Wajiha, en modern Askunge

Igår såg jag första avsnittet av dokusåpan "Svenska till varje pris". Åtta invandrare följs under lika många veckor medan de tar C- och D-kursen av Svenska för invandrare (SFI). Sista programmet deltar de i ett standardiserat test som de potentiellt kan misslyckas med.

Det tog bara fem minuter innan jag satt med tårar i ögonen. Jozefina Persson som är SFI-lärare, skolledare och platschef från Borås förklarade vad fint hon tyckte det var med brytning. Precis som med dialekter kan en brytning antyda om man kommer från Luleå, Stockholm eller Balkan. Vad fint sagt! Jag brukar säga att mina barn har Vancouverdialekt. Ordet brytning associerar jag med något mindre lyckat eller kanske till och med fult. Varför måste det vara så? Jozefinas positiva vinkel berörde mig djupt.

Som i alla dokusåpor får man en favorit. Min är Wahija. I Sverige sedan mindre än tre år. Analfabet vid ankomsten; hon visste inte ens hur man höll i en penna. Skolgång var inte möjlig i Afghanistan, och istället arbetade hon som barnflicka sedan hon var 12 år. Vistelsen i Sverige, SFI och medföljande  familjemedlemmar har gjort att hon idag inte bara kan läsa och skriva, hon kan även prata en väl fungerande svenska. Ödmjuk, kunskapstörstig och tacksam över möjligheten för att gå i skolan. Jag skäms nästan över hur för givet jag alltid har tagit min skolgång när jag ser henne.

Wahijas historia är en modern version av Askungen. Prinsen är ersatt av SFI, och kärlek av kunskap. Kan det blir bättre?

Jag ser redan fram mot nästa veckas program. Men var det någon mer än jag som blev otroligt förvirrad av programmets upplägg, där Wahija ena stunden pratade sitt hemspråk med slöja på och andra sekunden svenska med håret utslaget och smink i ansiktet? I början förstod jag inte ens att det var samma person.

Flerspråkighetsgurun Madalena inspirerar

Foto: Madalena Cruz-Ferreira. Läs hennes
blogg "Being Multilingual" om du vill
fördjupa dig i flerspråkighetsteori.

Flerspråkighetsgurun Madalena Cruz-Ferreira inspirerar mig igen. Vad fint du skriver, Madalena! Vilken tur att det finns människor som du som förmedlar hur svårt det faktiskt är att lära sig ett språk. Även om man är ett litet barn som förväntas suga åt sig all ny kunskap utan urskiljande.

Hennes senaste blogginlägg "Glitches, false starts, and dead ends" beskriver den stegvisa och komplicerade processen av hur ett barn lär sig ett språk. Vi lär dem inte vår svenska, de lär sig sin egen. Våra barn växer upp i en annan tid än vi, har annan personlighet, får annan stimulans etc. Hur kan de då få vår version av språket? Nej, det är uppenbart att de lär sig sitt eget språk. Det språk som de behöver.

Barn suger inte åt sig språk som svampar. Jag brukar säga att svenskan är den finaste gåvan man kan ge sitt barn, men efter att ha läst Madalenas sista blogg måste jag nog omformulera mig.

En av de finaste gåvorna man kan ge sitt barn är möjligheten att lära sig svenska. Genom att prata svenska med dem, så att de kan lära sig den version de själva behöver.

Om ändå svampar kunde tala.

"Hexactinellae" eller glassvamp 
från Ernst Haeckels
Kunstformen der Natur, 1904.

Pojkarna och jag sitter vid köksbordet och fikar efter en lång dag. Regnet smattrar mot rutorna; det är en typisk vinterdag i Vancouver med ihärdigt ösregn.

"Mamma, var finns det flesta i världen?"

"Var finns det flesta i världen? Menar du var bor det flest människor i världen?".

"Nej, nej, jag menar var bor det flesta i världen?" Thor ser på mig som om jag borde fatta nu. Han har ju höjt rösten.

"Ok. Var bor det flesta i världen? Jag är ledsen, men jag förstår tvyärr inte vad du menar." Jag tänker febrilt men innan jag hinner försöka med en föreslagen formulering igen, förekommer Thor mig.

"Jag menar var är man äldst?"

"Jaha, du menar i vilket land man blir äldst?"

"Nej." Suck. Jag fattar verkligen inte vad han menar. Han vet uppenbarligen vart han vill komma, men jag kan inte sätta ut kursen som den oförstående eftermiddagsmosiga mamma jag är.

Han försöker igen.

"Jag menar, vad är det som blir mest?"

"Mest vadå?" Det känns som om jag befinner mig i en film av David Lynch.

"År såklart!", utbrister Thor triumferande.

"Aha, du menar vad det är för något som blir äldst i världen. Du menar av både människor och djur?". Bäst att förstå helt vad han menar.

Thor nickar, varpå jag svarar: "Jag tror att det är jättesköldpaddorna på Galapagos som kan bli nästan 200 år."

