Brutna ben & sövande yoga

Mina sovande änglar

Novembermörkret börjar infinna sig. Barnen är trötta men mamma är gladare och mer tillfreds än på länge. Jag ser fram emot julen och vintermörkret efter en meningsfull höst. Min entusiasm för framletade ljuslyktor och planer på att julpynta har dock inte spritt sig till barnen. Än. Fast igår kikade vi på julkalendrar med choklad och legogubbar och Thor blev exalterad som vanligt - säg ordet lego eller godis och hela hans ansikte lyser upp.

Igår behövdes lite extra uppmuntran. Thor och jag satt på akuten hela kvällen eftersom han trillat i skolan och skadat handen. En misstänkt stukning visade sig vara två brutna ben i armen; både ulna- och radiusbenet hade fått kompressionsfrakturer vid handleden. Min lille hjälte gnällde knappt, men var trött och ledsen. Distraktion i form av legodrömmar verkade passande även om mammas varma famn säkert tröstade mest.  

När vi kom hem vid ett-tiden i natt somnade Thor bums. Vanligtvis brukar han brukar ha svårt att somna när han är övertrött.

"Kan du använda yoga för att hjälpa mig att sova, mamma?", brukar han fråga efter hundra runtsnurrningar, i ett trassel av under- och påslakan med Star Wars-motiv. Konceptet yoga är fortfarande oklart för pojkarna, men betydelsen av djup andning har de redan klart för sig. Tricket är en hand på magen och en kort instruktion med tyst röst om att försöka andas djupt. Handen på magen får Thor att slappna av, men även att sluta snurra runt. Tankarna på andning får myrorna i kroppen att också bli sömniga. Det brukar sällan ta mer än fem minuter tills Thor sover djupt.

Thors brutna arm stoppar sportaktiviteterna efter skolan fram tills jul. Även om det är jobbigt att ha en bruten arm och min störste lilleman känner sig halvt handikappad är tajmingen för en viloperiod bra. Energin börjar ta slut för mina små. De får gärna lite av min överskottsenergi under stundande julpyssel och mysstunder i skenet av stearinljus.

Ett konstant tillstånd av blöjhjärna

Foto: Rooibos; mitt livselixir.

Nu ska jag prata sömn igen. Eftersom jag är besatt av den.

Forskning visar att hjärnan fungerar sämre när man inte sover tillräckligt under en eller ett par nätter, men att andra delar av hjärnan kan kompensera för detta. Men vad sker med hjärnan när man som många småbarnsföräldrar inte har sovit ordentligt under flera år?

Jag vet baserat på egen erfarenhet. Man får åkomman kronisk blöjhjärna, efter engelskans "diaper brain". I alla fall lider jag av den. Detta tragiska tillstånd ger delvis eller total avsaknad av tankeförmåga och kreativitet. Dessutom kan man börja leta efter bilnycklarna i kylskåpet eftersom de med all sannolikhet komma att ligga där.

Efter att ha fokuserat privat forskning i hemmet på den egna kroppen så vet jag numera vad som är det bästa sömnpillret för mig i form av mat, dryck och vanor.

1. Max två koppar kaffe per dag som kan drickas innan lunch.
2. Inga andra koffeeinhaltiga drycker i tillägg efter lunchtid.
3. Svart te är OK fram till kl 15
4. Efter 15.00 bara rooibos.
5. Ingen TV efter kl 21
6. Ingen dryck alls efter kl 21
7. Ingen hård träning efter 18 (haha, precis som om det skulle ske!).

Vissa människor reagerar negativt på stora måltider sent på kvällen. Det verkar jag inte ha problem med. Än. För det sker många märkliga saker med kroppen efter 40. Metabolismen sjunker, matsmältningen blir i vissa fall sämre/mer ineffektiv och många kvinnor får enorma sömnproblem när de kommer in i klimakteriet p.g.a. hormonella förändringar. Förhoppningvis är det några år tills dess, men även här kommer den att knacka på dörren.

