tisdag 26 mars 2013

Baklänges Coca Cola på Ruby's Diner

I Sverige debatterar man allt som oftast särskrivning. Jag är inte heller någon vän av fenomenet, även om det då och då uppenbarar sig i mina texter. Fast då oftast av misstag. Titeln för dagens blogg är således säkert helt felaktig, men eftersom det är spring break och jag befinner mig i Orange County där jag njuter av sol och värme med mina två superaktiva söner som håller låda från morgon till kväll, så skiter jag faktiskt i huruvida det är korrekt eller ej.

Skit. Får man skriva och säga det? Jag tycker inte om när folk runt mig svär, men av någon anledning har jag svurit mycket de sista dagarna. Kanske för att jag umgås med min syster, och för att våra samtal slår som höga vågor mellan väggarna i hennes nyrenoverade hus. Kärvänliga, trevliga och givande diskussioner om människor och känslor, men med en intensitet som får många att utmattat låta oss prata i fred. Trots våra systerliga debatter i ljusets hastighet hinner en och annan svordom smyga sig in för att förstärka påståenden. Detta trots att jag  inte annars brukar svära.

Mina barn säger asfult, asroligt etc. Jag rättar inte eftersom jag tycker as låter bättre än skit. Dessutom blir jag lite stolt i smyg eftersom de låter som kusinerna från Karlstad. Total dubbelmoral eftersom jag nästan fick en hjärtattack när lilleman sade fuck för första gången (Tack Jacob, Thors klasskompis, för att du var så snäll och lärde honom detta ord! Han har fortsatt öva - ofta).

Thor är min helt egna och personliga svordomsbarometer. Om jag säger att något är skitfult hör jag hans röst från en okänd plats i huset, "Mamma, du sade S-ordet, jag hörde dig FAKTISKT!" Om jag säger hell på engelska hör jag återigen min lilla språkvårdare skrika "Mamma, nu använde du H-ordet - IGEN!

Det är nog dags att snart börja vårda mitt språk. Do as you teach and not as you say, och allt det där.

Innan jag avslutar för idag vill jag bara dela med mig dagens stora tvåspråkiga upplevelse. Barnen och jag var på Ruby's Diner i Tustin för att äta lunch. Miljön är som hämtad ut 50-tals filmen "Gänget och jag" och barnen älskar det, speciellt milkshaken och det elektriska tåget som går på en räls i taket. Som vanligt vimlade det av barnfamiljer med konservativt klädda hemmamammor. Hursomhaver, plötsligt upptäckte barnen en retro-reklam för Coca Cola.

"C-o-c-a-c-o-l-a...." Thor läste långsamt men högt. "Mamma, vad blir det baklänges"

"Det blir a-l-o-c-a-c-o-c", sade jag samtidigt som jag läste baklänges. Till min förskräckelse insåg jag simultant att delar av ordet inte var helt rumsrent. Med min vanliga tur blev Wilde störtförtjust i slutet av namnet och började sjunga:

"A cock, a cock, a cock!!!"

Halva restaurangen vände sig om och blängde på mig och barnen med ogillande blick.

"Öhhh, could I have the check, please?".... sade jag med något pressad och kanske till och med lite pankislagen röst.

Svär dina barn? Svär du? Vad tycker du är OK att säga som förstärkande uttryck? Bomber och granater finns ju helt klart som alternativ.