söndag 25 december 2011

BBQad grönkål & Janssons från medelhavet trots självaste julafton

Vår rödvita julgran i stugan i Whistler.
Vad händer när man skickar sin kanadensiske make att handla den svenska julmaten. Jo, julbordet berövas på rödkål, klassisk Janssons frestelse, julkorv och prinskorv. Istället står jag sent på julafton med ansjovis i olivolja som jag snabbt lägger in med balsamvinäger och vitt socker, dränker potatisen i grädde och stekt lök och hoppas att det smakar lite likt den som man gör med ABBAs ansjovis. Gjorde det det? Nja, lite medelhavsstuk på den var det nog. Den var god, men knappast julig.

Vanligtvis gör jag långkål, denna klassiska sydsvenska/danska delikatess där man stuvar grönkål i grädde med smör och skinkspad. De få vitaminer som finns kvar efter den tuffa behandling man utsätter de flikiga gröna bladen för uppvägs av kalorierna och den goda smaken. I år var mitt smörgåsbord magrare på delikatesser, vilket jag alltså skyller på mannen, eftersom det är lättare än att skylla på mig själv som inte planerade all mat i god tid. För att fortsätta på samma magra tema bestämde vi oss för att skippa både revbensspjällen och långkålen. Istället vände vi grönkålen i olivolja och salt och slängde den på barbien (BBQn). Julbord brukar vara mystiskt befriat från grön nyttig färg. Vår grillade grönkål balanserade färgen på senapssillen och sillsalladen med rödbetor. Och så är det ju nyttigt också.

Kvällen avslutades med mitt vanliga godisbord. Jag har  aldrig varit mycket för dessert, eftersom jag vanligtvis är för mätt när jag kommer till den delen av middagen. Därför har jag infört godisbord, där vi i år serverade smakprov av ris a la malta, smågodis, julkakor och fudge. Plockmat, så kan man själv bestämma hur mycket man orkar. Bra för aptitregleringen .... nu låter jag som den näringsfysiolog jag glömt bort att jag är.

God Jul. Hoppas ditt julbord dignade av läckerheter. Har du anpassat ditt julbord efter ditt nya land?

fredag 16 december 2011

Svenska prepositioner

Decemberkvällen i Vancouver är varm, fuktig och mörk. Barnen och jag sorterar sopor. Vi står ute allén bakom vårt hus och stampar på stora mjölkkartonger och sorterar papper. Thor & Wilde frågar hela tiden "Var ska jag lägga den?".

Sopsorteringen här är ganska enkel eftersom man bara separerar papper i två högar, samt glas och plastburkar i en blå plastlåda. Om jag är organiserad sorterar jag ner allt med pant i en extralåda. Den kommer att vara tom i morgon, tömd av en hemlös eller fattig person som vill dryga ut inkomsterna.

Efteråt spelar vi fotboll i mörkret och leker krokodil. Varje kvarbliven lövhög är bo. Där får mammakrokodilen inte ta Thor & Wilde.

"Jag är i tid", vrålar Wilde varje gång jag jagar honom och han slänger sig i en lövhög.

Thor och jag rättar och säger att det heter "Jag är i bo".

Jag nämner något som ligger på badrummet och nu är det Thors tur att korrigera mig och säger att det heter i badrummet. Ja, det har kanske han rätt i, varför säger jag så (även om jag vet att man kan säga på)? Det är det roligaste med Thor, hur tvärsäker han är på vad saker och ting heter på svenska. Hur han rättar mig, även när han har helt fel.

Annars är det just de svenska prepositionerna som blir helt fel. Heter det i, ur, på, vid eller av? Vi blandar huller och buller och jag är inte alltid säker på vad som är rätt. Barnen säger dessutom förglömma istället för glömma. Det låter härligt gammaldags och ibland ler jag snarare än rättar när de säger det. På något sätt passar det i december. Förglömma låter som om det ska vara med i en Luciasång.

torsdag 15 december 2011

Danska folkepartister borde vara invandrare ett tag

Vad händer i Danmark? Det verkar som om det går en epidemi av en mystisk sjukdom som suddar ut tolerans och ökar inskränktheten. Danska Folkepartiet har nu kommit med ett förslag om en nationell handlingsplan för att främja danska som språk hemma hos icke-västliga familjer (Jyllands Posten, 15 december 2011).