Jag sov uselt i över femton år. Som näringsfysiolog borde jag har förstått att eftermiddagskaffet och det svarta teet på kvällen var pigghetsinjektioner som min kropp kunde klara sig utan. Men jag led tydligen av ett förstadie av blöjhjärna i det fallet; det tog mig en graviditet där jag skippade kaffet helt för att förstå hur mycket bättre jag mådde utan det.

Nu ska jag kicka igång min hjärna igen med en chockstart. Med två barn som går i skolan finns friheten att hitta på något som utvecklar ens mentala och fysiska tillstånd. Svaret i mitt fall kanske blir den intensivkurs i yoga och meditation jag anmält mig till? 

Om jag kan lära mig att tänka igen kanske jag kan komma på vad jag vill jobba med?

Hur reagerade din tankeverksamhet på att få barn? Sov du? Sov dina barn? Fungerar du annorlunda mentalt och fysiskt efter att ha fått dina barn?

Rimlexikon

Det finns få företeelser som jag och min man hellre fotar än när våra barn sover. Jag älskar att vara med dem, men erkänner skamlöst att jag njuter mest när de precis somnat. Jag ligger kvar en stund, tätt intill dem, och njuter av deras närhet men även tanken på att kvällen med lite egen tid hägrar.

Idag hittade jag ett svenskt rimlexikon. Jättekul! Inspirerad av bilderna ovan och med hjälp av det skrev jag en liten dikt om barnen. Busenkelt, men kanske fusk?

 

Barnagull

Mina söner, barna-gull,

sover nu, med dagen full.

En liten hand, mot min kind.
Hjärtat sväller, min kärlek blind.

Fyra ben, bland med mina två,
täcketrassel, det mjuka blå.

Fulländning, i mitt hus.

Trots alla dagar med mycket bus.

Mitt livs mening på små ben.
Hur kan vi dela en enda gen?

En kopp thé mig nu lockar,

efter städning av era sockar.

En del av mig förblir i sängen,

jag vägrar klippa navelsträngen.

Jag sover bäst med mamma

Hur sover dina barn? Frågan börjar redan när barnet är nyfött. Sover han? Hur ofta vaknar hon? Sedan följer ofta historier om hur bra den andras barn sover. 

Mina barn vet inte hur man sover. Och det är mitt fel. Kanske. Jag nattammade och samsov nämligen från dag ett med båda. Jag klarade inte av att begränsa mig själv mot en nyfödd bebis som gnydde eller gnällde varje gång jag lade ner den i egen säng. Istället bröt jag alla nordamerikanska rekommendationer och sov med barnen. Jag som alltid sagt att jag ALDRIG skulle samsova. Thor på en halvmeters avstånd med mitt bröst mot honom fritt. Under natten lyckades han alltid, trots att han bara var pytteliten, åla sig fram och amma. Ibland vaknade jag. Ibland inte.

Wilde vägrade sova om han inte fick ligga i min armhåla. Om han inte fick vila med huvudet instoppat där vrålade och sprattlade hans lilla kropp tills jag lade honom på sidan. Med bröstet i munnen och fasthållna lemmar under min ena hand och mitt ben brukade han till slut lugna ner sig. Jag sov alltid i en konstig vinkel som inte brukade räta ut sig när jag vaknade. I ett års tid gick jag böjd på ett märkligt sätt, även dagtid.

Nu börjar jag natten i egen säng. På något mystiskt sätt har jag alltid en eller två småkillar inkilade vid sidan av mig när jag vaknar. Sömnkvalitén är väl sådär. Men jag tycker fortfarande att det är mysigt att sova med dem. Det kanske kommer att kännas lite annorlunda när de är 13 och 15 och inte får plats i min säng längre?

Inatt sov jag med min mamma. Jag är på besök i Karlstad och delade hennes dubbelsäng. Och sov åtta timmar! Även jag sover tydligen bäst med mamma. Det verkar inte spela någon roll om man är fyra eller fyrtiotvå.