Gott Nytt Språkår!

Nu tillbaka efter två härliga veckor i Whistler med mycket samvaro med barnen. Jag tog lite julledigt från både blogg och SWEA-arbete. Skidåkning och pulkaåkning avlöstes av en del iPad och Leapad.... jag erkänner.

Pulkaåkning i Whistler Olympic Park.

Jag inleder alla år med nyårslöften. Tycker att det är bra att en gång om året fundera vad man har gjort sedan sista nyåret, och vad man ska göra under det kommande. Att stanna upp i vardagen och tänka lite. Livet går så fort, speciellt när man har små barn som växer så det knakar och suger åt sig ny kunskap som svampar.

Det var länge sedan mina löften handlade om vikt och utseende. När man är medelålders som jag måste man ta hand om sig själv genom hela året, inte bara i januari. Årets löften handlade mer om typ av träning och det projekt som jag vill driva inom SWEA för att ta reda på om våra barn verkligen pratar svenska.

Din kropp är ditt tempel. Men hur tar du hand om ditt tempel? Jag sköter mitt hyfsat väl med regelbunden träning och varierad och relativt nyttig mat. Jag unnar mig allt men i lagom mängder. Visst låter det präktigt? Det har dock tagit mig år, en PhD i näringslära och en del arbete med ätstörningar att komma hit. Något som jag märker redan nu vid 42 är hur min kropp ändras och reagerar annorlunda på brist av träning (som nu under jullovet då jag inte helt hann med), kaffe och alkohol. Ibland skulle jag vilja skriva en bok om hur man ska anpassa sin mat- och träningsvanor efter var i livet man befinner sig. Ett kul projekt som inte ryms innanför tidsramen i år.

Istället är mitt första löfte att börja träna Hatha yoga. Tio minuter på yogamattan varje morgon innan barnen vaknar. För att få fokus och sträcka ut de leder som jag märker blir allt stelare. Mind and body. Mindfulness. Populära ting i vår tid men med mening pga av all den logistik och tidsbrist som de flesta av oss småbarnsföräldrar upplever.  Kanske du vill hänga på? Jag tog en kurs förra året men lyckades aldrig komma iväg till klasser. Ett dagligt program hemma passar bättre. Video över en tiominuters variant finns på utube.

Mitt andra löfte är att komma igång med det projekt som vi planerar inom ramen för SWEA, där vi vill kartlägga våra 7 200 Sweors barns svenskkunskaper och de behov som småbarnsmammorna har i relation till att lära sina barn svenska. Jag sticker ut huvudet nu, men jag gissar att en majoritet av svenskars barn som spenderar hela sin barndom utomlands inte kan svenska som vuxna. Fast jag har inga bevis och kan ha fel. Jag vet bara att det är vanligt att säga att visst pratar mitt barn svenska. Efter några minuter märker man att barnet kanske förstår en del, men att hon/han egentligen inte kan svara på svenska.

Vad lägger vi i begreppet prata svenska när man är utlandssvensk? För mig är det ett otvunget sätt att använda språket. Kanske med mycket grammatiska fel och med en viss brytning. Det är viktigt att vara realistiskt när man har ett barn som inte växer upp i Sverige. Men vad är realistiskt? Det vill jag lära mig i år.

Gott Nytt År på er.