Foto: Vissa moln fötjänar att fotas. |
Nu är jag tillbaka i den kanadensiska vardagen och försöker sätta kurs inför hösten. Jag märker att min hjärna inte helt har kickat in än. Jetlaggen försämrar fortfarande min mentala kapacitet och sommarens inaktivitet har till och med gjort att jag glömt hur man skriver @ på mitt kanadensiska tangentbord. På något sätt tycker jag att det är skönt.
Mindfulness. En stor trend i Sverige med både kurser och litteratur som ska stödja detta fenomen för att man ska må bättre mentalt. Själv har jag fått intensiv träning genom att vistas i tystnaden och stillheten i Värmland. Hemma studerar jag molnen automatiskt, jag behöver inte träna eller påminna mig. Även här hemma på andra sidan jordklotet ekar det uppbyggda resurskapitalet av lugn, och jag tycker än en gång synd om de nordamerikaner som inte har vett eller möjlighet att ta semester.
Barnens svenska låter som tidigare, men nu med tillägg av en massa nya uttryck och rim som de svenska kusinerna lärt dem. Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad över att mitt barn skulle säga "asså typ, mamma", men när Thor använder uttrycket kan jag inte låta bli att skratta.
Hösten närmar sig. Om två veckor börjar skolan. Tills dess ska jag kika lite mer på molnen, även om de är färre här än de var i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar