Emil i Lönneberga i köns- och genustänkandets tider

Grattis Emil i Lönneberga som idag föddes för exakt 50 år sedan! Idag firas hans officiella födelsedag i Sverige med parader, födelsedagskalas i bokhandeln och på förskolor. Den 25 maj blir det stort kalas på Skansen, och lagom till jul kommer en ny film om allas vår käre Emil i Lönneberga.

Som författare var Astrid Lundgren före sin tid. Hon konstruerade både Pippi och Emil som inte var typiska för sitt kön. När Pippi kom ut 1944 blev flickan med en frånvarande pirat som pappa en symbol för det fria barnet som verkligen satte sig emot de vuxnas krav och förbud. Hon är stark och rolig, medan Emil i Lönneberga är en pojke som visar mycket känslor.

Som svensk förälder som lever utomlands reagerar jag ofta på de stereotypa dolda budskap som levereras genom barnböcker här, utan att helt kunna sätta ord på vad jag stör mig på. Innan jag ger mig in i en diskussion om vad man bör tänka på när man väljer och läser barnböcker för sina barn vill jag berika ordförrådet och associationerna när det gäller könsroller för föräldrar.

Kön är biologiskt (hormoner och könsdelar) och fysiologiskt (fysisk styrka).

Genus är inte biologiskt givna könsskillnader utan det socialt konstruerade könet.

Pojkar och flickor är en kombination av båda, d.v.s. man har ett biologiskt kön men också ett socialt som beror av vad omvärlden förväntar sig (och man själv!). Här kommer barnböcker in, eftersom de redan tidigt speglar barn med olika köns- och genusroller som ibland omedvetet blir till förebilder för våra egna barn.

Enligt Maria Nikolajeva, professor i barnlitteratur, är vissa egenskaper i barnlitteraturen förknippade med pojkar och flickor. Barnlitteratur speglar ofta att pojkar är starka, våldsamma, känslokalla, hårda, aggressiva, tävlande, rovgiriga, skyddande, självständiga, aktiva, analyserande och rationella. Flickor å andra sidan är vackra, aggressionshämmade, emotionella, milda,  lydiga, självuppoffrande, omtänksamma, omsorgsfulla, sårbara, beroende, passiva, syntetiserande och intuitiva. I tillägg verkar förväntas pojkar tänka kvantitativt medan flickor tänker kvalitativt.

Som förälder utomlands lever man ofta i samhällen där genustänkandet är mindre framträdande i barnomsorg och skola. Ibland innebär frånvaron av uppmärksamhet på könsroller snarare till att man förstärker skillnader mellan pojkar och flickor. I Kanada ser man det ofta i alla skikt av samhället och i olika situationer. Ta bara födelsedagskalas. Pojkarna går på akvariet och flickorna har spa-partyn redan när de är 7 år.

När det gäller barnlitteratur tror jag att det är praktiskt svårt att helt undvika att läsa stereotypa böcker för barnen; vi läser till stor del vad som finns tillgängligt på skolbibliotek och kommunala bibliotek. Däremot kan man påpeka vad som visas på bilder och vad som speglas av texten. Försök också balansera de tidiga bokvalen och välj svenska böcker där medvetenheten om att det är OK att vara sig själv även om ens egenskaper inte motsvarar den gängse könsuppfattning som råder i det land man bor. Våra barn kommer  kanske att fortsätta bo de länder där man har en starkt kategorisk uppfattning om hur en pojke och en flicka bör vara. Diskussioner om båda typer av böckerna verkar kunna ge barnen ett förhållningssätt där de aktivt tänker själv på vilka de är egentligen.

Ju mer medveten man blir om hur vi konstruerar genus desto mer kan man bemöta flickor och pojkar på ett mindre traditionellt genusrelaterat sätt. På så sätt kan könsbundna gränser överskridas och förändras. När jag läser Nikolajevas lista ovan slås jag av hur gärna jag vill att mina söner ska få ha vissa traditionella flickegenskaper. Jag vill att de ska tillåtas vara emotionella, omtänksamma och sårbara, både som barn och vuxna. För att inte tala om lydiga. Hjälp, vad skönt det hade varit!

