Nu du Astrid Lindgren!

Figur: Bröderna Lejonhjärta kan köpas på
www.bokus.com. 

Nu du Astrid Lindgren! Nu ska vi börja läsa dina böcker på allvar. I flera år har jag väntat och väntat på att Thor ska bli stor nog att kunna lyssna på dina finurliga och underhållande böcker. Efter ett spännande besök på Junibacken i Stockholm blev barnen plötsligt intresserade av dina figurer som de bekantat sig med på Sagotåget. Emil och Pippi känner de redan till, men nu vet de också att det finns fler historier som mamma så gärna vill läsa för dem.

På väg till Kanada fraktas nu en hel rad av dina skatter: Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio, Madicken och Ronja Rövardotter. Vi kommer nog läsa Ronja först. Bara för att en av Thors vänner här heter Ronja och är döpt efter hjältinnan i ditt påhittade äventyr.

Jag beställde inbundna böcker, med hopp om att de ska bli tummade och slitna och någon gång läsas för mina barns barn. För det tror jag om dig, Astrid, att mina eventuella barnbarn också kommer att skratta och gråta med Emil, Madicken, Pippi, Skorpan och Mio. Eftersom dina böcker berättar historier med komponenter av glädje och sorg som spänner över generationer och gränser.

Fast jag kan inte låta bli att undra om mina barnbarn kommer att förstå svenska?

Kindergarten i BC

Om mindre än två veckor börjar Wilde kindergarten, den kanadensiska versionen av förskolan. Inte ens fem år fyllda, precis som storebror Thor var när han började skolan. Båda är höstbarn med allt vad det innebär av att vara nästan yngst i klassen.

Under 2010 skedde övergången från kindergarten under halva dagen till hela dagen i Vancouvers skoldistrikt. De ekonomiska  resurserna tröt och bara ca hälften av skolorna fick därför heldagsprogram det första året.  Thor gick halvdag eftersom skolan ligger på västsidan där det finns relativt färre barn med ESL (English as a Second language). Istället prioriterades östra Vancouver där många barn har ett annat språk och ofta heller inte gått i s.k. preschool (privat förberedande verksamhet för förskolan för tre- och fyraåringar). Numera går alla elever i kindergarten mellan nio på morgonen till tre på eftermiddagen.

För de barn som bara har andra språk än engelska hemma kan skolstarten bli tuff. Utökandet från halvdags- till heldagskindergarten skedde för att stötta dessa barn med skolstarten i åk 1. Kraven på barn som börjar kindergarten är ofta att de ska kunna alfabetet och alla siffrorna innan de börjar.

Maxantalet är 24 elever per klass med en lärare som sköter all undervisning. Inga extralärare finns; de få resurser man har sätter man in i första klass eller senare. Under Thors år i kindergarten var jag volontär en dag i veckan. Det var ofta att barnen rullade runt på golvet istället för att sitta i sina bänkar; uppmärksamhet och kraven på att sitta still kan vara svåra för en 4-5 åring.

"Wilde, du förstår att du måste gå in själv och stanna i klassrummet när du börjar skolan, utan mamma?".

Wilde ser rädd ut och jag inser att jag kunde ha sagt det på ett mer motiverande sätt.

Mammas lilla räka. Om han bara kunde ha fått leka ett år till.

Hur ser förskolan ut där du bor? När börjar man? Hur många elever är det per klass?

Asså typ mindfulness

Foto: Vissa moln fötjänar att fotas.

Jag är tillbaka i Vancouver efter en kall och regnig men ändå underbar sommar. Härligheten bestod i att vara hemma vid Rådasjön, se barnen springa benen av sig med kusinerna och många långa inspirerande samtal med mina vänner och familj.

Nu är jag tillbaka i den kanadensiska vardagen och försöker sätta kurs inför hösten. Jag märker att min hjärna inte helt har kickat in än. Jetlaggen försämrar fortfarande min mentala kapacitet och sommarens inaktivitet har till och med gjort att jag glömt hur man skriver @ på mitt kanadensiska tangentbord. På något sätt tycker jag att det är skönt.

Mindfulness. En stor trend i Sverige med både kurser och litteratur som ska stödja detta fenomen för att man ska må bättre mentalt. Själv har jag fått intensiv träning genom att vistas i tystnaden och stillheten i Värmland. Hemma studerar jag molnen automatiskt, jag behöver inte träna eller påminna mig. Även här hemma på andra sidan jordklotet ekar det uppbyggda resurskapitalet av lugn, och jag tycker än en gång synd om de nordamerikaner som inte har vett eller möjlighet att ta semester.

Barnens svenska låter som tidigare, men nu med tillägg av en massa nya uttryck och rim som de svenska kusinerna lärt dem. Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad över att mitt barn skulle säga "asså typ, mamma", men när Thor använder uttrycket kan jag inte låta bli att skratta.

Hösten närmar sig. Om två veckor börjar skolan. Tills dess ska jag kika lite mer på molnen, även om de är färre här än de var i Sverige.