onsdag 14 december 2011

Om Kanada och Kyotoavtalet

Igår kom jag hem på kvällen efter en lång dag av småärenden och mitt vanliga runtkörande av barn. Jag möttes av min man i köket som inte ens sade hej, utan bara "Kanada har gått ur Kyotoavtalet."

Nej. Som alltid när jag möts av besked som detta så får jag en klump i magen. Jag oroar mig för mina barn och för deras barns framtid. Vad kommer att ske om vi aldrig börjar arbeta gemensamt för en värld som kommer att överleva?

Beskedet var oväntat men knappast förvånande. Det som kanske ändå fick mig att höja på ögonbrynen var att den kanadensiska regeringen valde att sticka ut huvudet och påkalla sig uppmärksamheten från andra länder genom att rent ut säga att de inte stöttar avtalet. Det bryter mönstret som de följt de sista åren där ledande konservativa politker varit vaga och undanglidande när någon påpekat att det inte finns med några planerade kostnader för Kyoto i Kanadas budget.

Varför gick man ur? Min man upplyste mig genast i går om att man faktiskt inte kunde fortsätta att köra bil om vi skulle följa villkoren för avtalet. Så enkelt är det att få med sig en kanadensare, även om han är välutbildad, påläst och intelligent som min man. Nämn hans bil och tankarna går till cowboyens häst för hundra år sedan. Utan häst, inget liv. Utan bil, inget liv. I alla fall inget man vill leva som nordamerikan.

"Because I am worth it". L'Oreal reklamens slogan som varit så populär i så många år. Den speglar nordamerikanens eviga fokus på sig själv som individ på bekostnad av andra.

Jag vill köra bil, så därför gör jag det oavsett kostnaden. "Beacuse I am worth it." Jag är viktigast.

Synen på miljöpolitiken, fattigdom och jämlikhet debatteras ofta i vårt hem och kan få väggarna att darra. Jag är väl medveten om alla argument som nejsidan till Kyoto använder. Kritikerna till de som misstror växthuseffektens effekt på vår jord får större plats i media än de har på andra platser i världen och citeras ofta.

Kanada har en konservativ regering som vill att det ska gå bra ekonomiskt för Kanada. De har mycket stöd eftersom deras traditionella politik har skyddat vår ekonomi de sista åren när det stormat rejält på andra sidan gränsen hos vår granne USA. De är bra på ekonomi men på bekostnad av solidaritet mot andra länder när det gäller t.ex. miljön. Det är alltid det som är mest pinsamt. Varför ska vi ha rätt att fortsätta köra våra stora, relativt billiga bilar, bygga våra monsterhus och aldrig påverkas av politiska intiativ som påverkar vårt beteende när resten av västvärlden sliter med det? Vi bor ändå på samma planet och andas samma luft.

Det mest effektiva sättet att få folk att påverka sitt beteende i ett samhälle: gör det dyrare. Bensinen här är billig, energikostnaden för hushållet ligger på runt 40 öre per kilowattimme och bilarna är mycket billigare än i Sverige. De flesta vet inte ens hur stort energiförbruk man har eftersom man inte pratar kilowattimmar här. Man måste räkna ut det manuellt eftersom räkningen för hushållsel presenteras i Joule, medan uppvärningskostnaden presenteras som kilowattimmar.

När jag kommer hem på sommaren slås jag av hur man på fester diskuterar hur stort energiförbruk man har och hur man kan minska det. Jag har ALDRIG haft samma diskussion i Kanada. Och då går jag på fest ofta.

Stephen Harper och medarbetare menar att vi måste kunna konkurrera med USA, vilket är Kanadas största handelspartnern. USA är inte heller med i Kyoto vilket gör att det är lättare för dem att hålla priserna nere. För visst kostar miljöpolitik. Men det är en investering i våra barns framtid.

Ibland undrar jag vad våra barn och barnbarn kommer att tycka om våra beslut när de blir stora? Hur länge kan vi behålla skygglapparna på när det gäller Moder Jord, som inte mår bra?

Några intressanta siffror....
  • Kanadas CO2 utsläpp 2003 per capita: 17.0 metric ton (ökning med 10% sedan 1990, Källa: IEA)
  • Sveriges CO2 utsläpp 2003 per capita: 6.1 metric ton (samma nivå som 1990, Källa: IEA)
  • Den kanadensiska produktionen av olja från sandrik jord är ansvarig för den snabbast ökande delen av CO2 utsläpp. Just nu motsvarar den 5% av våra utsläpp men detta beräknas gå upp till 8% redan 2015 pga av ökande produktion. (Källa: Environment Canada) 
  • De största utsläppen i Kanada kommer från transport (27%), uppvärmning och el (16%). (Källa: Environment Canada, baserat på 2008 års statistik)