Jag är hemma. Hemma bland blånande berg och spegelblanka sjöar. Med min ständiga längtan efter Värmland tillfälligt tystnad. Trots decimetervis med regn har hela familjen haft lika mysigt som vi alltid har när vi kommer hit. Kanske för att det inte finns någon stress och få förväntningar? Tystnaden sluter sig runt oss när vi sitter på verandan och stirrar ut över sjön på kvällarna.Till mitt lantställe kommer ofta min bror och svägerska med barnens tre kusiner. Barnen springer mellan husen och leker från tidigt till sent. Ibland alldeles för sent. Thor beter sig nästan exalterat ena minuten. Andra minuten gråter han hysteriskt för att han inte får som han vill.
I min familj finns många pedagoger. Min bror är lärare 1-7 och är den alltid jag frågar om råd om barnuppfostran när det är något jag är osäker på. Något han påpekat i sommar är hur olika mina barn och hans leker när det gäller turordning. Hans barn som alla gått på dagis är hårt tränade i konsten att turas om och att stå på kö. Mina barn skriker "Pax för att vara först!" och ignorerar minikön som väntar på sin tur att slänga sig i den uppblåsta poolen.
Jag brukar inte lägga mig i barnens lek när vi har lekträffar hemma, och Pers ord om mina barn gör mig förvånad. Jag har aldrig tidigare lagt märke till att de inte kan vänta på sin tur. Men de brukar inte ha konflikter om det i Kanada. Tror jag?
Rättviseprincipen drillas in i svenska barn redan under dagis. Kanadensiska barn tar istället för sig av det de vill ha. Eller är det jag som bara har helt missat att lära dem att vänta på sin tur genom att sällan lägga mig i hur de leker (om de inte håller på att slå ihjäl varandra förstås)?
Både Kanada och USA har mycket mer fokus på individen i sina respektive kulturer än vad Sverige har. Påverkar detta även hur barn fördelar resurser och turordning under lek?
Vad tror du?
Jag tror att både du och din bror har rätt här. En av grejerna som vi reagerade på när vi flyttade till Vancouver var just det här med köbildning och konsten att vänta på sin tur i leken. De första gångerna som vi gick till ett "Open Parent and Tot Gym" spenderade vi mycket tid till att styra upp köerna och se till att alla fick vänta på sin tur. Det var vi och en brittisk mamma. Rätt många förvånade ögon både bland barn och föräldrar/nannies.
SvaraRaderaNu är vi i Sverige igen, och upplever att vår fyraåring har ändrat roll i interaktionen med andra barn, från att ha varit rätt försynt och försiktig till att vara den som alltid ska gå först i ledet. Och det är väl svårt att lägga en värdering i det. Barnen blir helt enkelt marinerade av den kultur de befunnit sig i.
jag har (forstas!) en annan asikt! jag har faktiskt fatt lara mig att saga ifran utav de kanadensiska forskolelarare som jag kommit i kontakt med har. tex "O, den dar var faktiskt i Js hand" eller "L, jag vet att du vill ha cykeln sa da kan du be S att saga till dig nar hon ar klar med den". jag uppfattar det ocksa som att man 'maste' kommentera lite for att fa igang snack och sam-lekande pa en lekplats dar man inte kanner nagon. oavsett var man ar.
SvaraRaderajag haller med om att det ar svenskt att lata barnen leka mer oberoende och inte lagga sig i for mycket (pa ett kreativt plan). vi ar ocksa mer avslappnade med att lata vara barn utforska och klattra och sla sig lite grann. men jag vill definitivt hjalpa till och visa vad som ar acceptabelt i sociala sammanhang och klargora hur man beter sig i grupp och ge mina barn lite exempel pa hur de kan saga ifran pa ett bra satt om de inte kanner sig orattvist behandlade.
i grunden handlar nog den har fragestallningen om huruvida vi vill att vara barn ska lara sig att 'ta for sig' eller utveckla respekt och empati. sjalv tycker jag att var kultur har generellt varit sa fokuserad pa 'starka personligheter' och tyvarr missuppfattar vi ofta blyghet som daligt sjalvforstoende och att 'ta for sig' som grunden for ett gott sjalvfortroende. det ar sa mycket vi missar nar vi tanker sa.
jag tror inte det ar sa stor skillnad pa sverige och kanada som tex om man jamfor med asiatiska eller den amerikanska kulturen - det ar de som ar de verkliga proffsen pa det dar med att vara forst!