Hur upplever du köns- och genusroller i det land där du bor? Tycker du att det påverkar dina barn positivt eller negativt?


Referenser
Nikolajeva, Maria (1998). Barnbokens byggklossar. Studentlitteratur: Lund

Tigermammans tankar om 420 minuter svenska i veckan

420 minuter svenska i veckan. Så mycket läser barnen svenska i veckan på lågstadiet enligt min bror som är lärare. När jag kikar på målen för Sofia Distans ser jag att de också nämner 420 minuter för åk 2.

På Svenska skolan i Vancouver går barnen 120 minuter i veckan. Detta verkar vara försvinnande lite jämfört med de officiella svenska målen. Jag undrar hur man som förälder till flerspråkiga barn utomlands där svenska är ett språk ska ställa sig till detta? Behöver barnen mer undervisning hemma än den man kan få genom den kompletterande undervisningen?

När jag ser de svenska läroplansmålen för åk 2 tror jag att min 7-åring som går den kanadensiska versionen av åk 2 kanske skulle klara de flesta, med ett undantag av de muntliga beskrivningarna där hans begränsade ordförråd ställer till det. Om vi fortsätter med vårt nuvarande upplägg med Svenska skolan i Vancouver som enda undervisning i svenska verkar det ganska sannolikt att han kommer att få svårare och svårare att klara av de svenska målen i framtiden. Gap blir till svåröverkomna klyftor med mer tid. Men hur mycket kan ett barn som redan går i skolan heltid orka med?

Visst, om man bara vill att barnen ska kunna leka med kusinerna i Sverige och prata med mormor och vänner så spelar målen ingen roll. Men för mig som vill ge mina barn möjligheten att välja ett liv i Sverige i framtiden utan att behöva känna sig underlägsen p.g.a. av språksvårigheter ter sig verkligheten annorlunda.

Jag har också svårt att se varför våra skolor utomlands ska följa läroplanen för svenska som andraspråk. Svenska är mina barns förstaspråk trots att de bor utomlands; jag kan inte helt se parallellen är identisk och tycker inte att samma upplägg är helt riktigt för barn utomlands som försöker lära sig svenska. Våra barns situation skiljer sig markant från barn i Sverige med ett annat modersmål än svenska. Varför? Jo för att våra barn inte är omgivna av svenska i samhället. Därför tycker jag att vi borde ha speciellt utvecklade läroplaner för svenska skolor utomlands och officiella rekommendationer för hur man stöttar sina barn i att lära sig en fungerande muntlig och skriftlig svenska trots att de bor där de bor. Men igen, vad orkar ett barn med när de redan studerar 1-2 ytterligare språk?

Är du pedagog eller förälder med anknytning till en svensk skola utomlands? Vilken målsättning har du för dina elevers eller barns svenska? Hur tycker du att man når dit? Vad tror du att ett litet barn orkar med innan man sliter ut dem med extrastudier?

Betydelsen av att ha en genomtänkt läroplan på en svensk förskola utomlands

Suddigt kort av läroplanen för
förskolan i Sverige, som Du kan ladda ner.

Vi hade föräldramöte på Svenska Skolan i Vancouver i går kväll. Ett av våra många delmål med 2013 års verksamhet är att skapa en specifik läroplan för förskolan.

Är detta viktigt? Ja det finns massor av skäl. Innan jag radar upp dem så kan jag berätta att jag själv var en av de föräldrar som tog med barnen till Svenska Skolans förskola här i Vancouver mest för att jag längtade efter att dricka kaffe med de andra föräldrarna. Ja, och så fick barnen leka lite och hade alltid vansinnigt roligt. Namnet på vår förskola speglar ambitionsnivån som jag lade mig på; vi kallar förskolan lekskolan.