DF: Indvandrere skal tale dansk i hjemmet

Som grundlag använder man resultat från Program for International Student Assessment, den s.k. PISA-studien. Studien inkluderar alla OECD-länder (65 st) och jämför 15-åringars kunskaper i läsning, matematik och naturvetenskap.

Resultaten från 2005 som dagens artikel i Jylland Posten nämner (som nog måste vara 2006 eftersom PISA startade 2000 och upprepas var tredje år)  visar att barn från "icke-västliga" familjer har allvarliga kunskapsbrister i alla tre studerade ämnena, och ungefär hälften av dem (53%) lämnar skolan som funktionella analfabeter. Hälften läser inte vidare efter grundskolan.
"Ingen har lyst til at stikke hånden ind og diktere, hvad der skal ske i privatsfæren, men det er afgørende, at indvandrerforældre forstår, at dansk er forudsætningen for integration. Hvis der tales arabisk i hjemmet, får børn et dårligere udgangspunkt for at klare sig i skolen, få en uddannelse og et arbejde," säger utbildningsordföranden Martin Henriksen  från Danska Folkepartiet (Jyllands-Posten, 15 december 2011).
Henriksens uttalanden ger associationer med hur vi svenskar har förbjudit samerna att prata sina språk under olika perioder. Detta med kulturellt utanförskap, förlust av språket och sänkt självförtroende som resultat. Parallellen finns även i Kanada där ursprungsbefolkningen sattes i det s.k. Canadian Indian residential school system. Skolorna grundades på mitten av 1800-talet och var obligatoriska för den kanadensiska ursprungsbefolkningen (i Kanada kallade natives) ända till 1948. Syftet med skolmodellen var assimilering och konvertering till kristendom. Natives menar idag att skolorna innebar kulturellt folkmord/genocid, d.v.s en medveten och systematisk förstörelse av natives som etnisk grupp, där förlusten av det egna språket var en viktig del.
"The goal was to kill the Indian in the child"

Som vanligt är det en fråga om hönan eller ägget. Talar arabiska européer det nya landets språk sämre för att de inte pratar det språket hemma, eller har de sämre kunskaper för att de inte får undervisning i arabiska?

Alla medlemmar i Danska Folkekpartiet borde kanske pröva på att vara invandrare en period och se hur det är att uppleva diskriminering av sitt språk och sin kultur?

Rätten att prata sitt eget språk är en mänsklig rättighet, oavsett om spåket är arabiska, svenska eller danska. Vad hade jag som utlandssvensk tyckt om den kanadensiska regeringen hade skapat en rekommendation som identifierade svenska i vårt hem som problem och som påbjöd att jag skulle bara prata engelska med mitt barn?

Som kanadensarna säger: "Mind boggling!"

onsdag 14 december 2011

Om Kanada och Kyotoavtalet

Igår kom jag hem på kvällen efter en lång dag av småärenden och mitt vanliga runtkörande av barn. Jag möttes av min man i köket som inte ens sade hej, utan bara "Kanada har gått ur Kyotoavtalet."

Nej. Som alltid när jag möts av besked som detta så får jag en klump i magen. Jag oroar mig för mina barn och för deras barns framtid. Vad kommer att ske om vi aldrig börjar arbeta gemensamt för en värld som kommer att överleva?

Beskedet var oväntat men knappast förvånande. Det som kanske ändå fick mig att höja på ögonbrynen var att den kanadensiska regeringen valde att sticka ut huvudet och påkalla sig uppmärksamheten från andra länder genom att rent ut säga att de inte stöttar avtalet. Det bryter mönstret som de följt de sista åren där ledande konservativa politker varit vaga och undanglidande när någon påpekat att det inte finns med några planerade kostnader för Kyoto i Kanadas budget.

Varför gick man ur? Min man upplyste mig genast i går om att man faktiskt inte kunde fortsätta att köra bil om vi skulle följa villkoren för avtalet. Så enkelt är det att få med sig en kanadensare, även om han är välutbildad, påläst och intelligent som min man. Nämn hans bil och tankarna går till cowboyens häst för hundra år sedan. Utan häst, inget liv. Utan bil, inget liv. I alla fall inget man vill leva som nordamerikan.

