Om mindre än två veckor börjar Wilde kindergarten, den kanadensiska versionen av förskolan. Inte ens fem år fyllda, precis som storebror Thor var när han började skolan. Båda är höstbarn med allt vad det innebär av att vara nästan yngst i klassen.Under 2010 skedde övergången från kindergarten under halva dagen till hela dagen i Vancouvers skoldistrikt. De ekonomiska resurserna tröt och bara ca hälften av skolorna fick därför heldagsprogram det första året. Thor gick halvdag eftersom skolan ligger på västsidan där det finns relativt färre barn med ESL (English as a Second language). Istället prioriterades östra Vancouver där många barn har ett annat språk och ofta heller inte gått i s.k. preschool (privat förberedande verksamhet för förskolan för tre- och fyraåringar). Numera går alla elever i kindergarten mellan nio på morgonen till tre på eftermiddagen.
För de barn som bara har andra språk än engelska hemma kan skolstarten bli tuff. Utökandet från halvdags- till heldagskindergarten skedde för att stötta dessa barn med skolstarten i åk 1. Kraven på barn som börjar kindergarten är ofta att de ska kunna alfabetet och alla siffrorna innan de börjar.
Maxantalet är 24 elever per klass med en lärare som sköter all undervisning. Inga extralärare finns; de få resurser man har sätter man in i första klass eller senare. Under Thors år i kindergarten var jag volontär en dag i veckan. Det var ofta att barnen rullade runt på golvet istället för att sitta i sina bänkar; uppmärksamhet och kraven på att sitta still kan vara svåra för en 4-5 åring.
"Wilde, du förstår att du måste gå in själv och stanna i klassrummet när du börjar skolan, utan mamma?".
Wilde ser rädd ut och jag inser att jag kunde ha sagt det på ett mer motiverande sätt.
Mammas lilla räka. Om han bara kunde ha fått leka ett år till.
Hur ser förskolan ut där du bor? När börjar man? Hur många elever är det per klass?
Men hur länge begär man då att en femåring skall kunna sitta still och koncentrera sig?
SvaraRaderaUtbildning, i synnerhet på den här nivån, bör och skall väl utgå från elevens förutsättningar, och för en normalt funtad femåring torde det vara typ 80% lek och 20% koncentration.
Annars blir det ju bara skrutt av alltihopa.
Fast å andra sidan har ju den kinesiska modellen också visat sig synnerligen framgångsrik, åtminstone i OS-medaljer räknat.
En sorts människovariant av foie gras... Fast vill vi fostra våran barn på det viset?
Men jag förstår din ångest! Jag skulle också gärna sett att barnen fått leka ett år eller två till. Och då förefaller kraven här ändå betydligt lägre satta.
Intressant inlägg. Efter att ha haft vår äldsta dotter på pre-school (i västra Vancouver) har jag fått en lite annan syn på skolsystemet här i Sverige. Jag skulle tycka att det var jättebra om man kunde få lite mer "organiserat lärande" som femåring. Det känns som att de går rätt mycket på tomgång sista året på dagis, och många av barnen blir uttråkade istället för stimulerade till lärande. Tycker att de flesta är redo för större utmaningar än fri lek minst 80% av tiden. Så jag skulle vilja se mer av skolförberedande aktiviteter på ett tidigare stadium här i Sverige. Men det begreppet har blivit så negativt laddat så man knappt törs yppa det. Menar dock absolut att femåringar generellt har en väldigt stark drivkraft och vilja att lära sig. Men kanske borde man lägga mer tyngd i att hitta stimulerande och lekfulla pedagogiska former istället för att ägna sig så mycket åt uttråkande katederundervisning (torde gälla barn i såväl Kanada som Sverige).
SvaraRaderaNär jag fick barn så dagdrömde jag om utomhusdagis med en massa lek och undervisning om djur och natur. Nu är det blivit tvärtom men det visar sig vara ok ändå.
SvaraRaderaMina pojkar är "four and three quarters" och 2.5 år och vi bor i Singapore. Här är det omöjligt att hitta en förskola med svensk modell. Det finns många förskolor som av olika anledningar, vilka vet jag inte, lockar många vita europeiska föräldrar men jag ville inte att mina barn skulle gå i en förskola med bara massa vita barn.
Så vi har valt en Singaporeansk förskola som har en blandning av expats och lokala barn. Det är en väldigt liten skola med små klasser i en gammal bungalow med stor uteplats (som borde användas mer, men ändå....). Skolan är samtidigt ett dagis så det finns båda halv och heldagsprogram. Barnen blir indelade i grupper beroende på ålder och kraven på att lyssna och att uppföra sig stiger med åldern.
Med svenska mått är det väldigt strängt, barnen får inte springa omkring som de vill (förrutom när de leker därute) och dagen är hela tiden planerad. När det är lektionstid (skriva, räkna, mandarin) så förväntas barnen att lyssna och delta. Dessa lektioner hålls av en kinesisk dam som är sträng men ändå rimlig. Det är inget tvång, om barnet inte vill delta så behöver de inte de, men det får ändå inte sitta och sabotera lektionen.
Förskolan har även en hel del arts and crafts projekt vilket är jättebra.
Eftersom förskolan är Singaporeansk så förväntas barnen att kunna skriva och räkna när det slutar så att de kan passa in in det lokala skolsystemet (dit går vi däremot inte!). Därför är alltså kraven högre.
Jag har lärt mig ett par saker:
1. En annorlunda filosofi behöver inte vara negativt. Nu vet jag att det GÅR att lära en fyråring saker som en sjuåring gör i ettan i Sverige. Och med glädje från barnets sida. Det finns en enorm kunskapstörst i denna åldern.
2. En bra förskola är en där de verkligen bryr sig om barnen. Detta kan man inte fejka. Det gör dom här och personalen vill verkligen barnens bästa. Vad som ÄR bäst kan man dock diskutera....