Emil i Lönneberga i köns- och genustänkandets tider

Grattis Emil i Lönneberga som idag föddes för exakt 50 år sedan! Idag firas hans officiella födelsedag i Sverige med parader, födelsedagskalas i bokhandeln och på förskolor. Den 25 maj blir det stort kalas på Skansen, och lagom till jul kommer en ny film om allas vår käre Emil i Lönneberga.

Som författare var Astrid Lundgren före sin tid. Hon konstruerade både Pippi och Emil som inte var typiska för sitt kön. När Pippi kom ut 1944 blev flickan med en frånvarande pirat som pappa en symbol för det fria barnet som verkligen satte sig emot de vuxnas krav och förbud. Hon är stark och rolig, medan Emil i Lönneberga är en pojke som visar mycket känslor.

Som svensk förälder som lever utomlands reagerar jag ofta på de stereotypa dolda budskap som levereras genom barnböcker här, utan att helt kunna sätta ord på vad jag stör mig på. Innan jag ger mig in i en diskussion om vad man bör tänka på när man väljer och läser barnböcker för sina barn vill jag berika ordförrådet och associationerna när det gäller könsroller för föräldrar.

Kön är biologiskt (hormoner och könsdelar) och fysiologiskt (fysisk styrka).

Genus är inte biologiskt givna könsskillnader utan det socialt konstruerade könet.

Pojkar och flickor är en kombination av båda, d.v.s. man har ett biologiskt kön men också ett socialt som beror av vad omvärlden förväntar sig (och man själv!). Här kommer barnböcker in, eftersom de redan tidigt speglar barn med olika köns- och genusroller som ibland omedvetet blir till förebilder för våra egna barn.

Enligt Maria Nikolajeva, professor i barnlitteratur, är vissa egenskaper i barnlitteraturen förknippade med pojkar och flickor. Barnlitteratur speglar ofta att pojkar är starka, våldsamma, känslokalla, hårda, aggressiva, tävlande, rovgiriga, skyddande, självständiga, aktiva, analyserande och rationella. Flickor å andra sidan är vackra, aggressionshämmade, emotionella, milda,  lydiga, självuppoffrande, omtänksamma, omsorgsfulla, sårbara, beroende, passiva, syntetiserande och intuitiva. I tillägg verkar förväntas pojkar tänka kvantitativt medan flickor tänker kvalitativt.

Som förälder utomlands lever man ofta i samhällen där genustänkandet är mindre framträdande i barnomsorg och skola. Ibland innebär frånvaron av uppmärksamhet på könsroller snarare till att man förstärker skillnader mellan pojkar och flickor. I Kanada ser man det ofta i alla skikt av samhället och i olika situationer. Ta bara födelsedagskalas. Pojkarna går på akvariet och flickorna har spa-partyn redan när de är 7 år.

När det gäller barnlitteratur tror jag att det är praktiskt svårt att helt undvika att läsa stereotypa böcker för barnen; vi läser till stor del vad som finns tillgängligt på skolbibliotek och kommunala bibliotek. Däremot kan man påpeka vad som visas på bilder och vad som speglas av texten. Försök också balansera de tidiga bokvalen och välj svenska böcker där medvetenheten om att det är OK att vara sig själv även om ens egenskaper inte motsvarar den gängse könsuppfattning som råder i det land man bor. Våra barn kommer  kanske att fortsätta bo de länder där man har en starkt kategorisk uppfattning om hur en pojke och en flicka bör vara. Diskussioner om båda typer av böckerna verkar kunna ge barnen ett förhållningssätt där de aktivt tänker själv på vilka de är egentligen.

Ju mer medveten man blir om hur vi konstruerar genus desto mer kan man bemöta flickor och pojkar på ett mindre traditionellt genusrelaterat sätt. På så sätt kan könsbundna gränser överskridas och förändras. När jag läser Nikolajevas lista ovan slås jag av hur gärna jag vill att mina söner ska få ha vissa traditionella flickegenskaper. Jag vill att de ska tillåtas vara emotionella, omtänksamma och sårbara, både som barn och vuxna. För att inte tala om lydiga. Hjälp, vad skönt det hade varit!

