Foto: Vancouvers Lucia med följe 2011. |
November och december är trots mörker och kyla produktiva månader för mig. Jag trivs när jag får sitta inne, värmd inom- och utombords av mina stearinljus och min brasa, vilket får mycket att bli gjort. Detta även om brasan är gasdriven och styrs av en knapp på väggen. Gasbrasor - när jag kom hit förstod jag inte helt vitsen med dem. Nu njuter jag alltsomoftast av vår i köket, men saknar naturligtvis sprakandet av ved som brinner.
Under tiden runt jul ser jag tydligast hur hårt många utlandssvenskar arbetar för att bevara sin och sina barns kulturella identitet. I Vancouver anordnas julpyssel, julfester, julavslutning, julmarknad och Lucia. Inte i samma ordning som i Sverige. Nej, här får vi anpassa oss efter alla andra aktiviteter i kanadensisk regi. Därför har vi julmarknad i mitten av november och firar Lucia 1-2 veckor tidigare än i Sverige. Men, who care's? Inte jag i alla fall. För att vi alla ska kunna delta och njuta av det som vi känner igen, får vi ibland ta till pragmatik.
När jag ser utlandssvenskar här i Vancouver som arbetar hårt med alla svenska evenemang, slås jag som alltid av hur mycket tid ett fåtal eldsjälar lägger ner. Alla kan inte hjälpa till lika mycket p.g.a. av begränsningar i tid och rum. Men faktiskt också i motivation. Istället för att fokusera på dem som lätt slinker undan varje år vill jag här uttrycka ett tack till alla er som byggt upp och fortsätter driva våra svenska föreningar i Vancouver. Svenska Kulturföreningen, Svenska Skolan & SWEA - det finns många som är verksamma i alla tre.
Tack alla ni volontära förmågor som fortsätter förgylla min familjs svenska tillvaro här i Vancouver! Jag är så otroligt tacksam för ert engagemang och all den tid ni lägger på att få främlingar och vänner att trivas här på andra sidan jordklotet. Jag tar er inte för givna och ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar