Nätet, min bästa vän

Min kompis Sofia från Örebro, f.d. dyklärare på ställen som Egypten, Malta och Västindien, numera boende i White Rock, BC, får mig ofta att skratta med sina finurliga observationer av svenskheten och omvärlden i allmänhet.

Först ett dopp, eller läsa DN på nätet?

När Sofias yngre jag, världsresenären, mötte andra svenskar som bodde utomlands, slogs hon alltid av hur många det var som var beroende av att läsa svenska morgontidningen på nätet, se filmer och serier på SVT.se, läsa tummade svenska pocketböcker som man bytt till sig och lyssna på nerladdad svensk musik. Nätet gör världen större, men även mindre. Speciellt för oss som bor långt bort.

Sofia brukade skratta åt svenskars förtjusning i allt svenskt, speciellt när de flyttat till en paradisö i Västindien. Hon förstod inte hur de orkade lägga så mycket energi på att hitta svensk underhållning när de sökt sig bort från Sverige. Nu har Sofia övergått till att skratta åt sig själv. Hon har nämligen blivit likadan.

De första åren man är utomlands letar man inte efter svensk media eller litteratur. Man vill uppleva sin nya kultur och smälta in i omgivning så gott man kan. Sedan kommer hemlängtan. Speciellt när man etablerat sig, och man en dag förstår att man kanske aldrig mer kommer att flytta hem. Det är då man som jag rutinmässigt börjar dagen med att läsa DN, och njuter av Nina Björcks nya klyftiga observationer. Idag om Karl Ove Knausgårds nyutkomna fjärde del av ”Min kamp”, där hon beskriver hur hon tack vare skönlitteraturen plötsligt förstår hur det är att vara en ung man med stora drömmar, lika stort ego och mindre förmåga att bygga relationer som varar.

Härligt, tänker och skriver jag med kaffekoppen brevid datorn, en regnig morgon i Vancouver. Jag hade lika gärna kunnat vara i Göteborg och njutit av välformulerade bokrecensioner vid frukostbordet där.

Kanske svaret till mitt och många andras utlandssvenskars beteende är att vi oftast inte söker oss bort från Sverige? Vi är äventyrslystnare än genomsnittet och söker oss ut i världen. Men till slut hinner ens nationalitet och längtan efter Sverige ikapp en, och man söker sig tillbaka med de medel som fungerar i ens utländska vardag. I det avseendet är nätet min bästa vän.