fredag 24 februari 2012

Hemlängtan till sommaren

Vattenmelon vid en värmländsk sjö.
Igår kväll satt jag och letade efter ett sommarfoto på mig och barnen tillsammans. Jag behöver ett för FORUM, SWEA Int.'s tidning. Jag håller på med en artikel om flerspråkighet och det projekt jag driver för SWEA, och redaktören vill ha ett foto på med mig och mina älsklingar. Nästa nummer är planerat för juni, så kort från årets julgransplundring hemma hos oss fungerar ej.

En timme senare inser jag hur få kort jag har på mig och barnen tillsammans. Det är jag som är familjens fotograf. Det enda kortet jag hittar av mig och barnen är taget i en värmländsk bäck där barnen brottas och jag sitter i en alldeles för liten bikini, vinterblek och helt osminkad. Ingenting slår verklighet, men man är inte alltid sitt mest representativa själv de stunder man komplett existerar i ögonblicket.

Någonstans bland alla bilder av glassätande i Sörby, bäckbadande i Brattfalla och  BBQande på sommarhusets veranda slår min hemlängtan till. Det är alltid där jag helst vill vara; i sommarhuset i Värmland. Min mest älskade plats på jorden. Idag, en kall och blötsnöig dag i Vancouver, dröjer sig känslan av fjolårets sommar kvar efter gårdagens fotosession. Den får mig att längta efter nästa.

Thor njuter av Brattfalla
"När ska vi åka till Sverige", börjar pojkarna fråga i januari. Nedräkningen till alldeles för många kanelbullar från vedugnsbageriet i Höje, bad i Rådasjön och lek med Alvin, Elmer och Gustav börjar alltid med det nya året. När jag säger att vi måste vänta till sommaren eftersom det är kallt i Sverige tittar de skeptiskt på mig. Det tar en nytagen bild av sommarhuset vilandes i snön och kylan för att övertyga dem om att vintern också kommer till Sverige. 

116 dagar. Så lång tid är det tills jag får sticka nyckeln i låset, ställa upp dörren på vid gavel för att släppa ut lukten av instängdhet, snabbt passera köket och lillkammaren och ta steget ut på verandan för att vila ögonen på majestätiska Rådasjön som breder ut sig nedanför huset. Sedan börjar sommaren. Bästa tiden på året. 

1 kommentar:

  1. Det är i viss mån ömsesidigt, för de ovan nämnda kompisarna har också börjat fundera över när Thor och Wilde skall dyka upp.
    "Det är ju våren", som Elmer konstaterade när han vaknade i förrgår morse och såg att snön hade regnat bort.
    Nu idag, alldeles nyss, har de faktiskt säsongsinvigt den stora studsmattan... :-)
    Snart, snart...

    SvaraRadera