Slå på barnets svenska med språkströmbrytaren!

Slå på svenskan med språkströmbrytaren!

Feburarimorgon. Det är grått och kallt. Det regnar igen och kommer nog att göra det i två månader till. Sommaren känns långt borta.

Just nu märker jag hur barnens svenska blandas upp allt mer med engelska ord. Det är fem månader kvar till sommarlovet i Sverige vilket gör att jag funderar en del på hur jag kan få in mer svenska i barnens vardag. Jag hinner inte alltid sitta ner och prata innerligt eller läsa för dem, vilket är de kanske mest uppenbara och och mest effektiva sätten att göra svenskan mer levande i vårt hem.

På väg till skolan leker vi vår variant av 20-frågor. Barnen väljer djur, och vi gissar världsdel, storlek och typ av djur. Idag är djuren en grävling i "America" (sagt med oroligt kanadensiskt uttal) och en Beluga val i "the Archtic". Thor frågar vad "foresten" (svenskans skog) heter igen på svenska.

Det finns ett enkelt fenomen som kan användas för inlärning av svenska som första eller andraspråk utomlands: språkströmbrytaren. Innan vår 20-frågor-lek slår vi med hjälp av barnens inbyggda språkströmbrytare om till svenska vid köksbordet. Frukosten intas snabbt mot löfte att få spela datorprogrammet Bondgården som ligger på UR.se. Detta medan mamma springer runt och stressar för att få allt färdigt innan vi ska åka iväg. Vid första anblick verkar programmet mer vara en övning i finmotorik, men detta är för fumliga mamma som har svårt att få fingrarna att lyda. Thor klurar naturligtvis ut hela spelet på mindre än två minuter. Programmet övar svenska namn på djur på en bondgård, men har instruktioner på svenska som berikar svenskan lite mer än med enbart djurnamn. På gotländska, men barnen verkar förvånansvärt nog förstå det.

Det som jag tycker är mest intressant är att se vad som händer när man sätter två flerspråkiga barn framför ett svenskt datorspel. Vanligtvis är engelskan deras gemensamma språk, men direkt de börjar diskutera programmet och hur man ska lösa vissa uppgifter, slår de om till svenska. Språkströmbrytaren slår på automatiskt när barnen hör svenska och gav i morse 20 minuters diskussion och interaktion med datorn på svenska innan skolan.

På samma sätt står språkströmbrytaren på "Svenska - av" om barnen ser på kanadensiska TV-kanalen Treehouse, eller om de leker själva i lekrummet i källaren. En mening då och då från mig på svenska får dem genast att slå över.

Visst är det fascinerande? Språk som lärs tidigt i livet lagras på ett ställe i hjärnan. De språk som man lär sig senare i livet på ett helt annat. Språkströmbrytaren är så mycket trögare för oss som lärt oss ett språk som vuxna, kanske för att hjärnan ska koppla om mellan två helt olika delar av hjärnan? Om jag ska prata franska (vilket jag lärde mig som 30-åring) så tar det mer tid att komma igång och växla. Det kan kännas jättesvårt och klumpigt innan jag kommer igång, ändå hör jag och använder franska i barnens skola varje dag.

Engelska lärde jag mig tidigare, redan innan 6 års ålder genom att se på alldeles för mycket TV med min pappa. Fastän engelska är mitt andraspråk finns det nog en del lagrat i den del av min hjärna där svenskan finns också. På och av knappen mellan svenska och engelska fungerar bättre för mig, än den mellan svenska - tyska, eller svenska - franska. När jag försöker ställa om den från engelska till franska eller tyska - då blir det tyvärr kortslutning. De kablarna finns inte alls i min hjärna.

Det skulle vara intressant att höra en neurolog eller språkvetares tolkning och beteckningar på det jag skrivit om här. Det finns säkert mycket mer att säga om ämnet.

Fundera lite på ditt eget barns språkströmbrytare. Hur lätt är det för barnet att slå om? I vilka situationer slår ditt barn om själv? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.

