Jag vet. Jag jobbar. Med många saker. Med mina barn, med alla mina volontära uppdrag, med min blogg, med mina skrivkurser (även om min skrivarcoach tråkigt nog verkar ha sparkat mig som elev efter mitt sista försök till gestaltning som kanske blev lite för erotiskt) och med min mans business. Ändå känns det mest som ett hopkok av miljoner saker som aldrig leder till något riktigt.
Vad betyder då begreppet riktigt? Jo, i min värld är det något som kan översättas till en karriär. Det känns som om alla mina yrkeskunskaper bara ligger och skräpar i garderoben. Det är bara av och till, då folk drar igång med en diskussion om vitaminer, mineraler, viktminskning, träning etc, då min hjärna kickar in och börjar fungera i samma hastighet som den en gång brukade leva i. Tyvärr då ofta med råge. Istället för att snällt svara som den medmänniska jag är får den stackars vitamin/mineral/bantingssugna en föreläsning i kompakt modell med grundläggande fysiologi, forskning med många statistiska samband och tillhörande svaghets/styrkeanalys av den metodik som använts.
Oj då! Ursäkta. det var visst ett samtal. Ingen föreläsning med mig som på podiet som självutnämnd professor.
Förlåt. Jag tycker bara det är så tråkigt ibland att ha övergivit näringsläran. Kanske jag borde hitta på något som gör att jag kan återvända till den. Kanske till och med som en karriär? Jag är lite trött på att skrämma livet ur människor med aggressiva föreläsningar om kost och träning som inte var efterfrågade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar