Om man kan båda språken har man större chanser att få statliga jobb. Annars är det få krav i Kanada på att kunna båda språken. I BC märks franskan knappast alls. Enligt 2001 års folkundersökning var engelska, kantonesiska, mandarin, Punjabi, tyska, franska, Tagalog, spanska, italienska, koreanska och holländska de tio dominerande språken.
Trots avsaknaden av kraven på franska i kanadensiskt samhälle har min man och jag valt att sätta våra barn i fransk skola. Våra skäl baseras på en stark kärlek till Frankrike och fransk kultur (speciellt den delen som avnjuts av smaklökarna). S.k. French Immersion är en populär kanandensisk modell som stöds av statliga och regionala medel. Språkbadsprogram kallar svenska Skolverket denna modell. I Sverige finns skolor med språkbadsprogram baserat på finska.
I vår skola används huvudsakligen franska från förskolan (här kallat Kindergarten) upp till och med årskurs 3. Därefter minskar användandet gradvis upp till sista årskuren på gymnasiet, då ca 20% av undervisningen sker på franska. Förutom franska spåkbadsprogram startas nu också vissa skolor med mandarin som språk.
I Thors första klass pratar bara ett fåtal barn franska nu, men de flesta kommer att vara flytande innan årskurs 3. En fördel som jag märkt är också att det skyddar svenskan. Direkt barnet börjar en skola där engelska pratas tenderar detta språk att ta över och börja dominera. Användandet av franskan balanserar modersmålet; i mina killars fall svenskan. Svenskan drunknar inte. Inte än.Studier visar att de flesta elever är i kapp med engelsk läsning och stavning i åk 6 om de gått i en fransk språkbadsskola. Våra barn som också pratar svenska kommer ta ännu mer tid på sig. Att lära sig mer än ett språk tar tid. Mycket tid. Den uppfattning om att barn lär sig snabbt och mycket är en illussion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar