Kodväxling. Qu'est-ce que c'est?

Inom lingvistiken pratar man ibland om kodväxling vilket innebär att man växlar mellan språk under samtal. Detta sker oftast bland de som har goda kunskaper i två eller flera språk.

Gustav III, en känd svensk kodväxlare
som införde många franska låneord
i svenskan under sin tid som kung.
(Bildkälla: Wikipedia)

Eftersom min syster bor i Kalifornien växlar vi ofta mellan svenska och engelska. De exempel jag presenterar här skulle kunna finnas i ett av våra många samtal. Dessa skerofast i hög hastighet med så många liknelser och temabyten att folk har svårt att hänga med.

Eva (om en mindre produktiv medarbetar): "Hon är så himla knäpp alltså. Totalt crazy!

Jag: "Vem pratar du om? Menar du Maria, hon som är Vice President för PR ?" (helt seriöst uttalat som Pi Ar)

Eva: "Ja, hon som ansvarar för the whole PR Department".

Jag: "Vad gör hon som är så crazy då?"

Eva: " Sist hon var på mässa ville hon bara festa med modellerna istället för att jobba. Efter sista mötet sade hon, "Can you believe it, they actually thought I was a model?".

Jag " Vad sade du då då?"

Eva: "No, I can't! Hahahaha..... Nej, det sade jag så klart inte. Jag sade bara "Really?"

Det helt påhittade samtalet ovan (Eva skulle naturligtvis aldrig prata på det sättet; hon säger alltid bara snälla saker om människor i sin omgivning) innehåller olika typer av kodväxling. Språken kan växla mellan meningar och inom meningar. De kan även växla inom ord (min trötta hjärna kan inte komma på ett meningsfullt exempel just nu när jag skriver det här, jag ber att få återkomma). Mitt exempel är baserat på ett samtal där vissa repliker har upplevts på engelska. Andra fall av kodväxling sker genom att helt enkelt växla språk utan att man upplevt det på sitt andra språk.

I Sverige verkar kodväxling mellan engelska och svenska vara helt accepterat. I alla fall om man títtar på TV och svenska programledare som inte bara slänger in engelska ord, utan till och med kan byta och helt övergå till engelska ibland. Många av oss som bor i Nordamerika minns fortfarande både Dolph Lundgren och Anita Ekberg som hade stora svårigheter att prata svenska vid hembesök och de negativa reaktioner detta skapade i Sverige. Färgade av detta anstränger vi oss hårt för att undvika användandet av engelska ord och uttryck när vi kommer hem.

Nutidens frekventa kodväxling som sker i svensk media får mig att undra varför jag bemödar mig att hålla mig till svenska när ingen annan verkar göra det? Mot den beskrivna situationen i Sverige finner jag det också fascinerade att våra utlandssvenska barn som växlar mellan språken dock blir betraktade med skepsis. Många talar om växling mellan språk som ett problem som visar att barnen inte kan endera av språken ordentligt när det i själva verket är tvärsom.

"Mamma, har du sett vicken BIG lollipop!"

Det är sant är att barn först blandar sina språk  eftersom de inte helt har lärt sig att skilja på dem. Enligt boken "Life with two languages. An introduction to bilingualism" (Grosjean 1982, Harvard University Press) finns det olika faser i språkinlärningen för ett två- eller flerspråkigt barn. Successivt delar barnet upp språket i vokabulär och uttal.

Det lilla barnet verkar inte syssla med speciellt mycket medveten kodväxling. Men äldre barn och ungdomar verkar använda det på ett mer medvetet sätt. Undersökningar av olika etniska grupper utomlands kan också visa att ungdomar växlar tillbaka till modersmålet när de vill poängtera något känslomässigt. Modersmålet ligger som alltid närmst hjärtat, och kodväxling kan här bli ett effektivt sätt att visa att man verkligen menar något, vilken etnisk grupp man tillhör eller helt enkelt innebära ett uttryck som inte finns på det andra språket. Jag har själv svårt att komma på en översättning av ordet lagom och slänger ofta in det med en påföljande förklaring, om det inte är någon som vet att jag envisas med att även använda det på engelska.

Som vuxna måste vi arbeta med våra egna attityder till att blanda språk. Om vi själva tycker att blandning av språk är ett problem kommer våra barn att uppfatta det och försöka undvika det. Snarare är kodväxling ett tecken på styrka, att man kan två språk väl och att man bara väljer det ord eller uttryck som passar bäst. Om vi accepterar detta innebär det kanske en fördel för våra barns språkutveckling, och att man blir mindre hämmad i sina försök att tala svenska? Vad tror du?