Där är lätt att ha roligt på en plats man trivs. Svenska Skolan i Vancouver har alltid varit mysig och har mycket social verksamhet som även föräldrarna tar del av. Barnen trivdes med upplägget som innehöll fri lek med leksaker. Förrådet förvandlades till en gömställe av leksaksskatter som de älskade att dyka in i.

Under många, många år (jag gissar i alla fall 15, men kanske längre?) var det samma lärare på vår förskola. Kee Kimmel-Franzén var allas vår darling med sin charmiga, pedagogiska stil, som lärde barnen massor samtidigt som de hade kul. Men så växte Kees egna barn upp och hon slutade.... till vår sorg. Sedan dess har förskolan bytt lärare varje termin. Under de tre terminer som vi har haft hittills utan Kee har det varit stor variation på upplägg och kvalité på undervisningen. Jag irriterade mig på den Montessoripedagogik som fördes under en termin, och som jag inte alls tyckte fungerade för att stimulera barnen till att prata. En annan förälder tyckte att det blev för mycket fri lek, och att lekarna istället skulle vara pedagogiska för att lära barnen svenska. Personligen tycker jag också att pyssel inte alltid är så berikande rent språkligt, och att rytmik är viktigare. Det är svårt för en 3-4 åring att sitta still vilket man måste ta hänsyn till, speciellt för de minsta som inte ens kan hålla i en sax. Denna situation gav upphov till diskussion om varför det är viktigt att skriva ihop en läroplan.

Varför är det då viktigt att ha en plan och målsättning med sin verksamhet?  Jag listar de skäl jag tycker finns. Om Du tycker att jag har missat något eller inte håller med om något, meddela mig gärna i kommentarsektionen sist.

Viktiga skäl till att ha en läroplan för en svensk förskola utomlands:

1. Det förbättrar kvalitén på undervisningen, med pedagogisk modell samt målsättning definierad.Val av passande pedagogisk modell är speciellt viktig eftersom inte alla modeller underlättar inlärning av språk. 
2. Föräldrarna förstår målen med undervisningen, och vad de kan förvänta sig, till exempel att svenskan börjar hemma, och att man inte kan förvänta sig att barnen kommer till skolan för att lära sig grunderna i språket. Skolan berikar och förädlar svenskan, samt lär ut läs- och skrivfärdigheter på svenska till de äldre barnen.
3. Kommunicerar att det finns en målsättning och att mycket förberedelser görs inför lektionerna. Ett problem idag är att en del föräldrar inte prioriterar Svenska Skolan och att vissa barn har låg närvaro. Om vi på skolan blir bättre att kommunicera vad vi gör, och vad vi vill att barnen ska lära sig, blir det förhoppningsvis ett tydligare budskap om att det är viktigt att delta så ofta man kan. Det skapar en professionell stil inför föräldrarna som gör det lättare för föräldrarna att ta skolan på allvar (och inte som jag som mest kom dit för att dricka kaffe). 
4. Skolan och föräldrar får ett verktyg som gör det lättare att kommunicera förväntningar på lärarna.
5. Ger barnen ett första intryck av att skolan är viktig och att de är där för att lära sig och inte bara för att leka (även om det är viktigt med lek för 3-4 åringarna och vi försöker väva in detta i verksamheten)

Sammanfattat tycker jag och många andra på Svenska Skolan i Vancouver att ALLT börjar i lekskolan. Förväntningar, kommunikation och beteende. Bra vanor är lättare att underhålla om man börjar från början. Många studier visar att studieresultat senare i livet beror av den utbildning som sker på förskolan. 

Jag tackar Helena Blomqvist på Svenska Skolan i Boston som var vänlig nog att dela med sig av deras läroplan. Vi ska kika på den samt på den svenska läroplanen för förskolan som även innehåller en passage om svenska som andraspråk.