"Because I am worth it". L'Oreal reklamens slogan som varit så populär i så många år. Den speglar nordamerikanens eviga fokus på sig själv som individ på bekostnad av andra.

Jag vill köra bil, så därför gör jag det oavsett kostnaden. "Beacuse I am worth it." Jag är viktigast.

Synen på miljöpolitiken, fattigdom och jämlikhet debatteras ofta i vårt hem och kan få väggarna att darra. Jag är väl medveten om alla argument som nejsidan till Kyoto använder. Kritikerna till de som misstror växthuseffektens effekt på vår jord får större plats i media än de har på andra platser i världen och citeras ofta.

Kanada har en konservativ regering som vill att det ska gå bra ekonomiskt för Kanada. De har mycket stöd eftersom deras traditionella politik har skyddat vår ekonomi de sista åren när det stormat rejält på andra sidan gränsen hos vår granne USA. De är bra på ekonomi men på bekostnad av solidaritet mot andra länder när det gäller t.ex. miljön. Det är alltid det som är mest pinsamt. Varför ska vi ha rätt att fortsätta köra våra stora, relativt billiga bilar, bygga våra monsterhus och aldrig påverkas av politiska intiativ som påverkar vårt beteende när resten av västvärlden sliter med det? Vi bor ändå på samma planet och andas samma luft.

Det mest effektiva sättet att få folk att påverka sitt beteende i ett samhälle: gör det dyrare. Bensinen här är billig, energikostnaden för hushållet ligger på runt 40 öre per kilowattimme och bilarna är mycket billigare än i Sverige. De flesta vet inte ens hur stort energiförbruk man har eftersom man inte pratar kilowattimmar här. Man måste räkna ut det manuellt eftersom räkningen för hushållsel presenteras i Joule, medan uppvärningskostnaden presenteras som kilowattimmar.

När jag kommer hem på sommaren slås jag av hur man på fester diskuterar hur stort energiförbruk man har och hur man kan minska det. Jag har ALDRIG haft samma diskussion i Kanada. Och då går jag på fest ofta.

Stephen Harper och medarbetare menar att vi måste kunna konkurrera med USA, vilket är Kanadas största handelspartnern. USA är inte heller med i Kyoto vilket gör att det är lättare för dem att hålla priserna nere. För visst kostar miljöpolitik. Men det är en investering i våra barns framtid.

Ibland undrar jag vad våra barn och barnbarn kommer att tycka om våra beslut när de blir stora? Hur länge kan vi behålla skygglapparna på när det gäller Moder Jord, som inte mår bra?

Några intressanta siffror....
  • Kanadas CO2 utsläpp 2003 per capita: 17.0 metric ton (ökning med 10% sedan 1990, Källa: IEA)
  • Sveriges CO2 utsläpp 2003 per capita: 6.1 metric ton (samma nivå som 1990, Källa: IEA)
  • Den kanadensiska produktionen av olja från sandrik jord är ansvarig för den snabbast ökande delen av CO2 utsläpp. Just nu motsvarar den 5% av våra utsläpp men detta beräknas gå upp till 8% redan 2015 pga av ökande produktion. (Källa: Environment Canada) 
  • De största utsläppen i Kanada kommer från transport (27%), uppvärmning och el (16%). (Källa: Environment Canada, baserat på 2008 års statistik)

tisdag 13 december 2011

Språkförbistring i vilddjurens land

Kanada är vilddjurens land. Om man tar vägen till Whistler från Vancouver kan man se både björnar och bergspumor. Tvättbjörnarna hälsar på i vår trädgård och klättrar över vårt tak. Om man har otur kan man springa på en prärievarg som förirrat sig från Van Dusen, den stora botaniska trädgården som ligger i närheten av vårt hem.

Svartbjörn fotad från vår bil på vög till Whistler i september 2011.

Igår hamnade en ung björn av misstag i centrala Vancouver. Han hade lyckats ta sig ner i en sopcontainer som stått i North Vancouver och som sedan transporterats ner till innerstan. Du kan kika på länken om du vill läsa om det eller titta på tumultet som uppstod. Only in Canada.... även om det var en älg som vandrade genom Stockhom häromåret.

