Emil i Lönneberga i köns- och genustänkandets tider

Grattis Emil i Lönneberga som idag föddes för exakt 50 år sedan! Idag firas hans officiella födelsedag i Sverige med parader, födelsedagskalas i bokhandeln och på förskolor. Den 25 maj blir det stort kalas på Skansen, och lagom till jul kommer en ny film om allas vår käre Emil i Lönneberga.

Som författare var Astrid Lundgren före sin tid. Hon konstruerade både Pippi och Emil som inte var typiska för sitt kön. När Pippi kom ut 1944 blev flickan med en frånvarande pirat som pappa en symbol för det fria barnet som verkligen satte sig emot de vuxnas krav och förbud. Hon är stark och rolig, medan Emil i Lönneberga är en pojke som visar mycket känslor.

Som svensk förälder som lever utomlands reagerar jag ofta på de stereotypa dolda budskap som levereras genom barnböcker här, utan att helt kunna sätta ord på vad jag stör mig på. Innan jag ger mig in i en diskussion om vad man bör tänka på när man väljer och läser barnböcker för sina barn vill jag berika ordförrådet och associationerna när det gäller könsroller för föräldrar.

Kön är biologiskt (hormoner och könsdelar) och fysiologiskt (fysisk styrka).

Genus är inte biologiskt givna könsskillnader utan det socialt konstruerade könet.

Pojkar och flickor är en kombination av båda, d.v.s. man har ett biologiskt kön men också ett socialt som beror av vad omvärlden förväntar sig (och man själv!). Här kommer barnböcker in, eftersom de redan tidigt speglar barn med olika köns- och genusroller som ibland omedvetet blir till förebilder för våra egna barn.

Enligt Maria Nikolajeva, professor i barnlitteratur, är vissa egenskaper i barnlitteraturen förknippade med pojkar och flickor. Barnlitteratur speglar ofta att pojkar är starka, våldsamma, känslokalla, hårda, aggressiva, tävlande, rovgiriga, skyddande, självständiga, aktiva, analyserande och rationella. Flickor å andra sidan är vackra, aggressionshämmade, emotionella, milda,  lydiga, självuppoffrande, omtänksamma, omsorgsfulla, sårbara, beroende, passiva, syntetiserande och intuitiva. I tillägg verkar förväntas pojkar tänka kvantitativt medan flickor tänker kvalitativt.

Som förälder utomlands lever man ofta i samhällen där genustänkandet är mindre framträdande i barnomsorg och skola. Ibland innebär frånvaron av uppmärksamhet på könsroller snarare till att man förstärker skillnader mellan pojkar och flickor. I Kanada ser man det ofta i alla skikt av samhället och i olika situationer. Ta bara födelsedagskalas. Pojkarna går på akvariet och flickorna har spa-partyn redan när de är 7 år.

När det gäller barnlitteratur tror jag att det är praktiskt svårt att helt undvika att läsa stereotypa böcker för barnen; vi läser till stor del vad som finns tillgängligt på skolbibliotek och kommunala bibliotek. Däremot kan man påpeka vad som visas på bilder och vad som speglas av texten. Försök också balansera de tidiga bokvalen och välj svenska böcker där medvetenheten om att det är OK att vara sig själv även om ens egenskaper inte motsvarar den gängse könsuppfattning som råder i det land man bor. Våra barn kommer  kanske att fortsätta bo de länder där man har en starkt kategorisk uppfattning om hur en pojke och en flicka bör vara. Diskussioner om båda typer av böckerna verkar kunna ge barnen ett förhållningssätt där de aktivt tänker själv på vilka de är egentligen.

Ju mer medveten man blir om hur vi konstruerar genus desto mer kan man bemöta flickor och pojkar på ett mindre traditionellt genusrelaterat sätt. På så sätt kan könsbundna gränser överskridas och förändras. När jag läser Nikolajevas lista ovan slås jag av hur gärna jag vill att mina söner ska få ha vissa traditionella flickegenskaper. Jag vill att de ska tillåtas vara emotionella, omtänksamma och sårbara, både som barn och vuxna. För att inte tala om lydiga. Hjälp, vad skönt det hade varit!

Hur upplever du köns- och genusroller i det land där du bor? Tycker du att det påverkar dina barn positivt eller negativt?


Referenser
Nikolajeva, Maria (1998). Barnbokens byggklossar. Studentlitteratur: Lund

Barn lär sig 80 % av svenska ord från böcker

På Läs- och skrivardagen som arrangerades av Lärarfortbildning AB den 17 maj (grattis Norge) pratade Sveriges läsambassadör Johan Unenge om "Vägar till läslust". Enligt Johan, som också är en populär barnboksförfattare och serietecknare, lär sig svenska barn ca hundra nya ord varje vecka vilket under nio grundskoleår blir det närmare 50 000 nya ord. Av dessa kommer ca 80 % av orden från böcker.

Visst får det en att reflektera över vad ens barn läser för böcker? Eller snarare hur ofta de eller du läser och på vilket språk? För vad händer med det svenska ordförrådet om barnen mest läser böcker på andra språk än svenska?

I Sverige är det bara ca en tredjedel av föräldrar som läser för sina barn varje dag. Genomsnittstiden för högläsning har minskat från en halvtimme till en kvart. Annan media och högt samhällstempo påverkar vår tid tillsammans med barnen och böcker negativt.

Thor har precis avslutat en bok på engelska om musen Geronimo Stilton. Nu hägrar tre till som vi köpt på franska i denna komiska bästsäljande serie med mer än sextio böcker som publicerats av det italienska förlaget Edizioni Piemme of Milano. Böckerna har runt 300 sidor men är lättlästa och har en del kluriga gåtor att fundera på under den rolige journalisten Geronimos äventyr. De lämpar sig väl för barn som lär sig visuellt (ca 30% av barn inklusive min visuella Thor), vilket man förstår när man ser böckernas upplägg där barnen lär sig kartläsning, geografi, historia, sport, palenotologi och massor av annat skoj genom finurliga illustrationer. Serien riktar sig till barn som är 9-12 år, men även yngre barn läser dem med stor behållning. De finns översatta till svenska på Bokus  men verkar vara slutsålda på förlaget. Synd, eftersom jag gärna lagt till några i Thors läshylla på svenska.


Hur ofta läser du? Vad läser du? Vad läser dina barn?