BBQad grönkål & Janssons från medelhavet trots självaste julafton

Vår rödvita julgran i stugan i Whistler.

Vad händer när man skickar sin kanadensiske make att handla den svenska julmaten. Jo, julbordet berövas på rödkål, klassisk Janssons frestelse, julkorv och prinskorv. Istället står jag sent på julafton med ansjovis i olivolja som jag snabbt lägger in med balsamvinäger och vitt socker, dränker potatisen i grädde och stekt lök och hoppas att det smakar lite likt den som man gör med ABBAs ansjovis. Gjorde det det? Nja, lite medelhavsstuk på den var det nog. Den var god, men knappast julig.

Vanligtvis gör jag långkål, denna klassiska sydsvenska/danska delikatess där man stuvar grönkål i grädde med smör och skinkspad. De få vitaminer som finns kvar efter den tuffa behandling man utsätter de flikiga gröna bladen för uppvägs av kalorierna och den goda smaken. I år var mitt smörgåsbord magrare på delikatesser, vilket jag alltså skyller på mannen, eftersom det är lättare än att skylla på mig själv som inte planerade all mat i god tid. För att fortsätta på samma magra tema bestämde vi oss för att skippa både revbensspjällen och långkålen. Istället vände vi grönkålen i olivolja och salt och slängde den på barbien (BBQn). Julbord brukar vara mystiskt befriat från grön nyttig färg. Vår grillade grönkål balanserade färgen på senapssillen och sillsalladen med rödbetor. Och så är det ju nyttigt också.

Kvällen avslutades med mitt vanliga godisbord. Jag har  aldrig varit mycket för dessert, eftersom jag vanligtvis är för mätt när jag kommer till den delen av middagen. Därför har jag infört godisbord, där vi i år serverade smakprov av ris a la malta, smågodis, julkakor och fudge. Plockmat, så kan man själv bestämma hur mycket man orkar. Bra för aptitregleringen .... nu låter jag som den näringsfysiolog jag glömt bort att jag är.

God Jul. Hoppas ditt julbord dignade av läckerheter. Har du anpassat ditt julbord efter ditt nya land?