Gästblogg om svensklektorskonferens i Berlin

Här diskuterar man svenskundervisning i Berlin.

Svenskundervisningen utomlands är i ständig förändring och våra lärare i svenska möts regelbundet för att vidareutbilda sig. Här gästbloggar svensklektorn Monica Bravo Granström om den sista konferensen för svensklektorer i de tysktalande länderna. Tack för ditt inlägg Monica!

Som svensklektor utomlands brukar man få förmånen att bli inbjuden till konferens med kollegorna runt om i landet där man undervisar. I år stod Svenska ambassaden i Tyskland för inbjudan till oss lärare i Tyskland, Österrike och Schweiz. Vi var något fler än 40 lektorer som träffades i Berlin den 2-3 maj 2013.

Intresset för svenska är väldigt stort i Tyskland; undervisning sker på hela 45 universitet/högskolor och otaliga kvällsskolor. Över hela världen undervisas faktiskt svenska på 220 universitet, vilket är bra gjort för ett språk som i Europa annars kan anses som litet. Först fick vi information om ambassadens arbete av kulturrådet Marika Lagercranz. I dagens digitala värld kan man följa ambassaden inte bara på hemsidan utan även på Facebook, Twitter och Flickr. Information gavs även av Svenska Institutet (www.si.se) som arbetar med att öka omvärldens intresse och förtroende för Sverige, däribland intresset för det svenska språket.

Senare på eftermiddagen fick vi höra på ett intressant och diskussionsväckande föredrag av författaren (till t.ex. böckerna ”Lasermannen”, ”De apatiska barnen”) och journalisten Gellert Tamas angående  diskriminering i Sverige. Hur är situationen i Sverige för personer som inte är födda i Sverige? Jonas HassenKhemiris artikel om att byta skinn med justitieminsitern Beatrice Ask har varit en av de mest lästa och vidarerekommenderade artiklarna på senare tid. Här kunde jag som utflyttad svensk känna igen mig i flera saker, även om man som svensk ofta är besparad diskriminering. Inte heller tror jag att Tyskland har kommit lika långt som Sverige i frågor som rör diskriminering av invandrare.

På kvällen var vi inbjudna till ambassadörens eleganta residens på middag. Det bjöds även på cool jazzmusik av Umeå-musikern Simon Reinikainien. Under den andra dagen var det dags för mer praktiskt inriktade workshopar, som t.ex. utbyte av undervisningsmaterial där jag själv var med. Det var mycket lärorikt att höra vilket material kollegorna använder sig av. Själv brukar jag använda mig mycket av för att hitta material och nu fick jag tipset om som är en liknande internationell plattform.

På fredagseftermiddagen var det dags för finissage (sista visningsdagen och avslutning) av utställningen Innovative Sweden som visade upp nya spännande svenska uppfinningar åkte jag till Kreuzberg (färgstark stadsdel i Berlin) och tog en drink på en bar med en kompis.

Överhuvudtaget var konferensen väldigt givande med många nya idéer från de andra kollegorna. Det är alltid lika trevligt att lära känna de nya kollegorna och träffa de kompetenta personerna från SI och ambassaden.

Gästbloggare: Monica Bravo Granström

Baklänges Coca Cola på Ruby's Diner

I Sverige debatterar man allt som oftast särskrivning. Jag är inte heller någon vän av fenomenet, även om det då och då uppenbarar sig i mina texter. Fast då oftast av misstag. Titeln för dagens blogg är således säkert helt felaktig, men eftersom det är spring break och jag befinner mig i Orange County där jag njuter av sol och värme med mina två superaktiva söner som håller låda från morgon till kväll, så skiter jag faktiskt i huruvida det är korrekt eller ej.

Skit. Får man skriva och säga det? Jag tycker inte om när folk runt mig svär, men av någon anledning har jag svurit mycket de sista dagarna. Kanske för att jag umgås med min syster, och för att våra samtal slår som höga vågor mellan väggarna i hennes nyrenoverade hus. Kärvänliga, trevliga och givande diskussioner om människor och känslor, men med en intensitet som får många att utmattat låta oss prata i fred. Trots våra systerliga debatter i ljusets hastighet hinner en och annan svordom smyga sig in för att förstärka påståenden. Detta trots att jag  inte annars brukar svära.

Mina barn säger asfult, asroligt etc. Jag rättar inte eftersom jag tycker as låter bättre än skit. Dessutom blir jag lite stolt i smyg eftersom de låter som kusinerna från Karlstad. Total dubbelmoral eftersom jag nästan fick en hjärtattack när lilleman sade fuck för första gången (Tack Jacob, Thors klasskompis, för att du var så snäll och lärde honom detta ord! Han har fortsatt öva - ofta).

Thor är min helt egna och personliga svordomsbarometer. Om jag säger att något är skitfult hör jag hans röst från en okänd plats i huset, "Mamma, du sade S-ordet, jag hörde dig FAKTISKT!" Om jag säger hell på engelska hör jag återigen min lilla språkvårdare skrika "Mamma, nu använde du H-ordet - IGEN!

Det är nog dags att snart börja vårda mitt språk. Do as you teach and not as you say, och allt det där.

Innan jag avslutar för idag vill jag bara dela med mig dagens stora tvåspråkiga upplevelse. Barnen och jag var på Ruby's Diner i Tustin för att äta lunch. Miljön är som hämtad ut 50-tals filmen "Gänget och jag" och barnen älskar det, speciellt milkshaken och det elektriska tåget som går på en räls i taket. Som vanligt vimlade det av barnfamiljer med konservativt klädda hemmamammor. Hursomhaver, plötsligt upptäckte barnen en retro-reklam för Coca Cola.

"C-o-c-a-c-o-l-a...." Thor läste långsamt men högt. "Mamma, vad blir det baklänges"

"Det blir a-l-o-c-a-c-o-c", sade jag samtidigt som jag läste baklänges. Till min förskräckelse insåg jag simultant att delar av ordet inte var helt rumsrent. Med min vanliga tur blev Wilde störtförtjust i slutet av namnet och började sjunga:

"A cock, a cock, a cock!!!"

Halva restaurangen vände sig om och blängde på mig och barnen med ogillande blick.

"Öhhh, could I have the check, please?".... sade jag med något pressad och kanske till och med lite pankislagen röst.

Svär dina barn? Svär du? Vad tycker du är OK att säga som förstärkande uttryck? Bomber och granater finns ju helt klart som alternativ.

Slå på barnets svenska med språkströmbrytaren!

Slå på svenskan med språkströmbrytaren!

Feburarimorgon. Det är grått och kallt. Det regnar igen och kommer nog att göra det i två månader till. Sommaren känns långt borta.

Just nu märker jag hur barnens svenska blandas upp allt mer med engelska ord. Det är fem månader kvar till sommarlovet i Sverige vilket gör att jag funderar en del på hur jag kan få in mer svenska i barnens vardag. Jag hinner inte alltid sitta ner och prata innerligt eller läsa för dem, vilket är de kanske mest uppenbara och och mest effektiva sätten att göra svenskan mer levande i vårt hem.

På väg till skolan leker vi vår variant av 20-frågor. Barnen väljer djur, och vi gissar världsdel, storlek och typ av djur. Idag är djuren en grävling i "America" (sagt med oroligt kanadensiskt uttal) och en Beluga val i "the Archtic". Thor frågar vad "foresten" (svenskans skog) heter igen på svenska.

Det finns ett enkelt fenomen som kan användas för inlärning av svenska som första eller andraspråk utomlands: språkströmbrytaren. Innan vår 20-frågor-lek slår vi med hjälp av barnens inbyggda språkströmbrytare om till svenska vid köksbordet. Frukosten intas snabbt mot löfte att få spela datorprogrammet Bondgården som ligger på UR.se. Detta medan mamma springer runt och stressar för att få allt färdigt innan vi ska åka iväg. Vid första anblick verkar programmet mer vara en övning i finmotorik, men detta är för fumliga mamma som har svårt att få fingrarna att lyda. Thor klurar naturligtvis ut hela spelet på mindre än två minuter. Programmet övar svenska namn på djur på en bondgård, men har instruktioner på svenska som berikar svenskan lite mer än med enbart djurnamn. På gotländska, men barnen verkar förvånansvärt nog förstå det.

Det som jag tycker är mest intressant är att se vad som händer när man sätter två flerspråkiga barn framför ett svenskt datorspel. Vanligtvis är engelskan deras gemensamma språk, men direkt de börjar diskutera programmet och hur man ska lösa vissa uppgifter, slår de om till svenska. Språkströmbrytaren slår på automatiskt när barnen hör svenska och gav i morse 20 minuters diskussion och interaktion med datorn på svenska innan skolan.

På samma sätt står språkströmbrytaren på "Svenska - av" om barnen ser på kanadensiska TV-kanalen Treehouse, eller om de leker själva i lekrummet i källaren. En mening då och då från mig på svenska får dem genast att slå över.

Visst är det fascinerande? Språk som lärs tidigt i livet lagras på ett ställe i hjärnan. De språk som man lär sig senare i livet på ett helt annat. Språkströmbrytaren är så mycket trögare för oss som lärt oss ett språk som vuxna, kanske för att hjärnan ska koppla om mellan två helt olika delar av hjärnan? Om jag ska prata franska (vilket jag lärde mig som 30-åring) så tar det mer tid att komma igång och växla. Det kan kännas jättesvårt och klumpigt innan jag kommer igång, ändå hör jag och använder franska i barnens skola varje dag.

Engelska lärde jag mig tidigare, redan innan 6 års ålder genom att se på alldeles för mycket TV med min pappa. Fastän engelska är mitt andraspråk finns det nog en del lagrat i den del av min hjärna där svenskan finns också. På och av knappen mellan svenska och engelska fungerar bättre för mig, än den mellan svenska - tyska, eller svenska - franska. När jag försöker ställa om den från engelska till franska eller tyska - då blir det tyvärr kortslutning. De kablarna finns inte alls i min hjärna.

Det skulle vara intressant att höra en neurolog eller språkvetares tolkning och beteckningar på det jag skrivit om här. Det finns säkert mycket mer att säga om ämnet.

Fundera lite på ditt eget barns språkströmbrytare. Hur lätt är det för barnet att slå om? I vilka situationer slår ditt barn om själv? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.