 |
| Vilken väg ska jag ta? Båda kanske? |
Själv har jag inte helt förstått poängen med att ångra sig. Gjort är gjort. Ändå har jag stundtals gjort helt knäppa saker. Farliga saker som jag nästan blir rädd för när jag tänker på dem. Men det var rätt då, och jag insåg inte hur eller var jag skulle landa. Och senare har jag försökt låta bli att göra samma sak. Fel ger en enorm möjlighet till kunskap.
Yogan gör att jag reser vidare på min livsfärd där målet vilar otydligt i fjärran och där upplevelserna är en märklig blandning av njutning och skavande. Den har tagit mig genom olika liv i sju länder. Flera drömmar vilar inom mig som lyckliga minnen men jag har ändå lyckan att ha några kvar som jag vill förverkliga. Min näsa är hårdhudad av alla gånger jag fallit pladask på den. På vägen har jag älskat män som har levt med mig, bedragit mig, rest med mig, älskat mig, lämnat mig och hållit mig genom natten. En har till och med byggt sitt liv med mig och gett mig två underbara barn. Trots en viss mängd sorg är mitt hjärta intakt och spritter ofta till av all glädje och kärlek det fortfarande får uppleva.
Jag vet inte varför jag är så lycklig och filosofisk ikväll. Jag har grälat på barnen och stört mig på mig själv eftersom jag är en opedagogisk mamma som bara låter sina barn se på TV. Och så har jag läst tre cancerbloggar från början till slut. Men det finns även en vits med det trötta vardagskaoset. Det är i det som vi faktiskt lever oftast och mest.
Varje känsla har en tanke bakom sig. Som vanligt har jag funderat mycket idag men också stannat upp och reflekterat över hur bra jag har det. Jag är tacksam över mitt liv. Hur krokigt och fel jag än åkt och åker ibland. Eftersom jag kom precis hit, till stället där jag inser att jag inte ångrar något. Eftersom allt har mening, hur meningslöst och hopplöst det än kan verka i den stunden det sker.
❤
SvaraRadera