Vårt efter-au-pair-liv har börjat.

De sista fyra åren har vi haft au pair. Vi var en av de där familjerna som egentligen kanske hade klarat oss utan au pair. Min man har eget företag där jag sköter administration och ekonomi; vi kunde ha saxat, planerat och tagit med oss barnen till kontoret då och då, för att sköta det som måste skötas. Istället tyckte vi det var värt mycket att få egen vuxentid och avlastning, eftersom ingen av våra  andra familjemedlemmar bor nära och kunde hjälpa oss.

Thor och Wilde har haft fyra storasystrar på låtsas som bott efter varandra i ett litet krypin i vår källare; Emma från Ekerö, Josefin från Rossö, Christine från Helsingborg och Amanda från Göteborg. Alla extremt olika men samtliga med positiv attityd till livet och framförallt till barnen.

För mig som sov så dåligt och sällan vaknade mindre än fem gånger per natt de första tre åren med barnen, var detta med au pair guld värt. Ibland tyckte jag att det var jag som hade au pair och inte barnen. Att kunna gå och lägga sig och sova, eller gå till gymmet, medan en pigg och glad tjej tog med barnen till parken var en lyx som knappt går att beskriva.

Wilde sover med Josse.

Det är också speciellt att se sitt barn utveckla ett nära band till en annan vuxen. I barnens fall blev relationerna varma och nära. Tjejerna räknades raskt in i familjen. Eller som Wilde brukade säga när han väl kunde prata: "Wilde ässkar mamma, pappa, Thor, och 'mma/Fin/B'stin/Amanda (han har haft sin egen variant på nästan samtligas namn).

Au pair kan vara bra av andra skäl när man är förälder. För de som arbetar heltid är en stor fördel att någon alltid kan vara hemma med barnen om de är sjuka. Wabbande existerar inte i Kanada vilket kan bli ett stort ekonomiskt problem de åren barnen är små.

Att bo med en annan vuxen kan vara påfrestande, både för au pairen och för familjen. Det kan vara svårt att veta var man ska dra gränsen mellan det privata och professionella. Man kan ha olika åsikter om hur diverese problem med barnen ska hanteras. Det kan vara svårt att kommunicera och att sätta rätt förväntningar. Sömnlösa föräldrar med hektiska scheman och noll förmåga att tänka, kan också stundtals vara svåra att arbeta för.

B'stin, Thor & Wilde tar linbanan i Hong Kong.

Det mest positiva i vårt fall, förutom den enorma avlastning det har inneburit för mig och min man, är dock att det har funnits ytterligare en individ hemma som pratar svenska. Barnen har fått höra mycket vuxensvenska, men också fått ta del av slang och en mer modern svenska, än den jag kan stoltsera med eftersom jag bott utomlands så länge.

Nu är vår au pair tid över. Wilde börjar skolan i höst och jag vill ta hand om honom själv så mycket som möjligt innan hans småbarnsår är helt över. Barn nummer två får sällan stå i fokus, men det ska alltså Wilde få göra nu fram till skolan är över. Men visst märks det redan att vi inte har au pair. Min träningsfrekvens har gått ner dramatiskt. Om vi ska gå bort är det ett evigt pusslande med vem vi ska be om hjälp. Tvättberget har växt. Veckohandlandet sker mer sporadiskt och är inte lika välplanerat.

Vårt efter-au-pair-liv har börjat. Det var underbart skönt så länge det varade.