SWEAs internationella styrelse har tillsatt en arbetsgrupp för projektet "Svenska som modersmål utomlands"

Nu har jag äntligen glädjen att presentera den nya arbetsgruppen för SWEAs projekt "Svenska som modersmål utomlands". Vi är sex stycken svenska kvinnor, varav fyra är lärare (!), som ska föra arbetet framåt för att få fler utlandssvenska barn att förstå, prata, sjunga och skämta på svenska. I gruppen mycket specialkunskap genom att vi har en docent i flerspråkighet och en doktorand i svenska som andraspråk som deltar.

Anna Bartler är 36 år och kommer ursprungligen från Uddevalla. Anna och hennes familj bor i Tokyo sedan november 2011 och är ganska nya som utlandssvenskar. Hennes två döttrar, Ebba och Agnes är 3 och 5 år. Anna är grundskollärare i ma/no 1-7 och har jobbat som klasslärare sedan 2000 på Tjörn och i Göteborg.

Carla Jonsson är urspungligen gymnasielärare i spanska och engelska men numera docent i flerspråkighet på Centrum för flerspråkighet vid Stockholms Universitet. Carla har varit SWEA-stipendiat och fick Agneta och Gunnar Nilssons stipendium för studier av interkulturella relationer, 2008, vilket hon använde för ett forskningsutbyte med University of California i Berkeley i USA.

Johanna Sundblad är 40 år och kommer ursprungligen från en gård utanför Väderstad i Östergötland. Hon har bott i USA i nio år, sedan Göteborg och Marstrand, och nu senast i Stockholm i åtta år. Mars 2011 flyttade Johanna och familj till Founex, utanför Genève i Schweiz. Johanna har barnen Greta, 4 år och Axel, snart 2 år. Johanna läser just nu till inredningsarkitekt. I Stockholm ägde hon en inredningsbutik men har även varit butikschef på Tibrokök, och inredare på Poggenpohl och Siematic. I USA var hon delägare i ett webdesignföretag. Inan dess arbetade hon som kock på privata yachter i Karibbien i  fem år.

Lotta Olvegård är 55 år och kommer ursprungligen från Skara i Västergötland. Hon har barnen Alice, 19 år, Olof, 16 år och Britta, 13 år. Lotta är ämneslärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk. Sedan 2006 är hon doktorand på institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet.  Lotta bor i Ann Arbor i Michigan, USA, dit hon flyttade för första gången 1991 för att arbeta som svensk lektor på University of Michigan. Lotta bodde i Michigan till 1998 då hon och hennes familj flyttade till Trollhättan i Västergötland. Där undervisade Lotta i svenska som andraspråk och i svenska för invandrare på Komvux. 2008 flyttade familjen tillbaka till Ann Arbor och har bott där sedan dess.

Pernilla Stridh, 41 år, kommer ursprungligen från Stockholm och bor i Tokyo sedan ett år tillbaka. Innan dess bodde hon med sin familj i New Delhi i tre år. Hon har två söner, Gustav, 9 år, och Oskar, 7 år. Pernilla är dataingenjör som arbetade som projektledare på Rikspolisstyrelsens IT-utvecklingsavdelning innan familjen flyttade till Indien 2008. Under utlandsåren har Pernilla arbetat som lärare i svenska, med kompletterande svenska och Sofia distansundervisning, eftersom hon har har ett förflutet som lärare i svenska och historia.

Arbetsgruppen har redan haft ett första möte och återkommer med en uppdatering i september när vi har sammanträtt igen. Projektet kommer att behöva byta namn för att bättre spegla att svenskan utomlands är del av flerspråkighet. Kanske du har ett förslag på vad vi skulle kunna kalla det?

Nytt projekt inom SWEA för er mammor utomlands som vill lära era barn svenska

Puh! Idag är presentationen av nya SWEA-Mammaprojektet uppe. Nu vill jag etablera en styrgrupp som kan hjälpa mig ro detta spännande och viktiga projekt iland!

