tisdag 24 januari 2012

Jag skriver, därför finns jag

Det historiska värdet av en dagböcker går inte att debattera. Världens mest kända dagbok, Anne Franks, får oss att minnas andra världskriget inklusive de förskräckliga brott som begicks i 30- och 40-talets Tyskland. Andra mindre kända dagböcker, som den av Samuel Pepys, har inneburit viktig information för engelska historiker om 1660-talets London. Personliga beskrivningar av pesten som härjade 1665, den stora eldsvådan som ödelade stora delar av London, blandat med andra mindre dramatiska händelser, skapar ett tydligt intryck av den tidens London.

Idag bloggar vi. Mest unga kvinnor, som beskriver sina personliga liv, med olika grad av känslomässiga reflektioner. I 15-års åldern är dubbelt så många flickor deprimerade jämfört med pojkar. En ny studie från Israel av 161 gymnasieelever visar att tio veckors bloggande, öppet för samtliga på internet, får ungdomar att må bättre mentalt.

Cancerbloggar är ett annat fenomen. Plötsligt en dag får man cancer och ställs inför möjligheten att ens liv kommer att bli mycket kortare än vad man förväntat. Bloggar om sjukdomen, med rädsla och oro och vad sjukdomen kommer att innebära för ens familj, är inte bara ett sätt hantera sin egen ångest på. Det är också ett sätt att hitta andra i samma situation, att bli del av ett abstrakt men meningsfullt samhälle på internet. Genom att dela erfarenheter utbildar man sig i sin egen sjukdom, med större möjligheter att påverka hur man mår, både psykiskt och fysiskt.

Min blogg är ingen dagbok. Jag har testat det tidigare, men formatet passar mig inte helt. Speciellt då jag bloggade för P4s räkning under OS. Jag hade svårt att hålla mig till ämnet, eftersom min lust att skriva om saker som låg nära mitt hjärta kom före min lust att skriva om mitt vardagsliv.

Därför denna blogg. Den handlar om de saker som rör upp tankar och funderingar i mig som jag annars saknar öron för. En salig blandning av inlägg om språkvård, språkutveckling samt kanadensiska fenomen som jag inte förstår som utlandssvensk. Den är ett sätt att bearbeta mina egna åsikter och organisera mina tankar i olika ämnen. Speciellt i det komplexa ämnet flerspråkighet.

Jag har precis börjat men har redan insett vidden av allt som går att beskriva. På sikt hoppas jag bygga upp vad nordamerikanerna kallar en "community" för svenskar utomlands med barn. En grupp likasinnade som kämpar med att lära sin barn svenska i en utländsk miljö där resurserna är begränsade när det gäller att stötta barnen i inlärningen av sitt svenska modersmål.

Jag skriver, därför finns jag. Min strävan att lära mina barn svenska är verklig och viktig. För mig. Och kanske för dig eftersom du hyser samma ambition som jag?