Hur upplever du köns- och genusroller i det land där du bor? Tycker du att det påverkar dina barn positivt eller negativt?


Referenser
Nikolajeva, Maria (1998). Barnbokens byggklossar. Studentlitteratur: Lund

Läser pojkar mindre än flickor?

Foto: Blivande bokmal?

Läser pojkar mindre än flickor? Frågan intresserar mig som har två söner, som jag vill fostra till att läsa böcker. Jag vill att de ska kunna njuta av litteratur lika mycket som jag gör, oavsett om den anses god eller dålig. Speciellt i denna täta iPhone-Nintendo värld, där koncentrationstiden verkar har minskat till minsta minimala, och barn mest verkar bli stressade och fantasilösa av all ny teknologi. I alla fall i de fall där de slukas av den med hull och hår. Läsande är en typ av avslappning. Mer så än datorspel eller TV någonsin kan bli.

Hur skiljer sig läsandet efter kön mellan olika länder? Enligt studien "Literacy Skills for the World of Tomorrow (baserat på PISA 2000) läser 15-åriga pojkar mindre väl än flickor, eftersom de läser under mindre tid per vecka. Finland toppade som vanligt listan. Där uppmuntras barn att läsa tidningen och böcker, vilket speglas i resultaten. Däremot var det stora skillnader mellan flickor och pojkar; flickorna fick 50 poäng mer än pojkarna på läsförståelsen. Genomsnittet för hela studien visade att flickorna fick 32 poäng mer än pojkarna, vilket ungefär motsvarade en halv nivå på den 5-delade skala som fanns. Faktiskt fanns det inte ett land där pojkarna läste mer och/eller bättre. I hela materialet uppgav 56% av 15-åriga killar att de bara läste för att samla information, jämfört med 33% av flickorna.

Skrämmande, tycker jag. Det är alltså mindre än hälften av pojkar som läser för nöje i de 43 OECD-länder som studerades år 2000. PISA-resultaten från 2009 visar att könsskillnaderna; pojkar får 39 poäng mindre än flickor på läsförståelsen. Sverige har större könsskillnader än genomsnittet, medan Kanada har mindre. Inte heller i PISA 2009 finns ett enda land där pojkar läser mer än flickor.

Vad tror man detta beror på? I den brittiska kartläggningen "Boys Reading Commision 2012" identifierar man följande faktorer som hämmar pojkars läsande:

• Bokläsning anses inte som coolt av kompisar,
• Pojkars intressen täcks inte av läroböcker i skolan,
• Det är brist på manliga förebilder i omgivningen,
• Lärarkåren, som till största del är kvinnlig, påverkar pojkars uppfattning om läsande samt deras läsbeteende (jag antar på ett negativ sätt även om man inte skriver ut detta),
• Flickor klarar av att delta i prov bättre än pojkar,
• Pojkar har en mer aktiv inlärningsstil än flickor som inte passar in i läsförståelse.

Glädjande var dock att det finns strategier som fungerar i skolor. Ett antal skolor i Storbrittanien angav till och med att de inte hade några könsskillnader. Lektioner i hur man väljer bok, avgränsad tyst skoltid där man måste läsa, pappa & son-projekt som fokuserar på läsning samt besök av manliga författare identifierades som initiativ som hjälpte. I Vancouver visar hockeystjärnor som Daniel Sedin hur viktigt han tycker att det är att läsa, vilket borde vara en lyckad strategi för att få pojkar att tycka att det är coolt att läsa.

Elever i British Columbia gör bra ifrån sig på tester i läsförståelse, trots att BC är en av de regioner i Kanada som spenderar minst på skolan. Elever i engelsktalande skolor är bäst på läsförståelse; French-immersionelever får mindre poäng i testerna som utförs på engelska. 

Lite oroande för mig som så gärna vill att killarnas läsförståelse ska vara på topp. Men om man har två förstaspråk och ett andraspråk kanske det inte är realistiskt att vara på topp i alla tre? En fråga som jag får försöka besvara i framtida bloggar. Om inte Du vet?