Thor ser impad ut. Plötsligt inser jag att 2013 års Guiness rekordbok ligger på köksbänken bakom Thor. Vi slår upp "longevity" och hittar till vår förvåning att det inte alls är sköldpaddan som blir äldst. Nej, det är en ovanlig typ av svamp, Scolymastra joubini, mer poulärt kallade glassvamp. Desssa cylinderformade svampdjur karakteriseras av ett fast, ofta genomskinligt nätverk av kiselnålar, och hör hemma i haven vid Sydpolen. De kan bli mellan 15 000- 23 000 år gamla. 

Wow, om ändå svampar kunde tala. Tänk vad mycket som har hänt de sista 23 000 åren. Fast det så klart, jag vet inte hur många kul saker man kan se på botten av havet.

Slå på barnets svenska med språkströmbrytaren!

Slå på svenskan med språkströmbrytaren!

Feburarimorgon. Det är grått och kallt. Det regnar igen och kommer nog att göra det i två månader till. Sommaren känns långt borta.

Just nu märker jag hur barnens svenska blandas upp allt mer med engelska ord. Det är fem månader kvar till sommarlovet i Sverige vilket gör att jag funderar en del på hur jag kan få in mer svenska i barnens vardag. Jag hinner inte alltid sitta ner och prata innerligt eller läsa för dem, vilket är de kanske mest uppenbara och och mest effektiva sätten att göra svenskan mer levande i vårt hem.

På väg till skolan leker vi vår variant av 20-frågor. Barnen väljer djur, och vi gissar världsdel, storlek och typ av djur. Idag är djuren en grävling i "America" (sagt med oroligt kanadensiskt uttal) och en Beluga val i "the Archtic". Thor frågar vad "foresten" (svenskans skog) heter igen på svenska.

Det finns ett enkelt fenomen som kan användas för inlärning av svenska som första eller andraspråk utomlands: språkströmbrytaren. Innan vår 20-frågor-lek slår vi med hjälp av barnens inbyggda språkströmbrytare om till svenska vid köksbordet. Frukosten intas snabbt mot löfte att få spela datorprogrammet Bondgården som ligger på UR.se. Detta medan mamma springer runt och stressar för att få allt färdigt innan vi ska åka iväg. Vid första anblick verkar programmet mer vara en övning i finmotorik, men detta är för fumliga mamma som har svårt att få fingrarna att lyda. Thor klurar naturligtvis ut hela spelet på mindre än två minuter. Programmet övar svenska namn på djur på en bondgård, men har instruktioner på svenska som berikar svenskan lite mer än med enbart djurnamn. På gotländska, men barnen verkar förvånansvärt nog förstå det.

Det som jag tycker är mest intressant är att se vad som händer när man sätter två flerspråkiga barn framför ett svenskt datorspel. Vanligtvis är engelskan deras gemensamma språk, men direkt de börjar diskutera programmet och hur man ska lösa vissa uppgifter, slår de om till svenska. Språkströmbrytaren slår på automatiskt när barnen hör svenska och gav i morse 20 minuters diskussion och interaktion med datorn på svenska innan skolan.

På samma sätt står språkströmbrytaren på "Svenska - av" om barnen ser på kanadensiska TV-kanalen Treehouse, eller om de leker själva i lekrummet i källaren. En mening då och då från mig på svenska får dem genast att slå över.

Visst är det fascinerande? Språk som lärs tidigt i livet lagras på ett ställe i hjärnan. De språk som man lär sig senare i livet på ett helt annat. Språkströmbrytaren är så mycket trögare för oss som lärt oss ett språk som vuxna, kanske för att hjärnan ska koppla om mellan två helt olika delar av hjärnan? Om jag ska prata franska (vilket jag lärde mig som 30-åring) så tar det mer tid att komma igång och växla. Det kan kännas jättesvårt och klumpigt innan jag kommer igång, ändå hör jag och använder franska i barnens skola varje dag.

Engelska lärde jag mig tidigare, redan innan 6 års ålder genom att se på alldeles för mycket TV med min pappa. Fastän engelska är mitt andraspråk finns det nog en del lagrat i den del av min hjärna där svenskan finns också. På och av knappen mellan svenska och engelska fungerar bättre för mig, än den mellan svenska - tyska, eller svenska - franska. När jag försöker ställa om den från engelska till franska eller tyska - då blir det tyvärr kortslutning. De kablarna finns inte alls i min hjärna.

Det skulle vara intressant att höra en neurolog eller språkvetares tolkning och beteckningar på det jag skrivit om här. Det finns säkert mycket mer att säga om ämnet.

Fundera lite på ditt eget barns språkströmbrytare. Hur lätt är det för barnet att slå om? I vilka situationer slår ditt barn om själv? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.

Temat "kroppen" på svenska lekskolan

Sedan ett par veckor vikarierar jag halvtid på lekskolan som hör till Svenska Skolan i Burnaby. Där sysslar vi med musik, rytmik, enklare pyssel och fri lek; allt med målet att få barnen att prata svenska. En utmaning är att många svensk-kanadensiska barn ofta leker på engelska och därför inte associerar svenska med lek.

Förra lördagen var temat "kroppen". Här kommer en lista med aktiviteter som vi testade. Flera av dessa var förslag som kom från Facebookgruppen "Svenska som modersmål utomlands". Tack till alla er underbara människor!

• Prat om kroppen med hjälp av barnbok med bilder
• Ta med läkarväska i leksaksform och undersök tillsammans var hjärtat och lungorna sitter
• Fråga barnen om vad de har för favoritmat, och relatera detta till mage-tarmkanalen och toalettbesök – alltid populärt ämne hos 3-4 åringar
• Ta fram snöre och visa hur lång hela tarmen är 8-9 meter hos en vuxen. 
• Visa kort film från UR-serien om doktor Karin via webben.Vi använde avsnittet om lungorna och andning Rolig film om en doktor som förklarar kroppen för ett barn som tar in sin docka som är sjuk.
• Gör en övning om lungor och andning. Ställ frågan "när andas man långsamt och när andas man snabbt?". Lägg er först ner och kollar hur ni andas. Därefter står ni upp hoppar och springer allt ni kan på stället. Stanna upp och kolla hur ni andas. Man kan även flika in prat om avslappning och andning, hur man andas när man tex. är arg, ledsen eller när man vill sova.
• Lägg barnet på papper och rita av deras egen kropp. Klistra dit ett hjärta av papper som barnen klippt ut och målat på. Blås upp ballonger och använd som lungor. Efter förslag testade jag även den teoretiska frågan "om du skulle få ett tredje öga, var skulle du sätta det? Detta fungerade inte i min grupp som antingen inte förstod vad jag menade eller bara var för små för abstrakt tänkande.
• Fika med högläsning av boken ”Roliga rumpor i Ruts värld”, nerladdad från Bokus. Inte min favorit p.g.a. märkliga undertoner i historien, men barnen tyckte den var jättekul pga av den kiss- och bajshumor som är med i rik mängd.
• Sjung ”Huvud, axlar, knä och tå”, ”Vippa rumpan affär” och Honkey-tonk som avslutning. 

Ett tips för att få barnen lite mer avslappnade är att förbereda dem med hemsända utubeklipp av de sånger som ska sjungas. Vi testar det i år för att se om vi kan förbättra barnens kunskaper av sångtexter.

Kanske du har andra förslag? 

Svensk-kanadensiska Amanda har lärt sig svenska som vuxen

En grå söndagförmiddag träffar jag Amanda på Blenz. Jag vill prata med henne om hur hon lärt sig svenska så bra, fastän hon nästan aldrig pratade svenska som barn?

Amanda är lite småsliten efter en sen kväll på det extraknäck hon har i downtown, men väntar redan på mig när jag kommer in på kaféet. Hon har två jobb; dels som receptionist på en mäklarbyrå och dels som servitris på en restaurang. Hon jobbar hårt för att spara ihop pengar till en långresa i Asien. Amanda är äventyrlig och osäker på vad hon vill göra i framtiden. Hon har precis läst färdigt på UBC men vet inte helt vad hon vill göra med sin utbildning i internationella relationer och antropologi. Att resa själv i Asien med allt vad det innebär av nya intryck och möten med människor, kommer att ge henne perspektiv som hjälper henne att bestämma sig för vad hon ska göra när hon kommer hem. I alla fall hoppas hon det.  

Allt detta berättar hon på en långsam och eftertänksam svenska som faktiskt låter otroligt svensk. Detta med tanke på att hon enligt sig själv bara kunde några få ord innan 18-års ålder. Amanda kan själv tycka att avsaknaden av brytning är lite jobbig. När hon använder svenska tror ofta svenskar att hon förstår lika bra som hon pratar, något hon är noga med att poängtera att hon inte gör. Trots detta flyter vårt samtal på genom ämnen som handlar om hennes uppväxt och hur hon ser på sin svenska och nationalitet.

På frågan varför hon bestämde sig för att lära sig svenska som vuxen, svarar Amanda att hon inte är riktigt säker. Efter gymnasiet började hon fundera på vem hon ville vara som vuxen. I denna tankeprocess upptäckte hon att hon tyckte det var synd att hon inte kunde svenska, eftersom hon är halvt svensk.

Amandas mamma Gunilla kommer från Sverige och var den som till slut lärde henne svenska. Häpnadsväckande nog har Amanda inte studerat speciellt mycket svenska. Hon har bara gått ett år i Svenska Skolan i Burnaby (hon slutade när hon var 6 år) och, enligt utsago, fuskat sig genom en vuxenkurs. När hon bestämde sig för att lära sig svenska hjälpte Gunilla henne. Amanda beskriver situationer där de båda satt i bilen och hon pekade på saker och frågade vad de hette, varpå Gunilla berättade. Inledningsvis bestod ordförrådet av frasen ”Jag heter Amanda”, och orden elefant, tallrik och fönster. Efter ett år av haltande samtal p.g.a. begränsad vokabulär lossnade det och resultatet har blivit en funktionell svenska där Amanda kan beskriva både vad hon tycker och känner. Inlärningen var mycket enklare och mer naturlig jämfört med franskan i skolan.

Jag märker efter en halvtimmes diskussion att Amanda börjar blir trött och söker orden mer än tidigare, men hon är ovan att prata svenska så jag tycker inte det är konstigt att hon behöver en paus. Från den stunden så växlar vi fram och tillbaka mellan språken, men vi pratar fortfarande mest svenska. Amanda har aldrig bott i Sverige. Hon hade planer på att läsa i Uppsala, men tre veckors vistelse i Växjö under en sommar fick henne att tycka att det var svårt att lära känna folk och ge upp de planerna.

När jag frågar Amanda vad hon tyckt stöttat henne mest i inlärningen av svenska, nämner hon Svenska Kulturföreningens aktiviteter i Vancouver som centrala och viktiga faktorer. Alla aktiviteter på Skandinaviska Centrat i Burnaby, som t.ex. midsommar och Lucia, har gjort att Amanda hört mycket svenska trots att Gunilla valde bort att prata svenska med Amanda som barn. Gunillas man var brittisk. Det gemensamma familjespråket var engelska hemma för  att ingen skulle känna sig utanför. Amandas närvaro i en svensk miljö har uppenbarligen präglat hennes förmåga att lära sig svenska, och framförallt hennes uttal, starkt. Jag kan fortfarande inte komma över hur svensk hon låter, när hon beskriver sin barndom och uppväxt.

Amanda tycker att det bästa med att lära sig sitt modersmål har varit den positiva attityd från svenskar som upptäckt att hon bemödat sig med att lära sig svenska. Hon beskriver hur förvånade vissa blivit över att hon pratar svenska trots att hon är född och uppvuxen i Kanada. Speciellt på släktkalas har hon fått mycket positiv bekräftelse vilket stärkt hennes identitet och som människa.

När jag frågar vilken nationalitet Amanda upplever att hon har svarar hon utan att tveka kanadensisk, och också lite svensk. Men, lägger hon till med ett skratt, inte när hon är i Sverige. Där känner hon sig helt kanadensisk.

Badkarspanik

Svensk-kanadensiska familjen firar påsk i stugan norr om Squamish under avsaknad av påskris och påskkärringar. Istället åker vi skidor, njuter av all snö och vackert väder med sommarlik temperatur. Längdskidor åker man till och med i shorts och t-shirt.

Barn & au pairer i spabadet på Spring Break.

Efter skidåkningen badar vi alla fyra i vår hot tub, s.k. spabad på svenska. Därefter badar barnen tillsammans i badkaret inomhus för att få bort allt brom från huden. I Kanada använder man inte klor i spabad, utan istället brom som är snällare mot huden och luktar lite mindre. För känslig barnhud är det bäst att tvätta av.

Plötsligt ropar Thor ut till mamma som gått ut i köket för att hämta något.

Thor: "Mamma, Wilde har dränkat sig"!

Mamma: "Nej, nej, Wilde har drunkat, heter det!"

Tystnad från badrummet.

Mamma: "Vad sade du, sade du?"


Ibland kanske jag borde tänka mer på vad de säger, än hur de säger det?

Jack, Wilde, Molly, Thor & Maja i vårt badkar
under Spring Break.

Vårt efter-au-pair-liv har börjat.

De sista fyra åren har vi haft au pair. Vi var en av de där familjerna som egentligen kanske hade klarat oss utan au pair. Min man har eget företag där jag sköter administration och ekonomi; vi kunde ha saxat, planerat och tagit med oss barnen till kontoret då och då, för att sköta det som måste skötas. Istället tyckte vi det var värt mycket att få egen vuxentid och avlastning, eftersom ingen av våra  andra familjemedlemmar bor nära och kunde hjälpa oss.

Thor och Wilde har haft fyra storasystrar på låtsas som bott efter varandra i ett litet krypin i vår källare; Emma från Ekerö, Josefin från Rossö, Christine från Helsingborg och Amanda från Göteborg. Alla extremt olika men samtliga med positiv attityd till livet och framförallt till barnen.

För mig som sov så dåligt och sällan vaknade mindre än fem gånger per natt de första tre åren med barnen, var detta med au pair guld värt. Ibland tyckte jag att det var jag som hade au pair och inte barnen. Att kunna gå och lägga sig och sova, eller gå till gymmet, medan en pigg och glad tjej tog med barnen till parken var en lyx som knappt går att beskriva.

Wilde sover med Josse.

Det är också speciellt att se sitt barn utveckla ett nära band till en annan vuxen. I barnens fall blev relationerna varma och nära. Tjejerna räknades raskt in i familjen. Eller som Wilde brukade säga när han väl kunde prata: "Wilde ässkar mamma, pappa, Thor, och 'mma/Fin/B'stin/Amanda (han har haft sin egen variant på nästan samtligas namn).

Au pair kan vara bra av andra skäl när man är förälder. För de som arbetar heltid är en stor fördel att någon alltid kan vara hemma med barnen om de är sjuka. Wabbande existerar inte i Kanada vilket kan bli ett stort ekonomiskt problem de åren barnen är små.

Att bo med en annan vuxen kan vara påfrestande, både för au pairen och för familjen. Det kan vara svårt att veta var man ska dra gränsen mellan det privata och professionella. Man kan ha olika åsikter om hur diverese problem med barnen ska hanteras. Det kan vara svårt att kommunicera och att sätta rätt förväntningar. Sömnlösa föräldrar med hektiska scheman och noll förmåga att tänka, kan också stundtals vara svåra att arbeta för.

B'stin, Thor & Wilde tar linbanan i Hong Kong.

Det mest positiva i vårt fall, förutom den enorma avlastning det har inneburit för mig och min man, är dock att det har funnits ytterligare en individ hemma som pratar svenska. Barnen har fått höra mycket vuxensvenska, men också fått ta del av slang och en mer modern svenska, än den jag kan stoltsera med eftersom jag bott utomlands så länge.

Nu är vår au pair tid över. Wilde börjar skolan i höst och jag vill ta hand om honom själv så mycket som möjligt innan hans småbarnsår är helt över. Barn nummer två får sällan stå i fokus, men det ska alltså Wilde få göra nu fram till skolan är över. Men visst märks det redan att vi inte har au pair. Min träningsfrekvens har gått ner dramatiskt. Om vi ska gå bort är det ett evigt pusslande med vem vi ska be om hjälp. Tvättberget har växt. Veckohandlandet sker mer sporadiskt och är inte lika välplanerat.

Vårt efter-au-pair-liv har börjat. Det var underbart skönt så länge det varade.

Kodväxling. Qu'est-ce que c'est?

Inom lingvistiken pratar man ibland om kodväxling vilket innebär att man växlar mellan språk under samtal. Detta sker oftast bland de som har goda kunskaper i två eller flera språk.

Gustav III, en känd svensk kodväxlare
som införde många franska låneord
i svenskan under sin tid som kung.
(Bildkälla: Wikipedia)

Eftersom min syster bor i Kalifornien växlar vi ofta mellan svenska och engelska. De exempel jag presenterar här skulle kunna finnas i ett av våra många samtal. Dessa skerofast i hög hastighet med så många liknelser och temabyten att folk har svårt att hänga med.

Eva (om en mindre produktiv medarbetar): "Hon är så himla knäpp alltså. Totalt crazy!

Jag: "Vem pratar du om? Menar du Maria, hon som är Vice President för PR ?" (helt seriöst uttalat som Pi Ar)

Eva: "Ja, hon som ansvarar för the whole PR Department".

Jag: "Vad gör hon som är så crazy då?"

Eva: " Sist hon var på mässa ville hon bara festa med modellerna istället för att jobba. Efter sista mötet sade hon, "Can you believe it, they actually thought I was a model?".

Jag " Vad sade du då då?"

Eva: "No, I can't! Hahahaha..... Nej, det sade jag så klart inte. Jag sade bara "Really?"

Det helt påhittade samtalet ovan (Eva skulle naturligtvis aldrig prata på det sättet; hon säger alltid bara snälla saker om människor i sin omgivning) innehåller olika typer av kodväxling. Språken kan växla mellan meningar och inom meningar. De kan även växla inom ord (min trötta hjärna kan inte komma på ett meningsfullt exempel just nu när jag skriver det här, jag ber att få återkomma). Mitt exempel är baserat på ett samtal där vissa repliker har upplevts på engelska. Andra fall av kodväxling sker genom att helt enkelt växla språk utan att man upplevt det på sitt andra språk.

I Sverige verkar kodväxling mellan engelska och svenska vara helt accepterat. I alla fall om man títtar på TV och svenska programledare som inte bara slänger in engelska ord, utan till och med kan byta och helt övergå till engelska ibland. Många av oss som bor i Nordamerika minns fortfarande både Dolph Lundgren och Anita Ekberg som hade stora svårigheter att prata svenska vid hembesök och de negativa reaktioner detta skapade i Sverige. Färgade av detta anstränger vi oss hårt för att undvika användandet av engelska ord och uttryck när vi kommer hem.

Nutidens frekventa kodväxling som sker i svensk media får mig att undra varför jag bemödar mig att hålla mig till svenska när ingen annan verkar göra det? Mot den beskrivna situationen i Sverige finner jag det också fascinerade att våra utlandssvenska barn som växlar mellan språken dock blir betraktade med skepsis. Många talar om växling mellan språk som ett problem som visar att barnen inte kan endera av språken ordentligt när det i själva verket är tvärsom.

"Mamma, har du sett vicken BIG lollipop!"

Det är sant är att barn först blandar sina språk  eftersom de inte helt har lärt sig att skilja på dem. Enligt boken "Life with two languages. An introduction to bilingualism" (Grosjean 1982, Harvard University Press) finns det olika faser i språkinlärningen för ett två- eller flerspråkigt barn. Successivt delar barnet upp språket i vokabulär och uttal.

Det lilla barnet verkar inte syssla med speciellt mycket medveten kodväxling. Men äldre barn och ungdomar verkar använda det på ett mer medvetet sätt. Undersökningar av olika etniska grupper utomlands kan också visa att ungdomar växlar tillbaka till modersmålet när de vill poängtera något känslomässigt. Modersmålet ligger som alltid närmst hjärtat, och kodväxling kan här bli ett effektivt sätt att visa att man verkligen menar något, vilken etnisk grupp man tillhör eller helt enkelt innebära ett uttryck som inte finns på det andra språket. Jag har själv svårt att komma på en översättning av ordet lagom och slänger ofta in det med en påföljande förklaring, om det inte är någon som vet att jag envisas med att även använda det på engelska.

Som vuxna måste vi arbeta med våra egna attityder till att blanda språk. Om vi själva tycker att blandning av språk är ett problem kommer våra barn att uppfatta det och försöka undvika det. Snarare är kodväxling ett tecken på styrka, att man kan två språk väl och att man bara väljer det ord eller uttryck som passar bäst. Om vi accepterar detta innebär det kanske en fördel för våra barns språkutveckling, och att man blir mindre hämmad i sina försök att tala svenska? Vad tror du?

Språkbadsprogram kan skydda svenskan hos utlandssvenska barn

Sedan 1969, har Kanada två officiella språk: engelska och franska. Trots detta pratar färre än 20 % av alla kanadensare båda språken. I BC är det bara 7 %. Historiskt sett är det Quebecs existerande som har drivit inkorporeringen av franska som officiellt språk parallellt med engelskan.

Om man kan båda språken har man större chanser att få statliga jobb. Annars är det få krav i Kanada på att kunna båda språken. I BC märks franskan knappast alls. Enligt 2001 års folkundersökning var engelska, kantonesiska, mandarin, Punjabi, tyska, franska, Tagalog, spanska, italienska, koreanska och holländska de tio dominerande språken.

Trots avsaknaden av kraven på franska i kanadensiskt samhälle har min man och jag valt att sätta våra barn i fransk skola. Våra skäl baseras på en stark kärlek till Frankrike och fransk kultur (speciellt den delen som avnjuts av smaklökarna). S.k. French Immersion är en populär kanandensisk modell som stöds av statliga och regionala medel. Språkbadsprogram kallar svenska Skolverket denna modell. I Sverige finns skolor med språkbadsprogram baserat på finska.

I vår skola används huvudsakligen franska från förskolan (här kallat Kindergarten) upp till och med årskurs 3. Därefter minskar användandet gradvis upp till sista årskuren på gymnasiet, då ca 20% av undervisningen sker på franska. Förutom franska spåkbadsprogram startas nu också vissa skolor med mandarin som språk.

I Thors första klass pratar bara ett fåtal barn franska nu, men de flesta kommer att vara flytande innan årskurs 3. En fördel som jag märkt är också att det skyddar svenskan. Direkt barnet börjar en skola där engelska pratas tenderar detta språk att ta över och börja dominera. Användandet av franskan balanserar modersmålet; i mina killars fall svenskan. Svenskan drunknar inte. Inte än.

Studier visar att de flesta elever är i kapp med engelsk läsning och stavning i åk 6 om de gått i en fransk språkbadsskola. Våra barn som också pratar svenska kommer ta ännu mer tid på sig. Att lära sig mer än ett språk tar tid. Mycket tid. Den uppfattning om att barn lär sig snabbt och mycket är en illussion.

Rättstavning med Wordfeud

Som någon föreslog igår laddade jag ner appen "Wordfeud". Wordfeud är en elektronisk version av Alfapet. Spelet har laddats ner av 700 000 användare i Sverige. Det har vissa kritiker som menar att ordlistan som används i spelet är för liberal. Enligt Computer Sweden säger spelets utvecklare Håkon Bertheussen att orden som godkänns elektroniskt efter att man lagt dem baseras på Den stora svenska ordlistan. Man kan spela med liberal eller strikt ordlista. Jag spelar strikt och med SAOB på nätet som enda hjälpmedel.

Thor satt tätt brevid mig vid frukostbordet i morse (jo, det är svårt att lägga från sig), balanserande på sin kökstol för att flytta brickorna med sitt lilla pekfinger på min iPhone. Jag har letat efter något som jag kan få honom att börja stava svenska ord med. Wordfeud verkar vara något som kan användas av barn också. När jag sade att han kanske kunde spela med sin kusin Hugo i Sverige så lyste han upp.

Jag är för alla elektroniska leksaker. Växte upp i ett hem med två lärarföräldrar som hade en positiv inställning till ny teknik och detta överför jag nu på mina egna barn. T & W får till och med spela "Angry Birds". Men vi särskiljer på pedagogiska spel och "dumspel" som jag kallar dem och har tidsrestriktioner för samtliga. Barnen har redan insett att vissa spel och appar lär man sig av, andra stör ens hjärna. Som "Angry Birds" som ger dem en slags märklig, nervös energi med märkligt beteende efteråt. Därför får de bara spela det i mycket små portitioner.

Wordfeud blir man inte nervös av. Däremot fixerad kan jag känna. Bra eller dåligt? Jag tror att vuxna behöver leka också.

Flipperförälder & andra roliga nya svenska ord

Svenska språkrådet har publicerat sin nyordslista för 2011. Vad är nya ord? Jo, ord som dyker upp och börjar användas i svenskan. Personliga favoriter är attitydinkontinens (engelskans unfiltered, oförmåga att hålla inne med vad man tycker), trollfilter (ett filter som tar bort de elaka människor som inte kan låta bli att komma med onödiga eller elaka kommentarer i diskussioner på nätet och som man inte kan bli av med) och vobba (only in Sweden, här i Kanada finns inte fenomenet att vabba och vobba på samma sätt, men alltså att vara hemma med sjukt barn och samtidigt arbeta).

Flipperförälder är ett annat intressant ord. Är du en curlingförälder eller flipperförälder? Begränsningarna med den överbeskyddande curlingtekniken tjatades sönder förra årtiondet. Ny på scenen är alltså flipperföräldern som vågar släppa i väg barnen och låta dem klara sig på egen hand. En personlig observation är att flipperföräldern inte alls finns i Nordamerika.  Här kan man ju till och med bli rapporterad till Child Services om man lämnar barnen i bilen på gatan för att springa in i en affär och hämta något. Personligen är jag nog en curlingförälder som försöker bli tuff nog att våga vara flipperinriktad. För det var ju så jag själv växte upp. Jag kan tycka oändligen synd om barn i Nordamerika som är påpassade hela tiden och blir körda överallt.

Prenumera på tidningen Språk

Språkrådets Birgitta Lindgrens summering i tidningen Språks blogg förklarar hur och varför vissa ord väljs ut. Anders Svenssons blogg på Språktidningen resonerar runt orden tjejsamla och tjejlyssna, med fokus på att det inte ligger en värdering av de ord som presenteras i nyordslistan. Istället för att vara en lista av ord som bör finnas i språket är det en lista av de nya ord som faktiskt dyper upp och som används i svenskan.

För mig som utlandssvensk är listan ett informativt och roligt sätt att få ta del av hur svensk kultur och samhälle utvecklas. Samtidigt gör den mig vemodig över att jag inte får ta del av förändringen mer än på avstånd. Min hemlängtan gör sig påmind. Jag vill också jobba, vobba, vabba, ha barnen på dagis, arbeta på kontor där man har post-it-krig och stöna över Juholtare. Fast appande kan man ju syssla med i Kanada också.

Humor underlättar allt, även språkinlärning

Ibland tjatar jag. Nu ser jag alla mina vänner och familjemedlemmar framför mig med hakan i knävecken och ett stort frågande uttryck i ansiktet. Säkert med tanken "men inte du, Lena, du tjatar väl aldrig?"

Yeah, right.

Oavsett, jag tjatar. Speciellt på mina killar Thor & Wilde. Har du hängt upp jackan/satt in skorna i skohyllan/tagit bort tallriken från bordet/borstat tänderna/lagt tillbaka leksaken där du tagit den, vad säger man nu? (jo, tack), varför ligger den här, kan du låta bli den, kan du vara snäll att låta bli att slå din bror och var har du lagt den? Favoritfrågor som dagligen och ibland timmesvis ställs till mina barn.

En enda positiv sak med mitt envisa tjat är att det också kan användas när jag lär dem svenska.

Dialog vid frukostbordet i morse.

Wilde: "Mamma, jag förglömde den."

Jag: "Ja Wilde, du glömde den."

Wilde: "Mamma, jag förglömde den."

Jag: "Ja Wilde, du glömde den."

Wilde: "Mamma, jag förglömde den."

Jag: "NEJ Wilde, du glömde den!"

Wilde: "Mamma, jag glömde den."

Yay!!!!! Så många omgångar av tjat tar det ibland innan det blir rätt. Stackars Thor & Wilde, de kommer säkert att bli traumatiserade av en mamma som aldrig lyssnar på vad de säger, utan bara på hur de uttrycker sig.

Ibland behöver man inte tjata eller repetera. Luciavisor och andra svenska sånger får vi traggla när vi lär ut dem. Men om något är kul, då går det hips, vips, supersnabbt. Som en ny (för oss i alla fall) version av "Bä bä vita lamm".

Den här sången hörde Thor & Wilde tre gånger innan de kunde den perfekt! Och med tanke på att de är 4 och 6 år och är jätteroade av allt som har med toalettbesök att göra så kan man förstå varför.

Fast jag måste erkänna. Jag fnissade också när jag hörde den här versionen.

Prata BARA svenska med ditt utlandssvenska barn

Att vara konsekvent är enormt svårt. Jag vet. Mina sömnlösa år har ibland gjort mig otroligt förvirrad och inkonsekvent. Men här kommer några råd från en trött mamma till andra svenska föräldrar som vill att era barn ska prata och inte bara förstå svenska.

Rutiner. Alla vet hur bra barn mår bra av rutiner. Tyvärr är jag en superspontan människa som blir uttråkad av rutiner. Med bara ett barn som var hemma hela tiden var det OK att leva från dag till dag med frekventa resor där många innebar tidsskillnad och jetlag. Med två barn som går i skola och som gör diverse fritidsaktiviteter så skapar rutinerna sig själv. Till min fasa, men också överlevnad måste jag erkänna. Men vissa rutiner måste du skapa själv och vara disciplinerad nog att följa.