Det finns många likheter mellan Sverige och Kanada. Mycket skog, kallt klimat, hockey, skidåkning och många invandrare - undertecknad som ett exempel. Men så finns det också många skillnader. För mig är det mest påtagliga hur mycket man pratar med människor som man inte känner. Dagen är ung och jag har redan hunnit prata med ett par vilt främmande människor. På Blenz där jag sitter och på skolgården när jag lämnade Thor. Man pratar om vilken kall Luciamorgon vi har (även om det naturligtvis inte är ngn som vet vad Lucia är här), att kaffet smakar bra, kläder man har på sig, eller att man har bråttom för att man ska hämta/göra ngt. Folk runt dig lyssnar och kanske hoppar in i samtalet. Skrattar med dig.

När jag kommer hem måste jag alltid skärpa mig för att inte prata för mycket med folk som jag inte känner. Eftersom de verkar tro att man är ett psykfall som pratar med ngn som man inte känner. Nej men, jag känner väl inte dig - Låt mig vara ifred, signalerar kroppsspråket. Medan jag själv tycker synd om dem som inte utnyttjar den energikälla ett par vänliga ord från en främling kan vara.

Ibland pratar jag för mycket. Eller fel. Som igår, när jag var hos frisören. Jag hade sovit dåligt och med detta försvinner stora delar av mitt ordförråd. Den unge tatuerade och piercade frisören diskuterade produkter som han på ett mindre subtilt sätt försökte marknadsföra. Jag försökte förklara att vissa produkter kliade i hårbotten. Bara det att jag inte kom ihåg vad hårbotten heter på engelska.

"They give me an itchy.... ähhhh.... bottom?", sade jag frågande och pekade på min hårbotten.

Frisören såg först lamslagen ut. Stackarn, han trodde att jag pratade om min rumpa. Två sekunder senare lyste han upp och frågade hoppfullt "You mean scalp?.

"Yeah."

"Are you from Ireland?".....

Hahaha.... Som språkförbistrad invandrare måste man ha mycket självironi.

söndag 11 december 2011

Svenska inspirationsmamman Malin Thomas från Wokingham

Folk från Hagfors är ett hemkärt, segt släkte som sällan ger sig iväg längre än till Karlstad.  Och egentligen, varför ska man det? Hagfors är en härlig plats att vara på. I alla fall tycker många av oss det som motvilligt sliter oss och åker ut i världen.

Genom Facebook har jag hittat folk från min hemstad på många platser över hela jordklotet. En sådan plats är Wokingham i England där jag hittar Malin Thomas, f.d. Sebeniusson från Hagfors Gymnastik Förening. När jag växte upp var Malin en av de ledande gymnasterna i elitgruppen. Jag har många minnen av svettiga pass och nervösa tävlingar tillsammans med Malin. Hon var en av de superspänstiga och fick till och med flic flacs att se enkla ut.





Foto: Familjen Thomas; svenska Malin med maken Shaun
och barnen James, Eva Leanne & Alfred.
Ödet och Malins engelska man, Shaun, förde henne alltså till Wokingham där hon nu arbetar inom telecomindustrin som projektledare med mobiltelefoni, telefonsystem, och annat som kan få oss att kommunicera mer och bättre.

Malin och Shaun har tre barn; Eva Leanne, James & Alfred. Eva Leanne och James är födda i Stockholm där familjen bodde i ett och ett halvt år. Under den perioden lärde sig Shaun svenska, vilket gör att han nu obehindrat kan prata med svärföräldrarna vid Sverigebesök. 

Malin har alltid varit konsekvent och pratar alltid med barnen på svenska. Hon har också repeterat mycket på svenska när barnen sagt någoting på engelska. Malin och barnen åker hem till Sverige på sportlov och sommaren och då är det svenska som gäller. Barnen har två svenska kusiner som de bara kan prata svenska med.

De två äldsta barnen pratar mer svenska än Alfred som är minst. Trots mycket tid med svenska au pairer pratar han mindre svenska än de äldre syskonen. Malin tror att detta beror på att hans engelska farmor tog hand om honom de första åren när Malin jobbade, vilket etablerade engelskan lite mer än svenskan.

Malin tycker att Sverigebesöken och barnens vänskap med sina svenska kusiner är det som får igång dem mest med svenskan. Även om barnen mest pratar engelska med varandra, så kan en vecka i Sverige med bara svenska som gemensamt språk med mormor, morfar, morbror, moster och två kusiner helt få igång barnen på svenska.