Var är ni Sweor med små barn eller barnbarn som kämpar med att få dem att både förstå och tala svenska? Jag behöver er hjälp! Speciellt om ni är bra på eller intresserade av svenska som modersmål, flerspråkighet, forskningsmetodik, statistik, PR, psykologi eller skrivande. Hör av till mig! Kontaktinformation finns på SWEAs websida.

När jag gick med i SWEA för tio år sedan så brukade jag småskratta lite åt SWEAs delsyfte att främja svenska språket. Jag tyckte det lät så gammaldags formulerat. Som något som var skrivet på 40-talet. Idag har jag barn som pratar som man gjorde på 40-talet, blandar själv svenska och engelska om vart annat och kan nästan börja gråta när jag träffar en universitetsstudent som lärt sig svenska av UBC-lektorn Lena Karlström, utan att ha någon anknytning till Sverige.

Nationalism kan vara ett komplett gift, vilket världshistorien har många exempel på. Det kan också vara ren kärlek till ett land som givit en mycket. Jag är inte stolt över att vara svenska, bara så otroligt tacksam över att jag fått ynnesten att växa upp i ett land som har en social modell som tar hand om alla och som är världsledande i jämlikhet. För tio år sedan och nyanländ från Sverige tog jag fortfarande allt detta för givet. Inklusive mitt språk. Nu arbetar jag strategiskt och organiserat för att behålla mitt eget språk och lära min barn det.

Vem hade trott det 18 augusti 2001 när jag landade i Vancouver för att stanna? Inte jag.

Modersmålsundervisning stöttas i Sverige men inte i British Columbia

Hemspråk eller modersmål, vilken term är bäst? Svenska skolverket bestämde sig 1996 för att byta från termen "hemspråk" till "modersmål". Skälet var att det förstnämnda speglade ett mer informellt användande. Genom att använda "modersmål" hoppades man stötta den betydelse man tycker att föräldrarnas språk har och bör ha i en individs liv.

Det största modersmålet förutom svenska med berättigad undervisning i den svenska skolan är finska. På andra plats kommer arabiskan. Andra vanliga språk är spanska, persiska samt de språk som talas i f.d. Jugoslavien (källa: DNR 95, 398 från Skolverket).

Här i British Columbia tycker man också att kunskaper i modersmålet påverkar hur väl barnet gör ifrån sig i skolan, men man väljer att attackera problemet med "English as a Second Language" (ESL) på ett komplett motsatt sätt. Istället för att skapa resurser för studier av modersmålet som i Sverige väljer man att stärka engelskan. "The Ministry of Education" i BC ger fem års medel till varje ESL-elev som bedöms behöva extra undervisning i engelska.  Ibland behövs bara 1-2 år innan barnet bedöms vara ikapp med engelskan, dvs har resultat på diagnostiska tester som faller inom normalområdet. Ansvaret för kunskaper i modersmålet faller däremot på föräldrarna eftersom det av kandensiskt kulturella skäl bedöms tillhöra den privata sfären. (Källa: ESL Policy and Guidelines, 2009). Detta trots att forskningen är entydig och visar att modersmålsundervisning också har betydelse för det övriga kunskapsinhämtandet i skolan.

Det enda sättet att tillåta våra barn studera svenska inom ramen för den vanliga skolan i BC är de s.k. "Board Authority Approved Courses". Deras innehåll kan skapas av friskolor men måste följa vissa riktlinjer och ha ett innehåll som godkänns av "The Ministry of Education". Förutom fördjupningskurser är kurser i teckenspråk, franska, japanska, koreanska, mandarin, punjabi och spanska godkända. Inte svenska. Det finns en ansökningsprocess som finns att följa. Kanske något för oss som har barn som ska lära sig svenska som barn här i Vancouver att planera in för framtiden?

Finns modersmålsundervisning i ditt land? Finns modersmålsundervisning i den skola ditt barn går? Finns svenska skolan? Hur upplever du dessa?