VIKTIGA RUTINEN 1: Prata bara svenska med ditt barn
Prata bara svenska med barnet. Inför din partner, dina svärföräldrar, dina vänner. Alla, även om de inte förstår svenska. Blanda aldrig. Jag vet att vissa tycker att detta är oartigt, men förklara vänligt men bestämt att det är viktigt för dig att ditt barn ska lära sig svenska och att det bara kommer att göra detta om det bara hör svenska från dig (även som bebis, svenskrutinen bör börja dag 1 i ett barns liv). Om din partner känner sig utanför, var tuff och skicka dem information om var han eller hon kan ta en svenskkurs. Din partners osäkerhet är inte ditt ansvar i det här fallet.

Svenskan grundläggs direkt när barnet är nyfött. I de fall som den svenska föräldern är hemma under föräldraledigheten är det relativt enkelt. Som föräldraledig och ensam förälder hemma kan man ge svenskan ett rejält försprång genom att hela tiden prata svenska med sin nyfödda och komplett oförstående bebis. Jag vet, man känner sig fånig ibland, men det är viktigt att man ofta pratar med barnet trots att det är pyttelitet och inte förstår.

En pilotstudie av Janet Oh (J of Child Language, 2010) undersökte färdigheterna i koreanska efter en kurs hos vuxna som adopterats från Korea av icke-koreanska föräldrar innan de fyllde ett år (genomsnittlig ålder var vid 5 månader). Resultaten visade att de som vuxna helt utan kunskaper i koreanska hade lättare att identifiera vissa koreanska språkljud än de kursdeltagare som inte hade någon koreansk anknytning. Det börjar alltså direkt. Tänk inte att bebisar inte lär sig. Deras hjärnor är som oprogrammerade små svampar som suger till sig kunskap.

Den silvriga barnkammarboken.

Blanda eget småprat med rim, ramsor och sånger på svenska. Du kan kika på websidan Sagokistan eller köpa böcker som de ur Barnkammarboksserien. Den silvriga Barnkammarboken med tillhörande CD är en favorit för många, inklusive min familj. Själv har jag köpt väskor fulla med svenska barnböcker på mina hemresor. I början behöver du inte ens många eftersom små barn tycker om att höra samma historier flera gånger. Fall inte för frestelsen att läsa böcker som ni fått på engelska. Jag översätter alla böcker på engelska till svenska när jag läser dem.

Om du arbetar och din partner är hemma och mest pratar engelska eller annat språk får du hitta andra strategier. Svenska skolan och svensk au pair kan vara kompletterande ting. Men svenskan lär de sig hemma av dig. Igen, var konsekvent och prata bara svenska från dag 1. Barn lär sig de språk som de behöver. Som arbetande förälder har du deras odelade uppmärksamhet och kärlek när du väl kommer hem, vilket du kan utnyttja till din fördel. Om du kommer hem och pratar engelska eller annat språk med barnet så lär det sig inte svenska. Du kan INTE blanda. Detta är ännu viktigare för dig. Det finns många exempel på att barnet kan lära sig både prata och förstå svenska även om det inte hör det hela tiden. Avsätt gärna egen tid med barnet på kvällar och helger med rutiner där du tar hand om barnet själv. Kvällsbadet och läggdags kan vara ditt och barnets/barnens stund som sker helt på svenska. Men igen, vänta inte med detta tills barnet är 1-2 år. Börja med din nyfödda bebis.

Om du kommit in i en vana av att blanda språk, gör helt omstart. Du kommer att ha en period där det är tufft för både dig och barnet. Men det är aldrig för sent. Jag vet svenskar här i Vancouver som adopterat äldre barn och som bara pratat svenska från dag ett med det adopterade barnet och där det inte varit något problem att lära dem ett nytt språk. Om de kan lära sig svenska, så kan ditt äldre barn även om du blandat dina språk ett tag. Det är inte enkelt eftersom de nu associerar engelskan med dig, men det går. Men du måste städa upp bland de faktorer som påverkar din egen disciplin och motivation.

Vad motiverar dig? Visualisera ditt vuxna barn framför dig och föreställ dig vad det är att du vill att det ska göra. Prata med dig på svenska? Prata med mormor? Läsa på svenskt universitet? Det finns studier som visar att det är större sannolikhet för utlandssvenska barn som pratar svenska att studera i Sverige. Helt logiskt, men deras kunskap börjar med din egen attityd.

Du kan däremot inte tvinga barnet att prata svenska. Du måste hitta vad det är som motiverar dem. Kanske är det en påminnelse om att ditt barn bara kan prata med sina kusiner om det pratar svenska? Kanske du kan hitta ett nyinflyttat svenskt barn som behöver lära sig engelska och som ditt barn kan leka med? Bygg på det som får dem att känna sig stora och duktiga. Skapa en svensk miljö runt dem men var varse att den är baserad på barn som faktiskt pratar svenska (annars kommer de bara att prata engelska). Jag vet föräldrar som gjort omstart med att bara låta barnen titta på svensk TV eller åkt hem till Sverige under en längre period på sommaren för att komma igång. Men igen, börja hela processen med att vara konsekvent med ditt eget språk. Det är svårt, jag vet, men det är bara du som utlandssvensk förälder som kan lära ditt barn svenska.