När jag frågar Malin om det hon har något annat att dela med sig av som hjälpt med barnens svenska så  berättar hon om Eva Leannes judo. Eva Leanne har tränat judo i sju år och vann UK Nationals förra året. Förra året hittade Malin en värmländsk judoklubb på nätet. Hon ringde upp och frågade om Eva Leanne fick komma dit och träna. Det fick hon och deltog till slut i lag-SM där hon tävlade i Värmland-Örebro laget. Eva Leanne vann alla sin matcher och kom till sist 2:a med laget. Malin tyckte att bara en helg (fredag till måndag) borta ensam med svenska lagkamrater gjorde en enorm skillnad för Eva Leannes svenska ordförråd.

Malins framgångsformel för att få dina barn att prata svenska som utlandssvensk: 
  • Prata bara svenska med dina barn
  • Repetera på svenska när de pratar engelska
  • Åk hem till din svenska familj om du kan
  • Undersök möjligheter för ditt barn att träna med en svensk klubb i den sport de håller på med.

fredag 9 december 2011

Julkalender-app för din iPhone

Julkalender-app. Vilket ord. Men det finns en sådan om du går till Apple store. D.v.s. om du har en iPhone.

Appen "Swedish Christmas" är en julkalender för vuxna med 24 minipresentationer om Lucia, recept för mat på det svenska julbordet och andra ting som händer innan jul i Sverige. Du kan till och med lyssna på vacker svensk julmusik

I Kanada kostar den $1.99 och finns redan nerladdad i min telefon. Allt för att komma i julstämning....

torsdag 8 december 2011

RESURS 1: Skolverkets websajt "Tema Modersmål"

Ett barn lär sig språk när det talas av någon som de tycker om. Ett barn lär sig de språk det behöver. Barnet får ett rikare språk om det möter språket i många olika sammanhang. Modersmålet har stor betydelse för barnets identitet och självkänsla. Modersmålet är grunden för barnets förmåga till inlärning. Barnet lär sig sitt andraspråk och andra ämnen lättare. Det är en stor fördel för samhället att många människor är flerspråkiga.

Detta citat är hämtat från Skolverkets websajt Tema Modersmål. Sidan riktar sig till de som arbetar inom barnomsorg och skola i Sverige. Ambitionen med informationen är att lyfta fram bra pedagogiska resurser och goda tillfällen till möten.

Det som tilltalar mig med sidan, som egentligen inte riktar sig till föräldrar utomlands, är att den informerar om hur modersmålsundervisningen fungerar i Sverige samt presenterar ny svensk forskning av svenska som andraspråk för invandrarbarn. Mycket av denna information kan extrapoleras till vår verklighet utomlands.

I Sverige är modersmålsundervisning är ett eget ämne i grundskolan. Målet är att barnen på ett bra sätt ska tillgodogöra sig arbetet i skolan och samtidigt utveckla sin tvåspråkiga identitet och kompetens. Arbetet ska ske i sådana former att elevernas personliga utveckling främjas och deras självkänsla stärks. De lärare som undervisar i modersmål kommer ofta från samma kulturområde som barnen. Modersmålslärare måste också ha goda kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället.

I British Columbia godkänns inte svenska som ämne i grundskolan. Läroplanen skapad av Vancouver School Board pratar om hur viktigt det är att anpassa verkligheten efter alla de barn som har att annat språk hemma (mer än 60% i Vancouver). I realiteten görs ingenting för att ge barnen undervisning i det andra språket, trots att detta överlag påverkar hur bra barnen gör ifrån sig i skolan.

Detta är ännu ett exempel på att man som svensk förälder i Kanada måste vara engagerad och välutbildad i vilka resurser som krävs för våra egna barn. För skolan här gör det inte.

onsdag 7 december 2011

Flerspråkighet gör ditt barn smartare

När vår au pair Amanda frågar Thor vilket språk han tänker på, måste han fundera ett tag.

"När jag pratar engelska tänker jag på engelska. När jag pratar svenska, tänker jag på svenska", är det eftertänksamma svaret. Det är uppenbart att han aldrig funderat över det. Att hans hjärna kontinuerligt växlar mellan språken. Hans hjärna tränas i att göra snabba byten mellan två likvärdiga språk.

Påverkar detta hans hjärnas utveckling?

