läxa. Själv hade jag inte läxor förrän mellanstadiet så jag är helt oförberedd på att jag förväntas göra det.

Madame N trycker till mig med en avslutande replik om att hon minsann vet hur krävande det är med hemläxor, hon har minsann två söner själv OCH hon är minsann till och med singelmamma. Om hon kan göra det så kan jag. You can do it, med andra ord, trots att jag är en välbeställd och lat hemmamamma som bara prioriterar sig själv istället för att lägga tid på mina barn. (OK, min tolkning, hon sade inte detta, men andemeningen var ganska klar.)

Jag går därifrån med öron som ryker av ilska. Men jag måste erkänna att hennes förmaningstal har haft effekt. Nu läser jag Madame Ns läxa som tar 30 minuter varje kväll. Efter att Thor har gått i skolan 9-15 varje dag blir denna stund, plus de 30 minuter det tar att läsa den franska boken och öva fransk rättstavning, ett ork både för mig och Thor. Jag försöker ha positiv attityd inför Thor, men märker av hans frekventa stön att min inställning är på glid. Fast jag är mer rädd för en ny utskällning av Madame N än att min son ska tycka att jag är trist.

Seriöst. När får barnen leka i det här landet? Jag fattar inte lämpligheten i att ge läxor som barn inte klarar av själva utan mamma och pappa måste sitta brevid och göra.

Just nu upplever jag att jag håller på att misslyckas med åk 1. Fastän det är andra gången jag går den.

Kodväxling. Qu'est-ce que c'est?

Inom lingvistiken pratar man ibland om kodväxling vilket innebär att man växlar mellan språk under samtal. Detta sker oftast bland de som har goda kunskaper i två eller flera språk.

Gustav III, en känd svensk kodväxlare
som införde många franska låneord
i svenskan under sin tid som kung.
(Bildkälla: Wikipedia)

Eftersom min syster bor i Kalifornien växlar vi ofta mellan svenska och engelska. De exempel jag presenterar här skulle kunna finnas i ett av våra många samtal. Dessa skerofast i hög hastighet med så många liknelser och temabyten att folk har svårt att hänga med.

Eva (om en mindre produktiv medarbetar): "Hon är så himla knäpp alltså. Totalt crazy!

Jag: "Vem pratar du om? Menar du Maria, hon som är Vice President för PR ?" (helt seriöst uttalat som Pi Ar)

Eva: "Ja, hon som ansvarar för the whole PR Department".

Jag: "Vad gör hon som är så crazy då?"

Eva: " Sist hon var på mässa ville hon bara festa med modellerna istället för att jobba. Efter sista mötet sade hon, "Can you believe it, they actually thought I was a model?".

Jag " Vad sade du då då?"

Eva: "No, I can't! Hahahaha..... Nej, det sade jag så klart inte. Jag sade bara "Really?"

Det helt påhittade samtalet ovan (Eva skulle naturligtvis aldrig prata på det sättet; hon säger alltid bara snälla saker om människor i sin omgivning) innehåller olika typer av kodväxling. Språken kan växla mellan meningar och inom meningar. De kan även växla inom ord (min trötta hjärna kan inte komma på ett meningsfullt exempel just nu när jag skriver det här, jag ber att få återkomma). Mitt exempel är baserat på ett samtal där vissa repliker har upplevts på engelska. Andra fall av kodväxling sker genom att helt enkelt växla språk utan att man upplevt det på sitt andra språk.

I Sverige verkar kodväxling mellan engelska och svenska vara helt accepterat. I alla fall om man títtar på TV och svenska programledare som inte bara slänger in engelska ord, utan till och med kan byta och helt övergå till engelska ibland. Många av oss som bor i Nordamerika minns fortfarande både Dolph Lundgren och Anita Ekberg som hade stora svårigheter att prata svenska vid hembesök och de negativa reaktioner detta skapade i Sverige. Färgade av detta anstränger vi oss hårt för att undvika användandet av engelska ord och uttryck när vi kommer hem.

Nutidens frekventa kodväxling som sker i svensk media får mig att undra varför jag bemödar mig att hålla mig till svenska när ingen annan verkar göra det? Mot den beskrivna situationen i Sverige finner jag det också fascinerade att våra utlandssvenska barn som växlar mellan språken dock blir betraktade med skepsis. Många talar om växling mellan språk som ett problem som visar att barnen inte kan endera av språken ordentligt när det i själva verket är tvärsom.

"Mamma, har du sett vicken BIG lollipop!"

Det är sant är att barn först blandar sina språk  eftersom de inte helt har lärt sig att skilja på dem. Enligt boken "Life with two languages. An introduction to bilingualism" (Grosjean 1982, Harvard University Press) finns det olika faser i språkinlärningen för ett två- eller flerspråkigt barn. Successivt delar barnet upp språket i vokabulär och uttal.

Det lilla barnet verkar inte syssla med speciellt mycket medveten kodväxling. Men äldre barn och ungdomar verkar använda det på ett mer medvetet sätt. Undersökningar av olika etniska grupper utomlands kan också visa att ungdomar växlar tillbaka till modersmålet när de vill poängtera något känslomässigt. Modersmålet ligger som alltid närmst hjärtat, och kodväxling kan här bli ett effektivt sätt att visa att man verkligen menar något, vilken etnisk grupp man tillhör eller helt enkelt innebära ett uttryck som inte finns på det andra språket. Jag har själv svårt att komma på en översättning av ordet lagom och slänger ofta in det med en påföljande förklaring, om det inte är någon som vet att jag envisas med att även använda det på engelska.

Som vuxna måste vi arbeta med våra egna attityder till att blanda språk. Om vi själva tycker att blandning av språk är ett problem kommer våra barn att uppfatta det och försöka undvika det. Snarare är kodväxling ett tecken på styrka, att man kan två språk väl och att man bara väljer det ord eller uttryck som passar bäst. Om vi accepterar detta innebär det kanske en fördel för våra barns språkutveckling, och att man blir mindre hämmad i sina försök att tala svenska? Vad tror du?

Svenska som modersmål utomlands: Ny Facebookgrupp

Jag har startat en ny grupp på Facebook som heter "Svenska som modersmål utomlands". Den är öppen för alla intresserade, och har under sitt första dygn redan fått ca 70 medlemmar.

Manipulerat foto av Thor som visar honom som
40-åring. Gjort på Science World i Vancouver.

Idén är att öppna upp för debatt och diskussion om svårigheterna att lära sina barn svenska när man bor utomlands. Genom att dela med sig av sina egna erfarenheter och problem kan man sprida kunskap och kanske få feedback på det som inte fungerar.

Vi har redan haft en matnyttig debatt. Det som är speciellt kul är att föräldrar med äldre barn eller unga vuxna säger sitt. Deras historier med facit i hand får mig att undra hur framtiden kommer att påverka mina barns språk?

Jag undrar vad jag kommer att säga i framtiden om Thor och Wilde?