Våra hjärnor är omogna när vi föds. Vår genetik ger oss förutsättningar att kunna bli bra på vissa saker medans andra inte ingår i vår naturliga begåvning. Många saker kan tränas upp, men inte alla. Språk är dock ett exempel som vi alla kan lära oss till någon grad.

Nervcellerna utgörs till största del av grå massa i hjärnan. Om man har högre densitet (täthet) i hjärnan av den grå massan så har man oftast bättre förmåga i språk, minne och koncentration.

Ett nytt forskningsområde inom medicin kallas för neurolinguistics och baseras på biologin som språkutvecklingen baseras på. En studie från 2004 visar att barn som har lärt sig ett andra språk, antingen innan fem års ålder eller mellan 10-15 års ålder, har mer sk grå massa i vänster hjärnhalva än de som bara kan ett språk (Mechelli et al, Nature 2004). Skillnaden är mest påtaglig hos de som lär sig ett andra språk redan innan fem års ålder. Barn med fler språk har således en vänster hjärnhalva som fungerar bättre om man bara kan ett språk.

Om du är utlandssvensk och envisas med att lära ditt barn svenska, så blir det alltså smartare.

Titta på den vackra filmen nedan om hur en nervsignal fungerar. Biologi kan vara njutbar om den presenteras på rätt sätt, vilket man har gjort här.

måndag 5 december 2011

Seriösa och oseriösa diskussioner om mobbing med Thor

Måndagsmorgon. Vi sov för länge imorse och tiden blev knapp. Jag hann inte se Wilde äta mina nybakade lussekatter till frukost. Jodå, det är tillåtet i vårt hus. Wilde är urkass på att äta på morgonen. Svenska pannkakor är favorit. Eller fabborit som han uttalar det. Men pannkakor hinner vi inte steka varje morgon. Om lussekatter står på hans självvalda meny är det helt OK. Söt energi är bättre än ingen energi alls. I alla fall vid frukost.

Sena som vanligt susade Thor och jag nerför Granville street och lyssnade på Virgin. Deras DJ tillhör inte det intellektuella släktet, men de är alla så dumt roliga att det är min definitiva fabboritkanal på morgonen. I alla fall innan kaffet på Blenz.

Dagen ämne var mobbing. En högstadietjej som blivit mobbad varje dag i skolan i över ett år hängde sig i sina föräldrars garage i slutet av november. Majorie Raymond (bild nedan) var bara 15 år.



Ofattbart. Om man hänger sig är det också för att man absolut inte vill misslyckas. Det är inget rop på hjälp. Man orkar bara inte leva längre. Den smärta som ligger bakom ett sådant beslut är svår att greppa.

Vid ett rödljus vände jag mig om för att fråga Thor om han visste vad bullying eller mobbing var? Ett par sekunder undrade jag om jag skulle förklara vad Marjorie Raymond känt sig tvingad att göra? Eller är en sexåring för liten för den bistra verkligheten?

Bakåtlutad i bilstolen med täckjacka, mössor och vantar såg Thor ut som han njöt av bilfärden. Förvånad spärrade han upp sina stora blå och sade "Bullying, mamma? Jag älskar bullying!" 

Jag tittade förfärat på honom och frågade vad han menade, varpå han gav sig in i en lång förklaring om ett spel med en boll som man rullade mot något för att få poäng. Lilla älsklingen. Han trodde att jag pratade om bowling. 

"Nej Thor, jag pratar om bullying. När man drar ngn i håret och slåss och kallar någon för stupid".

"Men jag älskar bowling, mamma!". Ordet bowling sades med perfekt engelskt uttal. Jag suckade och gav upp min pedagogiska diskussion. Thor verkade inte helt mottaglig och jag bestämde mig för att återkomma till ämnet när han inte var distraherad av tankar på sport.

Istället påpekade jag att bowling är ett engelskt ord som uttalas på svenska som båvv-ling. Detta fick Thor att skratta. Sedan övade vi på svenskt uttal av ordet. Överdrivet med långa å:n. Thor fnissade ännu mer av detta. Jag stuvade undan mina tankar på Marjorie och bestämde mig för att låta Thor leva i ovisshet om ondskan i världen ett tag till.
Fjortonåringen Jonah Mowry postade videon "What's going on" på utube i augusti som en smärtsam berättelse om hans unga liv som varit fullt av mobbing sedan första klass. Samma ålder som Thor är i nu. Sedan dess har videon som spridits som ett virus över internet. På en blogg läser jag ett inlägg av en vuxen som kallar videon "The Pussification of America". Att vi alla gick igenom mobbing i någon grad som barn och att man nu bara gnäller om det online för att få uppmärksamhet. Hjärtlöshet finns i många former, i alla åldrar och är roten till mycket ont.    



Själviska jag hoppas, hoppas, hoppas att mina barn aldrig blir mobbade. Idealistiska jag hoppas, hoppas, hoppas att de aldrig kommer att mobba.

Jag tror att man kan göra mycket som förälder för att motverka mobbing. Att man har en skyldighet att arbeta med barnens attityder och rädslor. Ibland hör jag föräldrar här som säger "I rather have a child who is a bully, than a bullied child". Det är kanske inte så förvånande att dessa föräldrar är de som ofta har barn som mobbar. 

Mobbing och solidaritet börjar hemma. Med fostran och föräldrarnas egna attityder. 

söndag 4 december 2011

En hektisk, hektisk helg.

Söndagskväll och jag sitter upprullad i en varm filt i kalla skinnsoffan i husets lilla bibliotek. TV-rummet kunde jag kalla det, men bibliotek låter mer som ett rum att mysa i. För det gör jag just nu efter en otroligt aktiv helg. Vårt sociala liv kan inte möjligtvis gå fortare och fortare eftersom vårt schema oftast redan är helt maxat. Ändå upplever jag det så. Fysiskt känns det som om jag sprungit ett långlopp på minst en mil idag.

SWEAs julfest skedde alltså hemma hos mig i fredags. Fyrtiotvå glada svenskor tog med sig ett rikt utbud av julmat. Våra julbord och saillsexor har smörgåsbord som dignar av svenska läckerheter, ofta med stark fokus på fisk. Den varma maten hamnar nästan lite i skymundan. Personligen lägger jag upp så mycket av olika sillsallader att det oftast bara finns kvar plats för en köttbulle eller två.

I fredags blev det ingen varm mat eftersom jag inte hann sitta ner och äta speciellt länge. Svårt när man har huset fullt av gäster. Det bästa med våra fester, i alla fall för mig som ofta är värdinna, är dock allas hjälpsamhet. Telefonen börjar gå varm på eftermiddagen med Sweor som undrar när de ska komma över för att duka och ställa i ordning. När festen sedan går mot sitt slut stannar alltid en liten trupp för att städa och diska. Underbart med sådana människor. Och för mig, härligt svenskt.

Jag minns första gången jag skulle hälsa på vänner som har en stuga på Galliano Island i skärgården utanför Vancouver. Glatt erbjöd jag mig att ta med lakan så att de skulle slippa tvätta efter mig. De tittade på mig som om jag vore galen och kontrade med ett nästan surt det behövde jag inte alls göra. De hade faktiskt lakan. De berättar fortfarande den historien för andra vänner som en galen, rolig historia om hur knäpp jag kan vara. Hjälpsamhet fungerar uppenbarligen på ett annorlunda sätt i Kanada.


Lördagen inleddes med trevlig julavslutning på Svenska Skolan i Burnaby. Barnen gick Lucia, dansande runt granen och lekte mellan borden när vi vuxna njöt av massor av julkakor och kaffe. Sedan kom tomten! Jag älskar att se barn så förväntansfulla. Fast Thor avslöjade efteråt att det nog inte var den riktige tomten. "Varför säger du det?", frågade jag undrande. Och lite nervöst får jag erkänna. Jag vill att han ska tro på tomten ett par år till.Tänk vilken härlig magisk värld 6-åringens värld kan vara! Men Thors kritiska tänkande har tydligen redan kickat in. Tomten hade nämligen en svart tröja som stack fram under tomtedräkten, och det har tydligen inte den riktige tomten. Eller Santa som barnen kallar honom för här. Även de svenska.


Söndag - mer städning efter julfesten och huset började äntligen se ut som sitt vanliga jag. Sedan försenat födelsedagskalas för Thor som fyllde sex år för en vecka sedan. Inte hemma, det bara orkade jag inte. Istället mötte Thor och Wilde tio vänner i åldern 4-6 år på ett gym för en introduktion i Martial Arts. När jag på morgonen förklarade för Thor att det var kampsport började han gråta. Han hade trott att namnet refererade till en konstklass där barnen skulle få måla. Först efter min långa förklaring om hur coolt Taekwondo var slutade tårarna rinna.

Ibland låter jag verkligen som en kanadensisk förälder. I alla fall när jag ska entusiasmera mina stundtals skeptiska killar. "Titta vad coolt den/han/hon är!" Om jag säger till Wilde att han är söt eller fin, rättar han mig genast och säger "Nä mamma, ja äj inte schöt, ja äj cool!". 


Partyt gick jättebra och jag var otroligt imponerad av den disciplin läraren lyckades genomföra klassen med. I slutet av klassen fick läraren Thor att säga tack till alla sina vönner som kommit på festen samt tack till både mig och Ritchie för att vi ordnat festen för honom. Wow! Jag kanske skulle få honom att ta fler klasser där?

 


torsdag 1 december 2011

Svenskar i världen (SVIV)

Idag gick jag med i föreningen Svenskar i Världen (SVIV). Jag har tänkt gå med länge. Som SWEA har man till och med rabatt. SVIV är utlandssvenskarnas främsta lobbygrupp. Föreningen representerar den halva miljon svenskar som finns i utlandet. SVIV har bland annat bidragit till att brevröstning numera är tillåten var man som svensk än bor i världen. De medverkade också till rätten att ha dubbelt medborgarskap som infördes 2001. Jättefint tycker jag som har två småkillar med både kanadensiskt och svenskt pass.

Thor sade häromdagen att jag var halvt svensk och halvt kanadensisk. Jag rättade genast och sade att jag var helt svensk. Det kändes ända ner i tårna när vi pratade om det. Inom en snar framtid kommer jag dock att ansöka om kanadensiskt medborgarskap. Varför? Jo jag betalar skatt och lever i Kanada. Ibland stör jag mig grymt på hur gammaldags det är och saknar integrerad politik för både jämlikhet och miljötänk.

Sist jag gick i taket av ilska var när de konservativa kom till makten 2006 och rev upp en nationell dagisreform och ersatte den med ett barnbidrag på  $100 (ca 600 SEK) per månad från att barnet föds tills att det är sex år. Pengarna ska ge "valfrihet" för barnfamiljer i att välja barnomsorg. Valet står mellan dagis, nanny* och att föräldern (läs mamman) ska stanna hemma. Dagis kostar mellan $800 till $1200 per barn och månad. Nanny kostar $1 000-$4 500 per månad beroende på nannyns ålder och utbildning.

*Det svenska ordet "barnflicka" kan inte helt användas här eftersom arbete som nanny är en karriär och inte ngt man gör tillfälligt.

Om man har ett barn har många det på familjedagis som ofta består av ombyggda garage med en dagmamma som har olika grader av kunskaper om barn och engelska. Har man riktig, riktig tur kommer man in på ett riktigt dagis, men de är försvinnande få. Om man har mer än ett barn så blir det oftast nanny eller en förälder som stannar hemma. Vabbandet är en okänd företeelse i Kanada så nanny hjälper mycket under småbarnsåren då man tror att man bor i en Petriskål med allsköns varierade men ständiga infektioner som avlöser varandra.

Sexhundra kronor i månaden ska således jömföras mot en månadskostnad på 6 0000 - 27 0000 för barnomsorg. Genomsnittlig inkomst för män och kvinnor i Kanada är ca $1 800 per månad (ca 11 000 SEK). Bara en tredjedel av hushåll har två föräldrar som arbetar heltid. Kvinnor tjänar 21% mindre än män. När man måste betala lika mycket för dagis eller nanny som man får in i plånboken så är valet ganska enkelt. Dessutom råder det en masspsykos i Kanada under mantrat "Mommy is always best". Detta kombinerat med den stress som småbarnsåren ofta innebär gör att många kvinnor väljer att stanna hemma.

Det som är det mest chockerande i det hela för mig är att jag också som välutbildad, jämlik svenska gjorde det valet. Nu undrar jag hur detta kunde hända?

Hur har du det? Är du utlandssvensk mamma eller pappa och vad gör du/ni?



Källor
http://www.worldsalaries.org/canada.shtml
http://www.conferenceboard.ca/HCP/Details/society/gender-income-gap.aspx